Zayven (PRS)

Raven ser på vagnarna. Hon tänker inte sätta en fot i en sådan där sak igen, aldrig i livet. Hon går, springer snarare. Från ingenstans dyker hennes lilla lag upp också.
"Rae!" Utropar en av dem överlyckligt och kastar sig om halsen på henne.
"Släpp." Beordrar Raven och kvinnan släpper omedelbart, inte för att hon har något val. Raven skapade henne, hon måste lyssna till Raven.
"Och du kallar mig Raven, eller så tänker jag tvinga dig kalla mig vid titel." Hotar hon sedan och kvinnan, vid namn Charlotte, lägger irriterat armarna i kors. De andra 4 verkar sådär lagom glada.
"Vi ska till Hanto nu." Säger Raven och de verkar ljusna upp en aning.
"Bra, jag avskyr verkligen Subetes förbannade sol." Säger en kraftigt byggd man med skrovlig röst. Echio, för att vara exakt.

((Haha xD min "mor" heter Charlotte xD ))

Zyne gäspar men fortsätter att stå på sin lilla plätt, medveten om att nästan hela världen väntade på honom.
Höll andan, såg på. Undrade om han skulle ta ett kliv framåt, eller ett steg bakåt.
Om han snart skulle vrida sig i plågor, eller skratta och påstå att allt var en lögn, och försvinna i skuggorna igen.
Det blev varken eller, precis som kungen lovat så skulle den bränna honom om han gick emot det som gällde uppgiften.
Den brände honom ända in i själen, brände honom så hårt att han ville skrika. Ville vrida sig i plågor, men han log. Log för all värdighet han ägde, vilket var en hel del.

((... oh rly? >:3))

Raven ser på vagnarna. Nej, hon vägrar.
"Vi går, vi kommer ändå komma fram snabbare än de där." Säger hon med en gest mot vagnarna.
"Klart vi kommer, härskarinna." Romon.
"Romon, du behöver inte kalla mig det." Svarar Raven, egentligen tycker hon om det, men det vägrar hon erkänna. "Så, nu drar vi." Beordrar hon och drar upp huvan. Då kommer den kvastburne Griselda från ingenstans.
"Du har en förbannelse över dig, kära Raven, precis som mannen där." Säger hon och pekar på maskpojken.
"Ja, jag vet. Vi ska sticka nu så håll gärna koll på vagnarna, Griselda." Säger hon till häxan och hon nickar. Raven och de andra börjar gå mot Hanto, vilket ser lite roligt ut när de egentligen ser ut som att de kommer gå rakt över hus.

(( Yup ;D Lyssna (Suck -.-" Jag och mina låtar);
https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=PBZfCmlRIVs ))

Zyne ler ännu bredare och skakar på huvudet åt en man som stirrar på honom i förväntan.
Han skrattade och försvann för mannen, egentligen så tog han bara en annan väg, en väg som betydde att han skulle få vara ifred.
Han behövde kungens belöning, om den nu gällde. Han behövde pengar. Då skulle han kunna göra sina skulder dubbelt så stora, och kunna gömma dem långt ned i marken, för att.

((Verkar bra. ^^ Men skicka helst namn och band ist, för min dator klarar inte länkar. xD))

Raven och de andra sicksackar, rör sig som blixten. Deras skuggor dyker upp på taken innan de försvinner lika snabbt. Men för en vampyrs ögon, eller någon varelse med övernaturlig syn så ser de hur vampyrerna bokstavligen springer uppför byggnaderna, rusar iväg på taken och hoppar vidare som om det inte krävt den minsta ansträngning Vilket det inte heller gjort. Raven kör in sina naglar i bjälkträt på byggnaden innan hon svingar sig upp på taket. Vagnarna är långt bakom vilket tyvärr märks på det jäkla halsbandet, vaddå? Ska hon inte kunna röra sig hur fort hon vill när det blir varmare och varmare, till slut brinner det mot huden och hon tvingas stanna. De andra fortsätter framåt, vilket Raven låter dem göra. De ska inte sinkas av att kungen är en jäkel.

(( Du kan söka på "Let her go", på spotify. Eller bara på Youtube Samma sak med "Där palmerna bor" ))

Zyne gick runt i korridorer, gick förbi porträtt av gamla kungligheter som gårdar med slavar. En där tre hade fallit ihop och såg vid första anblick se ut att vara döda, visade sig vid andra anblick gråta i sorg.
Det var en rad av slavar faktiskt, brutalt ihop kedjade och såg helt stumma och viljelösa ur.
Om någon skulle se denna tavla, någon med hjärta och själ, skulle personen inte kunna hålla tillbaka en fruktlös sorg.
Zyne själv, tyckte den var gullig.

((Den var awesome. ))

Raven sitter irriterat och väntar in vagnarna, turligt nog får hon syn på Griselda längre bort, sicken lättnad.
"Vad gör Grevinnan Raven härute och sitter?" Frågar hon med ett väldigt tandlöst leende.
"Raven sitter och väntar på vagnar när hennes förbannelse tydligen inbelangat den skiten också." Svarar Raven kallt och Griselda ler sorgset.
"Om jag kunnat rå på en alvmagi så stark som den skulle jag gjort något åt det, men nu har jag ju oturen att inte ha den lyxen så att jag kan hjälpa er, Grevinna." Svarar häxan hjärtinnerligt sorgsen, till utsidan. På insidan vet Raven att hon knappt har känslor nog att uttala en riktig åsikt.
"Jag är ingen grevinna, Griselda. Och det, om något, vet du om." Svarar Raven och börjar röra sig igen när vagnarna är inom synhåll. Griselda följer efter henne, fast på sidan av henne. Antagligen för att hålla igång det bristfälliga samtalet.

(( I know! I got my zuperduper music taste ))

Zyne fortsatte att vanka av och an genom korridorerna.
Ett val stod han inför, ett val som kanske inte ens var ett val. Ett val med bara en utväg.
Han suckade smått irriterat och kände hur kulan brände honom lätt, som en varning, att han snart skulle behöva lyda.
Så han suckade än en gång och vände om.
Han gick fortare nu, hade ett mål. Och det var att ta sig så fort som möjligt utan att springa till vagnarna och få fallet överstökat.

((Yep. Sj. tycker jag att du ska lyssna på P!nk - Good Old Days. ))

"Griselda, ville du något särskilt, eller kan vi avsluta samtalet?" Frågar Raven irriterat. Griselda ser fundersamt på henne, som om det var något fel. "Vad blir ditt svar?"
"Åh, jag ville bara se om du verkligen var Grevinnan." Svarar Griselda med sitt hemska leende.
"Jag är ingen grevinna." Kontrar Raven bestämt och hoppar över till nästa tak.
"Åh, lilla Raven, när man har ett slott i sitt förfogande brukar man kallas grevinna i Hanto." Konstaterar Griselda.
"Slottet du talar om är inte mitt." Svarar Raven bestämt, hon var mer som en inneboende.

(( Den ägde ju! Och när vi ändå pratar p!ink kan du ju alltid söka på "Raise Your Glass", och "Please Don't Leave Me" ))

Han rusade nedför trapporna och höll på att gå in i en kvinna i förkläde men tog tag i hennes blus och kastade henne åt sidan. Hon skrek knapps, gnydde till.
Han ångrade sig för en sekund, men glömde det genast och fortsatte att rusa genom de ändlösa korridorerna som han bara för några minuter sedan vankat igenom.
Han rusade med bestämda kliv mot vagnarna och blängde arg på en man som såg på med en mycket förvånad blick när han smällde dörren efter sig in i vagnen.