Privat roll mellan mums och ginnyw123

Vi berättar vad som hänt under dagen, Leas mamma som dött. Pappa blir väldigt chockad över nyheten och kramar om mamma.

Pappa sjunger på en sorgsen folkvisa. Jag tror att han tänker på mamma.
Det börjar lukta mat i hela huset när potatisen börjar puttra.

Efter det blir stämningen ännu mer sorgsen.
Jag äter upp min mat fort och går in i mitt rum, och försöker smälta allt som hänt idag.

När pappa är klar med maten sätter vi oss och äter vid matbordet. Stämningen är dyster utan mamma. Jag ser på hennes tomma plats.

Jag ställer mig vid fönstret och tittar ut. Ingen är ute, antingen för att det är kväll eller för att folk är rädda. Jag tror mest på det sistnämnda alternativet, men man vet ju aldrig.

När jag är klar lyssnar jag och pappa på vår lilla radio.
"Ni bör ta skydd. Kriget är igång i många länder, och det dröjer inte länge innan de kommer hit igen. Vi måste kämpa för vårt land, överleva kampen och vara starka mot Adolf Hitler och hans mannar."

Jag knäpper på den lilla radion på hyllan i mitt rum. Det är Winston Churchill som talar, Storbritaniens premiärmintister. Han talar om för det brittiska folket att vi ska vara beredda på nästan vad som helst. Jag sväljer hårt.

När premiärministern talat blir det tyst. Berädda på vad som helst... pappa gapar.

Jag lyssnar uppmärksamt på radion. Churcill fortsätter att prata en stund innan det återgår till nyheterna. Jag knäpper av radion.

Jag ler ett falskt leende.
"Det är okej pappa.", säger jag och går från bordet ner i min varma säng.