Privat rollspel mellan mums och Sandy Gromford

"Var det någon som sa något?", frågar lraren som står vid katedern.
Aron rycker på axlarna, avvaktar en stund och skakar sedan på axlarna.

(De upptäcker inte Nora, för att hon inte har fötts än. Bland folk ser Aron inte henne )

(jaha, ok ;3 )

Nora såg sig omkring, ingen verkade märka henne. "Hallååå", sa hon och knackade en än gång på Aron.

Aron reser sig upp, går försiktigt ut mot gången mellan bänkarna och verkar stöta emot något.
"Aj!", säger han.
Hans klasskompisar tittar på honom med en glimt i ögat.
"Du är inte riktigt klok.", muttrar en av dem."Det står inget där."

Nora ser på personen som säger: "Det står inget där." Då kan ingen se mig, tänker hon. Nora ser Arons lite ledsna min och känner hur ilskan bubblar inom henne. Så taskigt sagt liksom! Hon går fram till personen som sa det. Sedan höjer höjer sin hand och slår den rakt på hans huvud. Hon måste ha slagit ganska hårt, för det gjorde ont i hennes hand efter slaget.


mums?? ;*

(Sorry för segt svar♥;*)

Aron kan inte låta bli att fnissa till. Vad händer, på riktigt? Det står ingen i rummet förutom de som sitter i bänkarna, läraren har gått ut.
Han får en djup rynka i pannan och suckar.
Vad är det som händer?

Nora tittar osäkert på alla i rummet. Hon springer ut genom dörren och in i ett annat klassrum. Och där sitter hennes, alldeles normala klasskamrater.
"Men Nora! Du är en halvtimme försenad!"
"Förlåt Maria", säger hon tystlåtet till sin lärare, Maria och slår sig ner i den tomma stolen längst bak i klassrummet, bredvid hennes bänkkamrat Tobias...

Aron tänker en stund och besluter sig att känna efter där den osynliga väggen var.
Tomt. Var det inbildning? Nej. Alla andra märkte det också, precis som han. Kanske drömde han? Det var möjligt, men i vilket fall var detta väldigt skumt. Varför märkte läraren mig inte?
Och så plötsligt stod jag i ett annat klassrum. Ett mycket mordärnare än hans eget. Var var han?

Helt plötsligt känns något fel.. Någon iakttar henne, men det är någon som Nora inte ser... Hon tittar sig omkring i klassrummet. Ingenting syns, förutom stolar, bänkar elever, Maria och vässade pennor.
"Nora?"
"Va, vaddå?" Nora tittar på sin lärare.
"29 + 63?"
"Eeh.. 92."
"Bra", säger Maria och vänder sig till tavlan igen, samtidigt som Nora pustar ut.

Han måste ut. Nu. Han orkar inte mer. Vad händer? Aron är förvirrad, kan inte tänka.
Han stiger ut genom dörrarna på skolområdet. Han har aldrig gjort så förut. Skolkat.
Han suckar, gör sig redo för att få skäll hemma. Som alltid när han stör på något litet enstaka sätt. Han orkar snart inte mer, vill bara försvinna.