Den mörka konsten att lösa ett mord [SV]

Hej kära Mugglisar! Long time no see. Det var verkligen sjukt länge sedan något kapitel lades upp; så varsågoda.

Kapitel 9 (Theresa)
Tess skyndade sig genom korridoren på tisdagseftermiddagen. Hon var redan sen till lektionen i trolldryckskonst som var den sista lektionen. Men hon var tvungen att klara av det innan lärarna försvann från lärarrummet för dagen. Hon knackade försiktigt på den maffiga trädörren och hon hörde steg inifrån rummet. Professor Nott öppnade och sken upp då han fick syn på Tess.
”Miss Grey.” Sade han och nickade. Tess kvävde en fnysning och log upp mot honom, fortfarande en aning ovant att bli kallad Miss Grey istället för Theresa av honom. Tess tänkte på Xenia vars pappa kallat henne för Miss Lovegood i över fem år.
”Sir, är Professor Twix här?” Undrade hon och kikade in, hon skymtade Neville och Flitwick innanför dörren, sittandes i en varsin fåtölj.
”Ja, självklart.” Sade Professor Nott och försvann in igen för att hämta henne. Ett ögonblick dök hon upp framför Tess och de isblå ögonen log strålande mot Tess.
”Hej.” Sade hon glatt och Tess kom av sig ett ögonblick.
”Professor Twix.” Sade hon tvekandes. ”Det är så att jag skulle vilja läsa trollkonsthistoria i år…” Fortsatte hon men avbröts.
”Ja det är inga problem. Jag nöjer mig med ett enkelt A i GET-examen.” Sade hon och snurrade en utav sina lockar på sitt pekfinger.
”Jo, det är just det Professorn, jag fick nämligen ett D i GET-examen, men jag skulle så hemskt gärna vilja fortsätta kursen på FUTT-nivå nu när vi verkar ha fått en mycket mer kompetent lärare.” Allt sade Tess väldigt snabbt och med ett, vad hon hoppades på, oskyldigt och sött leende på läpparna. Hon hade repeterat meningarna i huvudet och hon ville få det sagt innan Professor Twix sköt igen dörren framför henne. Det var i alla fall det som Tess trodde att Twix skulle göra, istället rynkades lärarens ögonbryn som om hon tänkte på saken.
”Ja, jag vet inte riktigt…” Sade hon. ”Det kan vara ganska svårt eftersom ämnet kräver ett läshuvud. Vad heter du förresten?” Frågade hon sedan.
”Theresa Grey, Professorn. Och i år har jag inte särskilt många lektioner jämfört med vad jag hade förra året, därför kan jag också lägga mer tid åt ämnet.” Professorn tvekade fortfarande. ”Snälla Professorn, jag lovar att minst få ett Över Förväntan på FUTT-provet om jag får hoppa in i er klass.” Twix gav med sig tillslut och det strålande leendet var tillbaka i hennes ansikte igen.
”Okej Miss Grey, du verkar vara en bra tjej.” Sade hon och såg sig hastigt om bak mot lärarrummet. ”Hm, konstigt… du verkar en aning lik Professor Nott…” Mumlade hon och Tess var inte säker på om det var menat att hon skulle höra det eller inget. Hon lät bli att säga något.
”Oj, det var inte meningen att jämföra dig mer en lärare. Det är självklart ingenting som en så söt tjej vill höra.” Skrattade Professor Twix gott och Tess log tvekandes. ”Men då kan du komma på nästa lektion i trollkonsthistoria.” Sade hon till sist.
”Tack så hemskt mycket Professorn.” Strålade Tess. Professor Twix stängde dörren och Tess började gå i snabb takt mot lektionen i trolldryckskonst.

När Tess senare efter lektionen och middagen klev in i biblioteket visade det sig att bara Xenia och Scorpius var där än så länge, de satt tätt intill varandra och Scorpius skrattade tyst då Tess fick dem inom synhåll.
”Hur gick det med Professor Twix, Tess?” Undrade Xenia och Tess gjorde tummen upp. ”Toppen!” Utropade Xenia vilket fick både Tess och Scoprius att hyscha åt henne.
”Ojdå.” Sade Xenia i lägre ton och slog upp sin bok i avancerad örtlära. Scoprius återvände till sin bok också och Tess slog sig ner med sin egen lilla hög. De hade fått i förvandlingskonstsläxa att förvandla ett timglas till en blockflöjt och Tess bläddrade febrilt i sin bok för att minnas alla regler gällandes sand i rätt formler genom glas och träreglerna. Hon gav snart upp och började klottra på sin bok med fjäderpennan. Att förvandla skulle säkert vara hur enkelt som helst om hon bara kom ihåg alla tiotal regler, uppgiften skulle ändå bara vara lite repetition från föregående år.

