Jag vill att du ska bli min [SV]

Varför inte idag?

Ska sluta ganska snart.

ok imårgon?

Förlåt för den långa pausen, jag har faktiskt inte haft tid att vara på datorn alls, det här är första gången sedan söndag. Snart kommer det nog ett kapitel, kanske imorgon.

Bra, vi förlåter dig! Längtar! D

det gör inget, hoppas du hinner snart

Bra!!! *bevakar*

Det är imorgon nu!

Hann inte!

Men här kommer det! PS: Jag märkte att kapitlet blir för långt om jag tar med Hogsmeadeutflykten, så det får bli ett skilt kapitel!

Kapitel 7: Cedric

Jag var påklädd och satt vid sängen och försökte andas ut. Jag var jättenervös.
"Äh, nu går jag och äta frukost." mumlade jag för mig själv.
Jag hade vaknat klockan fem på morgonen, alldeles klarvaken och svettig. Jag hade klätt på mig och suttit på sängen och bara funderat. Nu var klockan sju. Det skulle knappt vara nån i salen, men vad gjorde det?
Jag gick ner för flickornas sovsalstrappor och gick sadan genom porträtthålet med lätta steg.
"Varför sjutton går du till frukosten så här tidigt? Du väckte faktiskt mig!" ropade Den tjocka damen efter mig. Jag struntade i henne.
Som jag hade förutspått, så var det igen i den Stora salen, förutom ett par Ravenclaware som tydligen stigit upp för nåt visst program. Jag dängde ner på stolen och började hälla upp flingor åt mig.
Jag hade snbbt ätit färdigt, och klockan var knappt halv åtta.
Till min förvåning hörde jag steg som närmade sig Salen. Jag tittade upp.
Det var Cedric.
När han upptäckte mig sade han försiktigt:
"Åh, hej." och log.
"Hej." svarade jag och rodnade.
Varför skulle jag alltid rodna?
"Öh, vill du komma till vårt bord och sitta?" frågade han.
"Ja, varför inte?" sade jag med en gång. Jag var glad att de två Ravenclawarna hade gått.
Jag kände mig jätteklumpig när jag vinglade fram till Hufflepuffbordet.
"Varför steg du upp så tidigt?" undrade han medan han började äta.
"Varför steg du upp så tidigt då?" frågade jag retsamt.
Han log bara.
Vi satt där tyst en stund. Sedan frågade han plötsligt:
"Hur kommer det sig att du tillhör Gryffindor? Jag tycker du verkar mer som en Hufflepuffare."
"Åh, sorteringshatten funderade på att sortera mig i Hufflepuff, men bestämde sig för Gryffindor i alla fall.
"Aha, okej."
Dte blev återigen en paus, men den här gången höll Cedric fast blicken på mig.
"Du, du ska veta en sak," började han, utan att rodna. "du är otroligt söt."
Vi lutade omärkbart fram mot varandra. Hans ansikte kom närmare tills...
klamp, klamp, klamp.
Nån kom gående mot Stora Salen. Jag ryckte snabbt till och utan ett ord sprang jag till min plats. Tyvärr hann jag inte sätta mig förrän personen kom in.
Det var Hermione.
Jag satte mig så fort jag kunde ner på min plats och försökte ordna ansiktsdragen normala.
"G-g-godmorgon." sade Hermione medan hon, utan framgång, försökte kväva en gäspning.
"Hejsan." svarade jag.
"Hur kommer det sig att du är uppe så tidigt?" frågade hon mig och såg på mig med ett ansiktsuttryck som om hon just hade fattat att det var jag som satt här.
"Åh" började jag, men hann inte långt, eftersom hermione avbröt mig.
"Aha, just det, jag tror jag förstår. Nå, berätta hela historien." medan hon sa det tittade hon mot det tomma Hufflepuffbordet.
"Tja, jag vaknade tidigt, var uppe en lång stund innan jag gick och äta frukost och sedan träffade jag Cedric. Vi hade en liten pratstund vid hans bord och sen..." jag avbröt mig. Okej, Hermione skulle ändå pressa mig till att säga det. "sen sa han att jag är söt och" jag drog ett djup andetag. "sen lutade vi oss mot varandra, och, ja, sedan kom du inklampades." avslutade jag fåraktigt.
"Ursäkta att jag förstörde det magiska ögonblicket." sa Hermione med ett flin.
"Äsch, det gör inget." sa jag.
det var ett ögonklicks tystnad sedan sade Hermione:
"Nej, jag menar allvar. Förlåt. Det var verkligen inte meningen.
Jag tittade på henne, och sedan gav vi varann en kram.
"nej, nu är det nog dags för dig att äta något." sade jag och drog fram lite bacon åt henne.

När Hermione hade ätit, var klockan drygt halv nio, så det var gott om tid tills jag skulle till Hogsmeade.
men nu var det min tur att fråga Hermione en sak.
"Hermione," började jag medan vi gick upp för de nästan tomma trapporna. "du har verkat, tja lite annorlunda de här senaste dagarna. Är nåt på tok?"
"Åh, nej." sade hon glättigt. "Eller jo. Fast det är inte något som är på tok.
"Vad är det då?"
"Åh, Jenny, jag tror, jag tror att jag gillar Ron!"
Jag gav till ett muntert skratt.
"Jaså, det är väl inget fel med det, va?"
"Nej."
"Men varför har du varit så trött de senaste dagarna?" undrade jag.
"Öhm, jag har, jag har faktiskt varit ute med Ron."
"Okej, så ni är ihop nu?"
"Ja, jag tror faktiskt det." hon såg osäker ut, men ljusnade snabbt upp. "Jag ska nog berätta för honom att jag har talat om det för dig.
Ja, gör det."
"Och hur är det med dig och Cedric då? Är ni ihop?"
Jag daskade till henne med handen.

Awesome