Litet coolt PRIVATROLL mellan mig (Majis) och luna99!!!

Jag tar ett steg bakåt så jag inte blev inblandad i bråket.
"Jaha! Men varför var du inte hemma när jag kom hem!? Flög du hem!? Vi brukar ju alltid mötas hemma innan du går till jobbet! Så fattar du inte hur orolig jag blev när du inte var här!? Jag trodde att du hade blivit kidnappad eller nåt!" röt Fred till Amelia.

"Jag fick skjuts!" säger Amelia. "Och du var inte hemma då! Vart var du? Hos din flickvän? Och om du nu var så orolig, varför ringde du inte!?" Hon är riktigt irriterad nu. Och hennes käkar är mer spända än någonsin. Fred är tyst, men värkar fortfarande arg.
"Ja, det kanske jag var! Men jag trodde att du skulle vänta på mig, som vanligt!" ryter han.
"Allt behöver inte vara som vanligt!" Amelias ögon tåras. Hennes bror tror aldrig att hon kan klaras sig själv. "Du ska alltid vara så överbeskyddande! Jag kan ta hand om mig själv!" Och med det så springer Amelia upp till lägentheten, in på sitt rum och smäller igen dörren hårt efter sig. Hon låser den och sjunker sedan ner på sängen.

Amelia rusade in till lägenheten och jag såg orolig efter hur dörren small igen och Fred vände sig mot mig.
"Skjutsade du henne?" frågade han mig.
"Ja, det stämmer..." sa jag.
"Okej... Men vet du något om hennes mobil? Jag försökte ringa henne men ingen svarade, men... Det har jag ju inte hunnit säga till henne... Och... Öh..." Fred tystnade.
"Ja...?" frågade jag.
"Alltså¨... Hon kanske ha rädd med att jag är överbeskyddande... Men... Jag vill inte att nåt ska hända henne! Vi har ingen som kan hjälpa oss och..."
"Vadå ingen som kan hjälpa er? Era föräldrar då?"
Fred såg sig besvärat omkring.
"Alltså... De kan omöjligt hjälpa till... 'vill inte gå in på nåt mer om dom, men... Bob, jag måste fråga dig en sak... Du har ju skjutsat henne och allt occh blivit vänner antar jag, så... För att hon inte ska bli mer sådär upprörd och så, kan du hjälpa mig att beskydda henne?"
Jag tittade förvånat på Fred, men när jag såg hans allvarsamma blick nickade jag. "Visst!"
Fred log och vi sa sedan hej då och jag åkte hem.

Amelia plockar upp mobilen. Den har stängt av sig. Hon kastar in en kudde i väggen i ren frustration över sig själv. Klart att Fred inte kunde nå henne när hennes mobil fått slut på batteri.
Hon sätter den på laddning och hör Fred när han kommer in i lägenheten. Hon suckar och slänger sig på sängen och stirrar upp i taket. Hon sätter på datorn och hög musik och låtsas inte om att Fred knackar. Hon tänker nog vara arg på honom ett tag till.

När jag kom hem så hade mamma redan åkt iväg till jobbet. Jag fick läsa det på en lapp på köksbordet.

Förlåt, min älskade Bobbie! Men... Jag måste fortfarande ha kvar jobbet ett tag och jobba... Så... Jag kommer hem väldigt sent, förstår du väl? Men jag ska inte hitta på några rackartyg!
Älskar dig! ♥

Suckande gick jag till mitt rum och la mig på sängen.
Snälla Gud! Låt inga äckliga män bo i denna stad!

[Hihi, lovely ♥]

(Gillar du vårt roll!? )

[Jajaja ]

(Oh! Gött! Skulle gärna vilja läsa lite mer utvecklat vad du tycker om rollet Skulle du kunna, i don't now... Skriva om nåt speciellt du gillar eller så? xD )

[Ofc Men imorgon ]