Det ögat nte ser [Rollspel]

Gary kan inte hjälpa att börja skratta, han tycker sången är go' och glad. Han börjar slå foten i takt och sluter ögonen, han bara njuter av ögonblicket.
''Ja du, du är rätt trevlig.''

Silja slutar sjunga.
"Märker du hur snabbt ditt humör ändrades? Vet du varför det är så?

Gary forsätter skratta ett tag, men det övergår snart till glada andetag. Han öppnar ögonen och tittar på henne lite förvånad.
''Aa?''

"Det var min sång. Jag kan ändra folks humör genom att sjunga. Fast vissa reagerar mer på orden och andra på melodin. Jag har en känsla av att du reagerar mer än de flesta."

Gary skrockar till lite lätt och tittar på henne som om hon skämta. Han tänker tillbaka en minut och byter snabbt ansiktsuttryck till att bli lätt förvånad.
''Ja... Låter vettigt om jag ska vara ärlig, jag är lite enkelt övertalad, kanske funkar samma sak med sånger.''
Han tittar upp mot himlen eftersom han glömt telefon hemma. Han tittar sedan ner mot Silja igen.
''Ehm... Jag tror jag ska bege mig hem, har du nått nummer eller något som jag kan nå dig med?''

Silja skriver ner sin adress och ett tillfälligt telefonnummer på ett papper och ger till Gary. Hon är lite besviken. Dels verkar Gary vara väldigt trevlig och dels gjorde han henne nyfiken. Det finns så mycket hon skulle vilja fråga om hans teleportering.

Han tar glatt lappen och går bak ett par steg, han ler brett och lägger ner lappen i fickan innan han bugar lätt.
''Finns det något sista du vill säga innan jag lämnar dig?''

"Det låter som om jag är dödsdömd" skrattar Silja.
Silja tänker ett ögonblick. Vad av allt ska hon fråga.
"Hur känns det när du teleporterar? Alltså när du varken är på platsen du lämnade eller platsen du ska till. När du är mittemellan?

Gary skrockar lätt vid hennes första ord och tittar ner på sina fötter i väntan på det andra. Han sätter händerna på ryggen och tittar lätt tänkande mot henne när hon frågar. Han rycker på axlarna och blinkar långsamt.
''Det känns knappt, i alla fall så har jag inte tänkt på att känna det. Men om jag gjorde skulle jag nog bli förvirrad av platsen...'' Och öppnar ögonen långsamt och bugar en till gång. ''... Nu om du ursäktar. Om det behöves något mer så ringer jag, eller hälsar på, du bor ända bara ett ögonblick bort från mig.'' Han blinkar till snabbt med ena ögat. ''Och nu har jag denna dragande känsla att bara, försvinna.'' (Bilbo style) Han ler innan han försvinner ut i tomma intet och återskapas utanför sitt hus, även om han satsat på sitt rum, han går in och skrattar högt så hans föräldrar undrar om han blivit galen, han går upp på sitt rum och sätter sig vid skrivbordet, väldigt nöjd.

(fick mig ett gott skratt vid orden Bilbo style)
Silja står kvar ett tag och funderar. Det här har varit en väldigt märklig dag. Hon går hemåt och fortsätter packa ur alla saker hon tog med sig.