Privatroll JuliaE och AlexZz

Den här tystnaden den tog kål på henne, hon orkade inte vara tyst mer, hon saknade faktiskt Chris nu. Någon att kunna prata ut med som skulle lyssna vad hon än sa, någon hon kunde dra sin livshistoria för tio gånger men aldrig tröttna på att få höra den ännu en gång. Någon som faktiskt brydde sig.
Ända sedan hon lärde sig att inta sin animagus form har hon varit helt kär i den, hon hade levt i varg formen en vecka i sträck under sommarlovet då hon var tvungen att komma undan sina föräldrar. Hon bet sig hårt i läppen, ingen var vaken, hon funderade på om dom skulle gå tillbaka och väcka Chris och Lucas kompis, men hon tänkte inte ens fråga. Hon funderade starkt på att inta varg formen då hon inte behövde prata eller visa känslor, livet var enklare så. Men hon bestämde sig för att vänta med det ett tag.

Lucas suckar plötsligt otroligt djupt, gömmer ansiktet i ena handen och undrar vad han ska göra nu när han är frustrerad. Han har en enorm lust att spela gitarr för tillfället, men den är undangömd under sängen uppe i rummet. Allt för att ingen ska veta vilken mes han egentligen är. Han kan egentligen prata, han bara gör det inte. Han tittar fram igen.
"Varför har du så många runt dig hela tiden?" Frågar han liksom 'out of the blue'. "Svara inte om du inte vill, det är förståeligt att inte svara." Fortsätter han nonchalant.

Louise höjer ett ögonbryn och tittar fundersamt på honom då frågan bara flög ur honom.
"Jag ber inte direkt om det..." Suckade hon när hon tänkte efter ett tag, hon gillade egentligen inte alls att ha ca. 10 st Slytherin elever runt sig som pratade och stojade. Hon kunde klara av max 3 stycken åt gången för att kunna slappna av riktigt.
"Det är um... Bara det att dom "dras till mig", eller i alla fall killarna, och tjejerna följer med för att killarna går..." Hon suckade när hon hörde hur fel det lät och tänkte nästan förklara varför killarna "drogs" till henne men ångrade sig en aning.
"Jag är inte riktigt som andra, vet att det låter sjukt, låter egotrippad och bitchig, men ja det är så att..." Hon avbröt meningen och bet sig i tungan, varför skulle hon berätta det egentligen? Hon hade nästan inte ens kommit in på Hogwarts på grund av det här men hon ville ändå att alla skulle veta på något sätt. Men Lucas var nog den ända som faktiskt inte hade fått effekten av henne då han troligtvis hatade henne så pass mycket så det inte gick.
Att vara en fjärdedels vilie är inget någon egentligen skulle önska sig, falska vänner, flaska kärlek, allt blir falskt.

Lucas försöker att få ut något vettigt av det men med tanke på att Louise själv kallar sig för egotrippad antar han att hon inte tycker om uppmärksamheten hon har. Han har alltid tyckt att hon var egotrippad, bitchig... och mycket mer. Men ha har ju sett att till och med hans kompisar glott trånande efter henne och Lucas har aldrig förstått varför. Lucas har aldrig gjort det, han har aldrig velat. Därför fick han runt hela fjärde året då Jake berättat hur vacker Louise var, Jake och Lucas hamnade i luven på varandra då Lucas inte förstod varför hon var så vacker, visst hon är rätt... söt, som nästan alla tjejer var. Men Lucas fattade aldrig ändå.
"Aha..." Säger Lucas en aning undrande.

Hon hatade tanken på att ryktet skulle sprida sig, men uppmärksamheten kanske skulle upphöra, men vem vet, hon kanske skulle bli utkastad.
"Um.. Ja, du vet vad en vilie är va?" Frågade hon sen som om hon hade bytt ämne. Och tittade lite frågan på honom och undrade om han var så smart så han kopplade ihop det hela.

Lucas måste tänka efter en aning på frågan innan han får en förstående glimt i ögonen.
"Ja. Det vet jag." Säger Lucas och kan inte låta bli att känna sig korkad. Nu när hon nämner det var det nästan självklart. Men hon kan väl inte vara en hundra-procentig vilie? Eller? Nej... det kan hon nog inte, eller så är Lucas bara otroligt naiv. Men varför påverkas inte han då?

Louise ångrar sig redan direkt efter att hon sagt orden, men nu var det försent, varför inte berätta allt och sen är det klart? Då sprids väl ryktet på hela skolan och allt skulle vara bra? Eller? Hon suckade en aning och nu var det hon som begravde sitt ansikte i händerna då hon inte visste vad hon skulle säga eller göra.
"En fjärdedel av det bara, men det är ganska mycket ändå, fattar inte att ingen fattat det vid det här laget.." Suckade hon och tittade upp lite från sina händer och pillade lite på ett äpple bredvid hennes tallrik.
"Men lika bra att berätta det för någon så det kommer ut på hela skolan, men alla kommer reagera fel.. Det finns inget positivt med det här, falska vänner, allt blir falskt..." Mumlade hon lite lågt och tåg det gröna äpplet i handen och gav det en knuff så det rullade längs det långa bordet.

"Jag kan ju berätta att oavsett vilka rykten det kan gå om mig, berättar jag inte saker vidare så länge personen som berättat för mig inte säger att jag ska det." Svarar Lucas. Det är sant. Det går många rykten om honom, rykten som säger att han ljuger mycket, sprider hemligheter och är en riktig jäkel. Men det förstås, de flesta är lögner. Han är en riktig jäkel.

"Gör som du vill, kommer fortfarande inte förändra saken till något annat..." Log hon lite snett och halv hjärtat. Men den delan att Lucas inte påverkades av det hade hon inte riktigt fattat än, vad var felet? Nästan alla känd nog sort dragning, men inte Lucas, eller så var han nå grymt bra på att dölja det, men det tvivlade hon på.
"Så, rykten, dom vet vi ju att det finns en del av, själv tror jag inte på dom flesta, dock försöker jag se om ryktena faktiskt kan vara sann hos vissa personer, och hittills så har dina rykten inte riktigt varit dig, du kan ju vara en riktigt mjukis.." Flinade hon retsamt och var tvungen att säga det där bara för att.

Lucas flinar.
"Du skulle bara veta, det finns ju anledningar till att min animagusform är, som enligt andraårseleverna, som ett stort gosedjur." Säger han en aning bittert. Han hade blivit överfallen av den lilla truppen och sedan hade han inte kommit därifrån på cirka en halvtimme. Det är förvånande hur mycket kraft 6 små 11-åringar kan ha egentligen. Det är nästan läskigt. "Fast det är ju enligt 6 småtjejer som överföll mig utan förvarning." Fortsätter han och inser hur skämtsamt och ironiskt det faktiskt låter.