LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara nickade och började följa med efter honom in. Vid hans andra fråga såg hon bara på honom, varav denna mjuka röst? Hon bara avskydde att han fått se henne sådan, svag och rädd...hon avskydde det.
"Ja allt är bra." ljög hon och de gick upp till deras rum och gick in.
"Kolla bort." mummlar hon och väntar att han ska vända sig om så hon kan dra av sig överklänningen och krypa ner i sängen.

Daeron nickade och följde Tamara upp till deras rum. Då hon bad honom vände sig om gjorde han det lydigt och såg med en grimas på det hårda golvet.
"Jag går ner ännu en stund", sade han slutligen och log snabbt mot henne innan han lämnade rummet.
Den här gången satte han sig vid disken och beställde ett stop. Rummet började tömmas; Juvel hade försvunnit någonstans med en man som var villig att betala för hennes tjänster.
Då de flesta gått och gästerna började lämna rummet för att lägga sig kom servitrisen Daeron tidigare talat med till honom.
"Tänkte du sitta här hela natten?" undrade hon med ett blygt leende.
"Min syster ville inte ha mig i samma rum", sade han med låtsad sorg. Servitrisen fnittrade.
"Du kan ju komma och sova med mig i så fall?" Daeron log och nickade.
"Gärna." Servitrisen ledde Daeron till sitt rum, där hon endast hade en smal brits att sova på. Bättre det än golvet.
De lade sig mycket senare, och Daeron sov länge följande morgon.

Tamara nickade och drog av sig klänningen då Daeron försvunnit, hon kröp sedan ner i underklänningen i sängen och drog täcket över sig. Kniven höll hon fortfarande i, men det var inget konstigt med det, den hade hon jämt när hon som. Men så fort hon slöt ögonen for minnerna över henne.
När hon legat och vridit sig i evigheter kröp hon ur sängen och satte sig i det vita linnet vid fönstret och bara stirrade utgenom fönstret över byn. Hon verkligen avskydde de där minnerna, och mannen som Daeron dödade som hon skulle dödat.

Daeron vaknade med en svordom.
"Upp med dig, jag måste på jobbet." Det var servitrisen, Penny, redan påklädd. Daeron gäspade och satte sig motvilligt upp. "Tack för natten. Hoppas vi ses igen." Penny gav Daeron en snabb kyss och lämnade sedan rummet.
Daeron log sömnigt och började klä på sig. Innan han lämnade rummet drog han fringrarna genom håret några gånger. Osedd smet han igenom korridoren och uppför trapporna till rummet där Tamara sovit.
Dörren var låst från insidan, men Daeron tryckte handen mot låset och det klickade tyst upp.

Tamara ryckte skrämt till och for upp på fötter och höll krampaktigt tag i dolken. Hon hade inte sovit på hela natten men var påklädd i klänningen hon avskydde. Hela natten hade minnerna från kvällen och det äldre minnet med alla soldater hållt henne vaken och hon var så trött men kunde inte sova.
Hon höll ögonen stint på dörren, vem kunde vilja komma in till henne nu, vem kunde det?

Daeron stängde dörren efter sig och såg förvånat på Tamara, klädd i en skynklig klänning och med kniven redo att hugga.
"Wou, lugn", sade Daeron och lyfte handflatorna för att visa att de var tomma. Fast egentligen, då han tänkte efter, var det en dum gest av honom, för han höll ofta handflatan uppe då han använde magi. Så han lät händerna sjunka.
"Vill du att jag hämtar upp något att äta åt dig?" undrade han och studerade noga Tamaras ansikte. Hon verkade ha sovit dåligt, om hon sovit alls, och känslor rusade runt i hennes ögon.

Tamara lugnade ner sig något då hon såg att det var Daeron. Hon sänkte dolken och nickade åt hans fråga. Egentligen var hon väll inte ens hungrig hon var trött, utmattade men kunde inte sova. Hon ville härifrån hon ville ut, ut ur staden. Kunna sitta på Nyx ha de kläder hon vill, vara fri kunna klara sig själv och inte behöva brottas med sina minnen.

"Byt om till ridkläder under tiden. Jag måste också byta en ren tunika." Daeron grävde fram en ren tunika ur sin väska och bytte om utan att bry sig om Tamara. Han gav henne ett snabbt leende och skyndade sedan ner för att be om lunhpåsar.

Tamara nickade lätt och bytte om då han försvunnit ut genom dörren. Det var härligt att få på sig kläderna igen och framförallt vapnen. Klädd såhär skulle ingen våga sig på henne. Hon flätade håret och satte dolkarna i bältet och svärden på ryggen. Nu var hon sig själv, eller skalet av henne var åter, känslorna och minnenrna försökte hon bara glöma och dölja så gott det gick.

Daeron log åt servitrisen och bad henne om morgonmål och paket med lunch. Hon nickade och gick för att hämta det han bad om, och Daeron lutade sig nonchalant mot disken medan han väntade.
Servitrisne kom snart med en bricka och två knyten. Daeron tackade och skyndade upp till rummet för att hämta sina saker så de kunde ge sig av.
Det var dags att skaffa den första ringen.