Du lovade att aldrig ändras!

As bra!
Asså så jä*la bra fy f*n!!

Ja, du skriver jätte bra! ^^

Exakt



Mer!!!

Kapitel 19: Sportlov.

" Äntligen." Alva slängde sig ner i en soffa i Slytherins sällskapsrum innan hon fortsatt. " Äntligen är det sportlov. Få sova ut, komma ikapp med läxor och bara slappa." Jag sjönk ner brevid henne och nickade.
" Det ska bli så himla skönt." Jag tänkte tillbaka några dagar. Massa läxor, massa prov, massa sitta vaken länge på nätterna och plugga. Äntligen ska man få sova ut. ÄNTLIGEN.
" Ehm Wilma, kan jag få prata med dig?" Blaise stod vid soffan och såg blyg ut. Jag nickade och reste mig upp.
" Ja visst. "Jag följde efter Blaise ut ur sällskapsrummet.
" Vill du gå till sjön?" Jag nickade glatt.
" Kan vi väl." Vi började gå ner mot bryggan. Vi gick under tystnad. Jag har aldrig tänkt på hur fint det är vid sjön när det börjar bli kallt. Det började ju för tusan bli kallt för en månad sen. Endå kom jag och tänka på det nu.
" Ehm Wilma, jo det är så här..." Blaise rodnade. Jag tittade på han och log.
" Vad vill du Blaise?" Han svalde.
" Villdublitillsammansmedmig?" Han sa allt i ett enda snabbt ord.
Jag tittade snett på han.
" Vad sa du Blaise?" Han log generat.
" Vill du bli tillsammans med mig?" Jag log stort och svarade:
" Absolut!"
Han log stort. Sedan kysste han mig. Den kyssen var den bästa. Även min första kyss men endå. Den ägde. Hjärtat började slå snabbare och jag blev varm i hela kroppen. Det kändes som att vi lyftes ifrån marken och snurrade runt i luften. Det pirrade i magen och benen skakade. Och jag tror Blaise kände samma sak.

ALVA:
Blaise och Wilma har varit borta i snart en timma. Jag tittade på klockan. Om 30 min är det utegångsförbud. Bara de kommer tillbaka innan dess.
Jag sjönk ner i soffan igen och började läsa i min bok.
De kallade mig Ise heter den och handlar om en flicka som får anorexia. Riktigt hemskt men endå bra.
Jag var helt inne i boken men slets ut ur boken av glada röster från korridoren utanför sällskapsrummet. ( Korridoren från väggen in till sällskapsrummet. Väggen är deras " poträtt".)
Blaise och Wilma kom in i sällskapsrummet hand i hand och med stora leenden på läpparna.
Jag och flera busvisslade och klappade händerna.
" Äntligen." Sa jag och kramade Wilma.
" Eller hur." Fick jag till svar.
Jag log men innerst inne kände jag mig ensam. Varför har jag ingen pojkvän?
Det kanske är meningen. Att jag ska vara ensam menar jag. Jag är ju inte särskilt vacker.. Brunt, lockigt hår till axlarna och chokladbruna stora ögon med långa ögonfransar. ( Har jag skrivit något annat om hennes utseende tar jag tillbaka det.) Inte precis smal men inte tjock.
Jag suckade och tog upp min bok ifrån bordet.
" Vart ska du?" Wilma, som satt i Blaise knä tittade på mig.
" Till sovsalen bara." Hon nickade.
" Okej." Jag gick ned för korridoren och in genom dörren som det stod en etta på. Om ett halvår är inte detta vår sovsal längre. Då är vi en dörr bort. Jag slängde mig på sängen och tittade upp i det trista taket.
Jag hade en pojkvän. I ett år. Men han lämnade mig för cheerleading kaptenen i mugglarskolan jag gick på. Nu tror alla där att jag går på en internetskola i Sverige.
Jag suckade ännu en gång. Jag har ljugit för alla. Jag är inte helt fullblod. Min pappa var mugglare. Men det vet ingen om. Sorteringshatten gav mig rådet att inte berätta det för någon. Men jag måste berätta det för Wilma iallafall.