Solen sjönk över markerna och Tess såg ut genom fönstret där de satt hur skuggorna blev längre och längre. Tillslut gäspade hon stort och reste sig upp för att sträcka på sig, hon hade klarat av uppgiften i försvar mot svartkonster som hon även hade hjälpt Xenia med och Scorpius hade fått henne att klara av den ickeverbala formeln till ”impedimenta” (timglaset låg dock kvar oförvandlat på bordet).
”Vad säger ni, ska vi ge oss eller?” Undrade Scorpius och Tess nickade. Klockan visade halv tio på kvällen.
”Jag undrar vart Caspar tog vägen.” Sade Xenia fundersamt och Tess kom på sig själv med att sakna hans tystlåtna sällskap en aning, hon fick i alla fall inte dåliga vibbar längre så fort hon hörde hans namn, de hade trots allt umgåtts till och från med varandra under fem år innan övernattnigen ägde rum och sedan hade Tess hållit sig ifrån honom lite grand.
”Han hade en grej med några killar från sovsalen att göra först, men han sade att han skulle komma runt halv nio.” Sade Scorpius och de packade ihop utan att fundera vidare på det. Bibliotekarien såg med misstänksamma ögon på de tre då de lämnade biblioteket.
”Alltså jag har aldrig gillar den där satmaran.” Konstaterade Scorpius då de var på väg tillbaka mot de olika sällskapsrummen.
”Och varför inte?” Ville Tess veta.
”Minns du den gången då Caspar av misstag råkade förhäxa den enorma högen med böcker i biblioteket och skyllde det på mig? Jag tror fortfarande inte att tanten har förlåtit mig för det, och det var ju inte ens jag som gjorde det.” Flinade Scorpius och Tess skrattade gott åt minnet, det hade varit under andra året mindes hon.
”Vad var det?” Undrade Xenia plötsligt och stannade för att lyssna. Tess stannade också till och hörde avlägset några snabba dunsar och sedan tystnad.
”Säkert inget.” Menade Tess och ryckte på axlarna. De rundade ett hörn och en mörk figur avtecknade sig längre bort i korridoren.
”Alltså, jag avskyr när Peeves väter omkull alla dessa rustn…” Xenia tystnade tvärt och skrek till. Tess såg det också och frös till mitt i steget. Det ringde i öronen på henne och ett illamående bubblade upp. Det var ingen rustning. En pöl med blod bildades på golvet och det rann långsamt i en rännil från pojken som låg på golvet och rosslade för att få luft. Tess släppte böckerna hon bar på och sprang fram till pojken. Det var Caspar!
”Nej…” Kved hon och hörde de andra springa fram också. Caspars ögon var blodsprängda och hans armar skakade vagt. Tess kunde inte finna någon puls på honom hur mycket hon än letade på hans handled. Ringandet i öronen ökade och försiktigt grep hon tag i Caspar och skakade honom lätt.
”Caspar, Caspar!” Bad hon och tårarna bubblade upp vilket gjorde det omöjligt för henne att se någonting alls. Han andades vagt och rörde på läpparna. Skakigt böjde hon sig fram och hann precis höra de ord han rosslade fram.
”Theresa… jag älskar dig f-fortfarande…” Det var knappt en viskning men Tess uppfattade det lika klart som om han hade ropat det. Hon brast i gråt och böjde sig fram över honom, det var då hon fick syn på det stora otäcka hålet i hans mage som var mörkrött av blod. Någon hade huggit Caspar flera gånger och sedan bara lämnat honom där för att smärtsamt dö! Det blev för mycket för Tess.
”Nej Caspar!” Tjöt hon och hulkade okontrollerat över hans kropp. Hon hörde två personer sätta sig bredvid henne, troligtvis Xenia och Scorpius, men hon såg ingenting. Galla flög upp genom henne hals och hon hann precis vända sig bort från Capsar innan hon kräkes. Larmet i hennes öron ville aldrig upphöra. Hon kunde varken se eller uppfatta något annat än det enorma såret i Caspars mage där han låg på rygg helt livlös. Tess kände golvet dunka i otakt och hon kände en doft av blommande syrener komma svävande mot henne, samt en gammal kvinnas skri av chock. Nu hörde hon även Xenia och Scorpius snyftandes på varsin sida om henne. ”Theresa… jag älskar dig fortfarande…” Upprepades i hennes huvud om och om igen.

---

29 apr, 2013 09:22

29 apr, 2013 10:11

NEEEEJ! Inte Caspar! Varför? Han får inte dö!

Aja, superbra kapitel!

---

Vae weohnata ono vergarie eka thäeet otherum

29 apr, 2013 12:52

Nej, vad hemskt!!!
Det var jättebra, men började nästan gråta själv D:

29 apr, 2013 16:58

29 apr, 2013 17:45

Jättebra.

---

Alltid Redo. Läs min FF "Den bortglömde marodören"

29 apr, 2013 18:30

Det var jäätte bra! Sorgligt med Caspar började nästan gråta!

---

1 maj, 2013 15:34

10 maj, 2013 13:56

4 nov, 2013 22:27