Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

((LOL. XD Nä men det spelar väl ingen roll? Jag menar, om man är bonde så lever man på landet, och då är det mindre chans att man hört alla myter ))

((Mwahhaha! Jag hade tur som inte gjorde honom till mytexpert. XD))

((LOL))

Deianeira kände sig ensammare och vilsenare än någonsin när hon strövade runt, mot Thermopyle. Hon försökte att inte tänka på profetian, men då tänkte hon bara på hur hungrig hon var.
Hon hittade en liten bondgård med apelsinträd som hon stal lite apelsiner från. Hon lämnade några drachmeer under träder och hoppades att bönderna inte skulle bli allt för arga.

Eftersom Alexis inte kommer på något vettigt att ge bort bestämmer han sig för att ge pengar. Det kan verka lite, litet för det han faktiskt kommer fråga om men han tänker inte så mycket på det utan när han kommer in i templet ser han sig om efter stället där man ska offta.

Deianeira var trött på "äventyrandet".
Det enda hon gjorde var att långsamt ströva mot Thermopyle, som låg flera dagars resa bort. Inga monster hade attackerat sen helveteshunden, och allt var äckligt fint och glatt. Vädret var skönt, landskapet vackert och bönderna som Deianeira träffade på ibland var vänliga och bjöd på mat. Även om Deianeira glädjades åt att hon fick gratis mat och att vädret inte var hemskt, var hon rastlös och längtade efter att något skulle hända.

Alexis befinner sig i templet och ovanligt nog är det tomt på folk utom honom. Men det kanske inte är så många som kontaktar Athena. Fast hon är en så viktig gudinna, för hon var väl det? Jo, kanske. Alexis är osäker men vishetens gudinna som har en egen stad uppkallad efter sig är nog väldigt viktig. Men han klagar inte. Han offrar bara det medtagna och tar ett andetag innan han ställer sig på knä framför altaret.
"Athena, jag söker din visdom och vägledning." Säger han efter en viss tvekan och hoppar till när någon svarar.

((^^ O.O Vem svarar? CX))

Deianeira kändeett sting av obehag, en känsla av att vara betraktad. Hon kände hur spänning och förväntan vällde upp inom henne. Ett monster?
Hon vände sig blixtsnabbt om, och skymtade en rörelse bland träden.
"Betraktare, visa dig!" ropade hon mot skogen.
Det var tyst, men efter en stund kom en gestalt ut ur buskarna.
Det var en flicka, men inte en vanlig flicka. Hennes hud hade en nyans av grön, och hennes öron och näsa var spetsiga. Hennes hår var ljust brunt. Hon var söt på ett "alvigt" sätt, eller vad man nu skulle säga. Ögonen var klargröna, färgen av klorofyll.
"En trädnymf." sa Deianeira, med en aning besviken röst.
"Dryad." rättade nymfen henne. "Rätta termen är dryad."
"Vad gör du här då?" frågade Deianeira, mets för att vara artig.
Dryaden pekade på en ek lite lite längre bort.
"Det där är mitt träd." Hon lät stolt, och Deianeira förstod varför. Eken var stor och hög, med en massiv krona full av gröna, friska blad.
Deianeira nickade.
"Fint träd."
Dryaden log.
"Vad gör du här?" frågade hon sedan nyfiket.
"Är på äventyr." Deianeira ryckte på axlarna. "På väg till Thermopyle. Men det är inget äventyr, då det inte finns några monster att bekämpa."
Dryaden blv med ens allvarlig.
"Vill du ha monster att bekämpa? Då skulle du kanske vilja se detta."

((You'll see. X3))

"Katten!?" Säger en chockad Alexis till den kvinnliga figuren som precis sagt att han är en riktig sate som lämnade henne i sticket sådär.
"Dumma spindel, så trögtänkt, du trodde väl ändå att jag skulle hitta dig? Eller?" Frågar hon ilsket och ser på honom. Alexis håller instinktivt upp händerna i beredskap om det skulle komma ett slag, spark, attack av något slag.
"Så jag kan inte ens få be till en gudinna utan att du ska dra med mig på jobb?" Ifrågasätter Alexis som räddning. "Det är väl bara lite respektlöst?" Fortsätter han sedan ironiskt. Katten blänger på honom.
"Jag tror jag gör gudarna en tjänst genom at radera dig från jordens yta." Svarar Katten ilsket.

((Jag tycker det är så coolt att något som Spindeln och Katten och sådantdär, som brukar klassas som modernt (typ), passar in i ett sånt här roll XD IT'S AWESOME, DUDE))

Dryaden började gå därifrån, och Deianeira hade inget val än att följa efter. Hon var nyfiken, och dryaden verkade inte vara något hot.
Runt omkring smälte andra dryader ut från sina träd och började nyfiket följa efter Deianeira. Snart var det en grupp på sju dryader som följde efter ekdryaden.
Snart var de framme i en glänta, och Deianeira såg problemet med en gång.

((Oh it does? XD Jag hade bara inga namnidéer. xD))

"Lycka till, men kan jag snälla få göra det här först. Det är ganska viktigt." Säger Alexis med en menande gest mot altaret. Katten stirrar på honom ett tag med sina gröna ögon innan hon knycker på nacken och försvinner.
"Glöm inte din dödsbön." Ekar hennes mjuka röst genom tempelväggarna och Alexis muttrar något om att han inte kommer att behöva en innan han gör om sin bön.
"Athena, snälla hör min bön och led mig in på rätt väg med din visdom." Säger Alexis och när kvinnan som kallade sig Athena dyker upp blir han inte förvånad. Nu har han beviset iallafall. Böner blir hörda.