Lily~James - Always and forever [SV]

Ny läsare och den här ffn äger. Bevakar lungt

BrrrrrrrrA

Vill. Ha. Mer. NU!

Ny läsare...

Är jag kär eller är jag kär?? Jag ÄLSKAR dina kapitel. Jag älskar ditt sett att skriva Jag vet svaret, jag är kär :3

Tack så jättejättejättemycket för alla fina kommentarer jag får! Det värmer mycket mer än ni någonsin kan ana! ♥ (Från tjejen som inte har världens bästa självförtroende...)

Du förtjänar kommentarerna helt klart!

♥! MEN JAG VILL HA ETT TILL KAPITEL NU.

SUPERDUPERMEGAFOXIEAWESOMEHOT AS ALWAYS♥

Ny läsare och jag bevakar. Den här ff:n är helt underbar (speciellt som den handlar om Lily och James ) Jag fullkomligt älskar den, storyn, ditt sätt att skriva, händelseförloppet med mot- och medgångar men inte överdrivet, verklighetstrogna dialoger och karaktärer. Helt underbart

tacktacktacktacktack! ♥
Ett till, ganska tätt inpå de andra men det är bara Ginny00 som stör sig på det

Kortkort, utan rubrik eller citat. Se det som ett ''mellankapitel'' en bonus typ

Kapitel10
Februari- April 1977



-Jomen det är klart att vi drar! Sa James så piggt han kunde och ryckte åt sig sin jacka. Hans vänner hade kommit till sjukhusflygeln och efter många om och men hade han övertalat madam Pomfrey om att få gå därifrån, om han lovade att ta det lugnt.
-Är du säker på att du mår helt bra då? sa Lily ängsligt.
-Jaaa! Sa James envist. Klart vi ska gå.
Lily log mot James som drog upp dragkedjan till jackan och tog på sig skorna.
Han tog Lilys hand.

-Tack så mycket för att ni hjälpte mig, och kom hit och allt, sa han och log mot sina vänner. Jag ska inte vistas i närheten av Snape mer, jag lovar…
-Hah, som om vi skulle låta det hända, sa Remus.
James gav honom en blick som såg ut att betyda ungefär ’’jaja om man nu ska vara sån då’’ och kollade sedan på Sirius.
-Färdig med fuffens då, antar jag.
-Jadå, sa Sirius, och så fort Remus tittade bort tillade han mimande; ’’i alla fall mot Snorgärsen’’.
James nickade diskret.

-H-ha så k-kul nu då Tagghorn! Sa Peter och bröt tystnaden.
Lily gav de en konstig blick.
-Vad är det med alla konstiga smeknamn? Sa hon med ett lätt fniss.
-Öhm… eh…
-Jag är Måntand, tja, du vet ju varför. Måne… sa Remus och lade till en menande blick till det sista ordet. De andra är ’’döpta’’ efter sina…öhm… patronusar.
-Just det, sa James och hakade på lögnen. Min patronus är en kronhjort, så jag kallas Tagghorn. Sirius patronus är en hund, så han kallas Tramptass. Peters är en råtta, så vi kallar honom Slingersvans.
-Vi var tolv när vi kom på det, lade Sirius till då han såg Lilys frågande blick.
Hon log och skakade lite på huvudet.
-Ni är galna. Ska vi gå då, öhm, Tagghorn? Skrattade hon och kollade på James.
-Självklart, sa han och sträckte elegant fram armen, som någon sorts 1800-tals herre.
Hon skrattade lite till, lade handen på hans arm och sa sedan;
-Synd, jag som hade planerat kläder och smink och håruppsättning och smycken och allt. Så går jag ut med dig i jeans och en grön noppig jumper.
-Du är alltid vacker, sa James och kysste henne på huvudet. ’’Vi ses då’’ sa han och log mot sina vänner och styrde Lily mot utgången. Han kände en lätt knackning på axeln och vände på huvudet. Det var Remus som viskade; ’’Fullmåne ikväll. Klockan sju i sovsalen.’’
James nickade och han och Lily gick ut.

Nu måste jag dra, ska tillbringa några dagar med min mammas bästa kompis och hennes dotter som är på dagen lika gammal som jag. Hon är snäll men kan vara lite... öhm... osocial (klistrad vid mobilen) så jag kanske får tid att skriva lite ändå
Dessutom kanske jag kan skriva järnet innan de kommer Fast ganska kort då. Hellre kort och bra än dåligt och långt gissar jag? Jag skriver så mycket som möjligt, då har jag lite på reserv så jag kan skicka nåt kapitel om dagen