Clato-rollspel! (Privat rollspel för Incendio & Dramione99)

Jag klev in i den stora byggnaden som jag bara sett på tv tidigare. Joshua vände sig om och log vänligt mot oss.
''Det är här ni kommer att tränas och bo de kommande dagarna!'' Berättade han och log mot oss. ''Jag tänkte att ni kan få se er lägenhet innan ni stylas!'' Sa han och satte fart mot hissen. Vi klev in i den, och han tryckte på tvåan. Hissen satte av i full fart uppåt och stannade på andra våningen.

Dörrarna gleg upp och vi steg ut ur hissen. Våningen vi kommit till var urtjusig. Det var finare än hotellet i Distrikt 2. (Ok, de kanske inte ens har det där, men vi säger det!).
"Vad tycks?!" Undrade Jousha då vi gick igenom matsalen.

Jag kunde inte hindra mig från att gapa. Det var så vackert, lyxigt och modernt.
''Det är underbart!'' Utbrast jag efter att ha stått med gapande mun alldeles för länge. ''Eller hur, Cato?'' Undrade jag och tittade på honom med stora ögon.

"Ja, det är perfekt!" höll jag med. Det var det verkligen. Allting var stilrent inrett med stora fönster. Ljuset reflekterades på ett snyggt sätt över väggarna. Vi skulle alltså få bada i lyx våra sista dagar. Tja, våra sista dagar i livet, kanske?

Allt var perfekt, på riktigt. Stilrent, ljust, öppet. Hela lägenheten doftade mat och jag tittade desperat upp mot det som verkade vara en matsal. Joshua såg att jag tittade dit, och han nickade.
''Vi ska äta lite innan ni blir stylade.'' Han log brett mot oss. ''Kom!'' Fortsatte han och hänvisade oss ut till köket.

Köket var lika fint inrett som resten av våningen. Jag kände en ljuvlig doft av mat. Gång på gång imponerade huvustaden med magnifika grejer jag aldrig trott att jag skulle få se i mitt liv.
"Vad blir det för mat?" undrade jag.

Cato hade just ställt frågan som jag gått och undrat över sen jag satte foten i lägenheten.
''Det är en stor buffé!'' Svarade Joshua och hänvisade oss till den stora lunchbuffén som bestod av allting ifrån grytor till spett till pastagratänger. I varje ände av bordet stod en avox och iakttog oss. De båda hade fått sina tungor avhuggna på grund av något de gjort.
''Varsågoda!'' Sa Joshua glatt och gav oss varsin tallrik.
''Inte dåligt, va?'' Frågade jag Cato samtidigt som jag lassade upp några kycklinglår på tallriken.

Gud, nu skäms jag som inihelvete, haha. Jag är typ segaste segisen i världen på att rolla....
-----

Visst, jag var van vid att ha mycket god mat omkring mig, såklart. Min familj var ju långt ifrån fattig, men den här buffén var trots allt den mest fantastiska jag någonsin sett. Alla mina favoriträtter fanns där, och jag fick verkligen behärska mig för att inte kasta mig över all mat och käka den med händerna. Försiktigt, för att inte förstöra de fina upplängningarna på faten tog jag lite av en pastagratäng. Den doftade ljuvligt.
"Nej", svarade jag Clove. "Det är verkligen inte dåligt det här, rena lyxen faktiskt. Om man inte vetat vad som väntat oss hade jag nog älskat detta ..."
Vi satte oss ned vid det stora matbordet och började äta.

Ja, du ska skämmas! Du är jätteseg
---
Jag skrattar lätt och ler kaxigt. '
''Vadå, ser du inte fram emot spelen?'' Frågade jag och log malligt. ''Verkar som att jag får ett försprång igen.'' Sa jag och körde lätt armbågen i hans sidan. Jag förde ett grillspett mot munnen och tuggade det möra, underbart goda köttet. Hela lägenheten var rena luxösen, jag skulle kunna bo här föralltid.

"Hmf", fnös jag. "Jag ser visst fram emot spelen, men jag är lite rädd faktiskt. Inte för att dö. men jag tycker det är så äckligt med lera och sånt kladdigt. Natur, du vet. Om hela arenan var asfalterad hade det inte bekymrat mig så mycket, men ja ..... och så ormar och getingar .... Kläderna kasnke bli smutsiga, och jag kan inte tvätta ..... och .." jag tystnade då jag insåg hur fånigt det måste låta för Clove. Så istället för att fortsätta prata så började även jag äta.