Kollo

[Har vart bortrest men nu e jag tillbaks asså jag spolar förbi middagen/lunchen? om det ok ]

Michaela som hade sett misstaget med stenen och slaget på käften Jesper fått var rasande. Jesper drog sig undan och folksamlingen skingrades. Den mörkhåriga killen gick sin väg. Michaela gick fram mot honom med raska steg och kände ilskan bubbla. "Och det där var så jävla nödvändigt!?" skrek hon. Killen vände sig om och såg helt förvånad ut. Hon visste av tidigare själ att hon kunde vara rätt skräckinjagande när hon var arg. "Du kunde väll fatta att han bara sparka till stenen lite?! Man behöver väll för fan inte ta till med våld eller?!". Nu hånlog killen bara. "Och vem är du då? Nej vänta, du är hon Michaela va?" sa han kaxigt. "Ja" säger hon med armarna i kors i en kaxig gest."Och du väll han Jonte om jag inte tar fel?". "Det stämmer, så varför försvarar du honom då när han är den största tönten du kan hänga med? Kär i han eller?" nu hånler han verkligen och klungan börjar samlas igen. "Nu råkar det vara så att tönten du pratar om råkar vara min vän och jag vet inte om vänner ställer upp där du kommer ifrån" säger hon och spottar på marken innan hon går. Ruth och Anna kom springande efter henne. "Varför gjorde du så? " frågade Anna. "Är det inte självklart eller?" svarade Michaela förvånat. "Jo kanske om det vart någon annan, men det där var ju Jonte!! Han är ju den snyggaste på kollot och..." sa hon bara som om det vore det mest självklara i världen. Michaela stannade upp och bara kollade på henne. "Fan va knäpp du är" säger hon och springer iväg och sätter sig vid ett träd och gråter. Hon har egentligen inget att gråta för men det bara kommer.

"Visst!" svarade Josefine på Jespers fråga och gömde hastigt undan sitt block. Hon var väldigt blyg och gillade inte att visa sina porträtt och sångtexter för anmälheten. Hon kollade bort mot Michaela. Hon hade startat en ny klunga, ett nytt bråk. Hon såg när Michaela sprang iväg och grät under ett träd och hon gick dit för att försöka trösta.
"Duu..." började hon försiktigt. "Det var väldigt modigt av dig att säga ifrån honom... Och när det gäller Anna och Ruth... Ja... De är... Fjompiga." Josefine upptäckte direkt att det var fel ord och fortsatte. "Vet du? De parade ihop mig med Sebastian. Du vet, den blonda killen som brukar hänga med Jonte. De tror att de äger allt och alla på kollot. Det var modigt av dig att säga ifrån."

Jesper satte sig ned vid Josefine som i nästa stund rusade bort emot Michaela. Han hade lätt kunnat höra orden som nu ekade i hans huvud. Det var onödigt av henne och hantera det på det sättet. Inget av detta spelade ändå någon roll och troligtvis hade hon enbart gjort saken värre. Tydligen hade hon inte lärt sig visa andra kinden till. Samtidigt kunde han inte sluta känna sig en aning hedrad. Att de skulle vara vänner var ju inte riktigt sant. De hade enbart talat ett par meningar till varandra och enligt Jesper var man inte vänner efter det, kanske bekanta.
Jesper var trött på lägret. Alla verkade bete sig som om de vore okontrollerade tonåringar vilket de också var men kanske hade det med att göra att de Jesper verkligen umgicks med var några år äldre. I skolan hade han inga vänner istället hade han hittat dem på andra ställen. De flesta på klubben men också på uteställen. Han såg äldre ut än vad han var och hade liksom många andra, antog han falskt legg som sa att han var 18.
Han såg att Michaela grät och kände sig en aning skyldig. Motvilligt gick han fram till de två tjejerna som viskade om något, eller kanske talade men det var precis som han såg flickorna viska ibland.
”Michaela, är du okej?” frågade han något obekvämt och drog handen genom det halv långa håret.

Josefine log mot Jesper och svarade åt Michaela.
"Kompisproblem..."
Hon reste sig upp och hjälpte Michaela upp.
"Kom nu!" sa hon uppmuntrande. "Vi ska grilla korv!"

Josefin kommer springande för att trösta. "Det är lungt jag brukar bråka sådär. Jag vet att det inte ens var så allvarligt och att det förmodligen bara kommer förvärra saken. Jag ville bara att han skulle sluta tro han ägde allt. Jag brukar bara inte börja gråta, det känns så jävla mesigt. Vad du säger om Ruth och Anna stämmer också, vi var nog aldrig vänner riktigt tror jag. Jag brydde mig aldrig om på allvar vad som hände de eller så men jag trodde inte Ruth var Så divig". Nu kom Jesper också och frågade hur det var och genast kände hon sig så jävla dum och svag när Josefin svarade åt mig. "Jag mår så jävla bra och adrenalinet pumpar som bara den" och lyckas pressa fram ett litet leende. Josefin sa nåt uppmuntrande om att grilla korv så vi gick mot grillplatsen.

Är med , Mall kmr !

[Kul Lolly0101!]

Josefine satt tyst och såg på när de andra grillade. Kolloledarna hade såklart glömt veggiekorven och hon var vegeterian. Lättare var det när marshmellowsen kom fram, då åt hon mer än fyra stycken. En av kolloledarna gick fram och ställde sig så alla kunde se honom.
"Jaha..." började han. "Det här var eran första dag på kollot. Har ni haft det kul?"
Han log ett fånigt vuxenleende och barnen nickade och mumlade fram några "ja".
"Jag tänkte bara gå igenom schemat för imorgon... Klockan åtta är det väckning, halv åtta för matgruppen som imorgon är Josefine, Michaela, Jesper och Sebastian. Åtta till nio är det frukost och efter det är det städning av rum till klockan halv tio. Sen har ni en halvtimmes fritid och klockan tio börjar lektionerna. Ni ser på ett papper på anslagstavlan var ni ska vara då... Lunch klockan halv tolv och sen en liten aktivitet till klockan tre... Middag klockan sex och alla måste vara i säng senast klockan elva... Ok! Å, jag glömde, badvakt kommer att finnas vid badbryggan på fritiderna och ni får inte vara på bryggan själva! Gå nu upp och gör er i ordning för att sova, så ses vi imorgon!"

(( Ska jag skicka det i tråden ? ))

[Mallen? Isåfall ja.]

[både väckning och frukost klockan 8?]
Michaela stönade när hon hörde schemat. Det var inget fel med vilka hon hamnade med. Det enda var att allt verkade så spikat och klart. "Lite frihet var det" viskade hon till Josefin. Hon hade blivit på lite bättre humör nu.