Mera? ^^

Super! ;D

Underbart♥♥

Supermegaawesomebraassåsåjä*labra!!!

Du stal mina ord

Jättebra!! *bevakar*

Kapitel 20: Sportlov ( Ingen fantasi xD )

ALVA:
När Wilma kom upp för att lägga sig viskade jag:
" Wilma, kom lite." Hon kröp upp i min säng och la sig brevid mig.
" Vad är det Alva?" Jag log snett, riktade trollstaven mot skynket och mumlade:
"Salvio hexia" Wilma tittade konstigt på mig.
" Gör så att ingen hör oss." Hon nickade.
" Så?"
Jag drog ett djupt andetag.
" Vad skulle du säga om jag var ett så kallat halvblod?" Wilma ryckte på axlarna.
" Inget. Det gör väl inget. Vaddå då?"
Jag tittade försiktigt på henne.
" Min pappa är mugglare." Viskade jag tyst och kände hur tårarna började rinna.

WILMA:
När Alva hade berättat att hon var halvblod så tittade jag på henne. Hon började gråta. Hon var rädd att jag skulle dissahenne.
" Men gumman." Jag la armarna om henne och kramade henne. Sedan viskade jag.
" Jag bryr mig inte. Du kan vara mugglare, jag skulle inte bry mig. Du är min bästa kompis endå." Hon tittade på mig med rödgråtna ögon.
" Kommer du berätta det för någon?" Jag skakade på huvudet.
" Nej, det är din och min hemlis." Hon log snett.
" Tack Wilma." Jag kramade henne igen.
" Jag går och lägger mig nu. Vi ses imorgon." Jag kröp ur hennes säng och kröp ner i min egna som stod precis brevid.
" Godnatt Wilma." Hörde jag Alva viska.
" Godnatt Alva."

Dagen efter vaknade jag innan klockan hade ringt. Jag klädde på mig, borstade håret och tänderna och läste på schemat vad jag hade för lektioner idag. Sedan packade jag väskan.

09:00 - 10:00 : Kvastflygning med Madame Hooch
10:15 - 11:15 : Försvar mot svartkonster med Professor Quirell.
11:15 - 12:15 : Lunch
12:15 - 14:15: Astronomi med professor Sinistra.

Jag suckade när jag såg sista lektionen. Dubbeltimma i Astronomi.. Suck.
Jag tog väskan över axlen och lämnade sovsalen för att gå upp och äta frukost.
Inne i Stora Salen såg jag Blaise som vinkade från kanten längst ut på bordet. Jag gick dit och satte mig brevid honom.
" Hej gumman." Jag log och kramade honom.
" Hej Blaise." Jag tog för mig av mackor, jouice, frukt och flingor.
" ska vi gå tillsammans till kvastflygningen?" Blaise och Alva tittade på mig. Jag svalde tuggan och nickade.
" Men vi måste gå nu.. För klockan är kvart i nio." Sa jag efter en snabb blick på klockan som satt runt min handled.
Vi gick ut till kvastflygningen som vi hade tillsammans med Ravenclaw eleverna och flög lite. Det gick bra. Och roligt var det. Jag fick mycket beröm för min fina ställning och min balans.
Dagen rullade bara på efter första lektionen. Vissa lektioner gick snabbare än andra och tillslut satt vi på sista lektionen. Dubbeltimmen i Astronomi.
" Idag ska vi studera hur stjärnorna låg under er födelse. Ta fram boken och läs på sidan 56." Professor Sinistra gled runt i klassrummet i sin långa scarf som släpade i golvet.
Jag suckade och började läsa de små bokstäverna som fyllde hela boken.

Mera? ^^