Gatubarnens överlevnad

Namn: Ate Valentie
Kön: Kvinna
Ålder: 13
Utseende: Kommer snart.
Kläder/saker och liknande: En sliten fotbollströja som är många storlekar för stora, fingervantar, tights och sandaler. Raggsockor.
Övrigt: Kan läsa.
Rollare: Måntass

Vad har hänt?

(Vi har gått runt på marknaden och stulit plånböcker och fickur, Dragon Fantasy har haft några trolleriföreställningar, vi har träffat varann och pratat... Typ... Btw vart tog min roll vägen??? XD)

Ashton måste erkänna att han faktiskt överväger att ljuga och sägs att han heter någonting. Han vet inte ens vad han kan kalla sig, hans fantasi har aldrig varit den bästa. Inte ens som liten har han kunnat hitta på något som är någorlunda kreativt. Ashton anser dig vara helt efterbliven som knappt kan skapa, eller komma på ett namn. Riktiga namnet blir det.
"Jag heter Ashton." Säger han och drar lite i kjoltyget. "Och vad heter du?" Frågar han vidare, möjligtvis för att undvika pikar om att han bär klänning.

"Jag är hertiginnan av Canterbury." Säger hon högdraget och utan darr på rösten. "Ashton säger du? Pojknamn, inte sant? Är du ett av de där freaken som önskar att de var kvinnor, va?" Frågar hon hånfullt med ett leende på läpparna, samtidigt som hon ruskar pojkens arm. Det var visst hennes turdag idag.
"Du kanske kan visa mig till din chef?" Säger hon med ett honungslent tonfall, farligt lent.

(Alex... Ashton pratade med min karaktär ^^ vi fattade nog inte att din var där med goodwill :p)

(Ok)

(Men kan inte din karaktär komma nu då när båda vi står där? Så kommer hon med ändå xD)

"Ashton?" säger Fredrika förvåna, och ser ner på.. hennes nej hans klänning. "Varför går du klädd sådär då?" sa hon och himlade med ögonen för hon förstod det verkligen inte, att någon kunde tänkas vilja vara kvinna. Själv hade hon ju övergett det direkt, även om hon sparat flätorna hon skärt av, de kunde komma till pass men hon gillade att ta sig fram som pojke. "Jag heter Fredrik, men du kan kalla mig Fred, det gör alla andra." ler hon mot honom.

Anna satt på en trappuppgång och dinglade lite lätt med bena. Hon var hungrig och visste inte riktigt hur hon skulle få tag på mat. Vanligtvis rotade hon igenom soporna på kvällarna men ännu var det för tidigt och hon skulle säkert bli iväg jagad. Medan hon väntade med magen skrikande på kvällen roade hon sig med att kolla ut över människorna på torget. Hennes blick hade svårt att lämna alla stånden med mat och framförallt de kanderande äpplena fick det att vattna i munnen på henne. Trotts det fanns det några figurer i folkmängden som väckte hennes uppmärksamhet. En pojke med rött sprakande hår, han var som en trollkarl. En flicka som sprang med statsmännen efter sig efter hon tagit något men Anna hade inte sett vad. Och så en ung flicka i hennes egen ålder som startade ett stort slagsmål. Anna hörde sin egen mage bullra kanske kunde hon tigga ihop lite pengar, bara hon inte blev bortkörd och dem tog henne till något barnhem igen.

( Sorry... o__o'' )

"För att kvinnan som gav mig den trodde jag var flicka." Svarar Ashton och rycker på axlarna. "Men den är bättre än att gå utan kläder." Försvarar han den, klänningen. Ärligt talat så har han blivit så van vid att ha den att han lärt sig att den åtminstone är lätt att röra sig i, och att de flesta tycker mer synd om flickor, men det är svårare att tas på allvar också. "Du kan kalla mig Askan om du har lust." Svarar Ashton och drar undan en lång stripig hårslinga ur ansiktet.

(Äntligen inne på datorn ♥ )

"Sant, inte trevligta att gå runt naken." säger Fredrika och nickar, man kunde verkligen ta honom för en flicka särskilt som han gick klädd. Hon kliar sig i det röda håret, "Men dumt att presentera dig som Ashton, du borde presentera dig so Ashley eller något." sa Fredrika uppriktigt. Hon själv kunde ju inte gå runt som Fredrika, nej hon blev Fredrik och det hade hon vart i ungefär tio år, eller ja Fred då.
"Okej, Askan." flinar Fredrika glatt, "Ska vi ta oss till svarta marknaden då, du borde byta ut de där." sa hon och pekade på skorna.