Tiden lämnar djupa spår

Du lyckas skriva så att det är spännande hela kapitlet! ÅH MAJ GAD

Tack minihäst och Ginny! ♥

Förresten har Ginny- också gjort idén med kärleken i slutet, tack för det!

ååå när kommer nästa????Läste alla på en gångDom är så bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack -Luna-Lovegood-! Jag tror att nästa del kommer imorgon eller i värsta fall dagen efter.

Yeeeey!!!

En till del!!

Mer kommer nu!

Kapitel 18
Elsie visste ingenting om de svarta männen, bara att Ben och hon måste fly. Korridoren var alldeles mörk nu och det gjorde att deras gestalter fördes samman med det. Ben flåsade.
"Jag har ingen bra kondis!" informerade han den redan medvetna Elsie om när fienden var precis bakom de.
"Jag har redan sett det", sa Elsie ilsket. Bakom dem snubblade fienden på någonting - vad han Elsie inte se - och Ben och hon fick försprång.
Så småningom delade sig tunneln.
"Vi delar på oss!", sa Elsie, även hon andfådd efter springturen. "Det förvirrar dem."
Ben nickade flåsande och sprang åt höger.
Elsie hörde hur fienden suckade.
"Åt höger!" kommenderade ledaren. Eller, det lät i alla fall som ledaren. Han hade en riktig ledarröst.
Åh, stackars Ben. Han som hade så dålig kondis också.
Jaja, hon han inte bekymra sig för det nu!
Hon saktade av lite eftersom ingen jagade henne. Elsie satte sig på en röd, mjuk fåtölj i mitten av korridoren. Vad skulle hon göra?
Tänk, tänk, bara TÄNK.
Vad hade Ben sagt? Leta efter något?
Ja, just det. Och något om Potter-släkten....
Såklart! Det måste vara det Ben ville att hon skulle leta efter! Vem som var Potter-släktingen, och som i sin tur skulle besegra det onda!
Elsie log för sig själv. Hon hade hunnit med mycket de senaste dygnen: pussat Ben (åh!), blivit jagad av fiender, blivit en annan person... men aldrig hade hon gått till biblioteket.
Väl framme i biblioteket gick hon fram till mr Pince som stod och sorterade böcker på avdelningen "svartkonstböcker, fakta", tydligt omedveten om det som pågick utanför bibliotekets väggar.
"Ursäkta, mr?"
"Ja, Elsie?" sa mr Pince och log vänligt mot henne.
"Finns det någon bok om... om Pottersläkten?"
Mr Pince betraktade henne ett tag med sina djupblåa ögon. Sedan skrattade han lätt.
"Tyvärr, den lånades ut igår", sa han lättjefullt, "men du kan såklart ställa dig på kö på den!"
"Nej tack, det behövs inte", mumlade hon.
Dock skulle Elsie ändå kolla runt. Hon älskade att känna på bokryggarna och kolla på namnen på dem. Att slå upp en bok på måfå och upptäcka att den var en av de bästa hon läst.
Plötsligt stötte hon emot en stor bokhög.
"Aj!" muttrade hon och svor. Men sen slutade hon tvärt.
Högst upp i högen låg boken "Pottersläkten". Varför hade mr Pince sagt att den var utlånad? Han kanske inte visste, och i vilket fall som helst behövde hon läsa den.

Några minuter senare satt Elsie djupt försjunken i boken. Den var intressant och handlade inte bara om Pottersläkten utan även deras historia. På sista sidan var det ett stort familjeträd.
Aha, så intressant, tänkte Elsie. Men sen frös något till is inom henne.
Högst upp i högra hörnet stod ett nedklottrat "Ben Potter" och en exakt avbildning på hans kalufs och gröna ögon.
Nu var hans dåliga kondis plötsligt en livsfara. För om fienden fångade Ben Potter, skulle det vara slutet för Hogwarts.


__________________
Kommentarer tack! ♥
Blev ett långt inlägg, väldigt långt owO

Spännande!!! Vill bara läsa mer!!!!

Tack sötnos! ♥
Kommer förresten ta med din idé i nästa kapitel, hur får du se!

spännande