7 år på Hogwarts, 7 år i helvetet

"Du skulle se din min!" skrattar hon elakt och tar satts. Hennes min stelnar till. Om han var mänsklig...Bäst att ta i, "Hoppas du är beredd, Duro!" Hon kastade iväg formeln och undrar varför hon kan alla de här sakerna. Om man lägger ihop all den tid hon har spenderat åt att lyssna och lära blir det väll... en,tre.. Sju minuter!

Chris var snabbt på andra sidan om Ellie innan hon ens hunnit höja trollspöet.
"Sänk det", viskade han i hennes öra innan han backade ett steg och lutade sig mot trädet. "Det är ingen idé att du ens försöker döda mig, eller ens skada mig med din pinne."
Han höjde ögonbrynen i en menande gest.

Hon känner hur handen sänker sig. "Du vågar inte.." fräste hon argt och knöt nävarna. Innerst inne vet hon att han vågar. Och att hon inte har en chans.

"Ska vi slå vad, love?"frågade han retligt men gjorde ingen ansats att göra något alls. "Hur som helst, det här är väldigt... underhållande."
Han hade ändå lyckats hålla sin identitet hemlig under de åren som han befunnit sig på Hogwarts och han hade ingen lust att avslöja den nu heller.
"Väldigt gulligt då du knyter nävarna", flinade Chris och gjorde en gest mot Ellies händer.

"Du anar inte..." svarar hon med silkeslen röst. "Och om du kallar mig 'love' igen slår jag till dig", det var ett lamt hot. Nästan skrattretande. Men vad hade man annars att komma med, skvallra? "Vem... Vad är du för något? Varulv?" gissar hon och hör sin underton av nyfikenhet.

"Visst, sweetheart", retades Chris innan han lade händerna djupt i sina jeans-fickor.
"Jag är en trollkarl", svarade han vant. Han var övertygande, ingen skulle veta att han ljög och på ett sätt ljög han ju inte heller. Han var en trollkarl.
"Och du är? En dansande pingvin?"han kunde inte låta bli att flina, hans humör hade i alla fall svängt. Han var inte uttråkad längre.

"Säkert, Jag skulle inte tro dig om du isåfall faktiskt talade sanning." Hon låtsades inte höra det förnedrande uttrycken 'sweetheart' och 'Dansande Pingvin'

Chris nickade.
"Men om jag nu inte skulle tala sanning, så skulle jag säkerligen kunna göra något för att du ska hålla käften. Men det har jag inte", sade han allvarligt.
Han började bli sugen på blod, inte för att han skulle behöva det förrän om några dagar med tanke på hur gammal han faktiskt var. Men hela denna kväll hade fått honom att vela ha blod ännu mer.

Hon himlade med ögonen. Hon svalde och tittade rakt in i hanns ögon. "Du vill ha något."

"Kanske det", svarade Chris innan han sträckte på sig. "Det var verkligen kul att byta ett ord med er. Men jag har andra planer. Så vi ses... kanske."
Han vände sig tvärt, drog upp huvan och började gå mot slottet. Han hade några blodpåsar i sin koffert, de fick duga för den här gången.