Mugglarmagi [SV]

Kan inte vänta! MEEEEER!!!

Sååååå braaaaa!

Detta inlägg var Perkeft (^^)

VATTENBLÅ! SKRIV NU!

Jag vill bara säga att jag har ett kapitel på gång, jag har inte hunnit skriva nu när skolan har börjat :s

Bra Längtar!

TACKTACKTACKTAACK!!♥♥♥

Nu kommer ett till kapitel ^^

Kap 11 Världens växter

Mamma var alldeles blek i ansiktet och såg ut som att hon skulle svimma vilken sekund som helst. Pappa stod och glodde på Fred, båda chockade av det de hade sett och hört.
”Om ni fortfarande inte tror på att er dotter är en häxa, så har jag tillåtelse till följande… Om ni vill, kan ni peka på något föremål i detta rum, så kommer jag få det att sväva i luften…”, sa Fred ivrigt, med betoning på ”fortfarande”.
”Jag tror det räcker”, avbröt jag försiktigt när mamma och pappa ryggade undan.
”Okej…”, sa Fred. ”Men då antar jag att ni har fått all information ni behöver. Nu måste jag tillbaka till ministeriet, lycka till!”
Han gav mig och mina föräldrar ett brett leende, sedan vände han på stället och jag hörde en hög knall. Platsen där han hade stått var helt tom. Soie skällde förvirrat och nosade vid platsen Fred hade stått. Mina föräldrar tittade förskräckt ditåt, jag stod spänt och väntade på att någon skulle säga något.
”Äum, hoppas ni förstår”, sa jag tveksamt, men ångrade mig genast.
Mina föräldrar glodde bara på mig och efter ett tag började det bli lite obehagligt.
”Jag måste gå och lägga mig”, sa jag tyst och började sakta gå mot trappan, men jag vände mig inte om, jag ville inte se deras vettskrämda ansikten.
När jag klev in innanför tröskeln tittade jag längtansfullt bort mot sängen. Men jag gick inte dit, det var något jag ville göra först.
Jag gick trött fram mot mina saker som jag hade köpt i diagongränden och letade fram min trollstav och tog tag i den. Den härliga varma känslan fyllde mig igen. Jag blundade, sedan öppnade jag ögonen igen och började leta igenom resten av sakerna. Det var riktigt mycket. Jag tog upp en av böckerna på måfå. ”Världens växter, av Marianne Kvelkacka”. Jag slog upp en sida.
”Kvackande bönor”, sa jag frågande när jag läste rubriken.
Jag läste igenom sidan och fann det oväntat intressant. Kvackande bönor såg ut som vanliga gröna bönväxter. Skillnaden var att när bönorna var mogna kvackade de som ankor och ströddes ut över marken.
”Om man hinner fånga bönorna innan de rör vid marken kan man använda de till att bota vissa böldbildande sjukdomar som t.ex Grön devra”, viskade jag tyst för mig själv när jag läste en kursiv stil under en tecknad bild på växten.

Vid tre på morgonen hade jag redan läst ut halva boken, trollkarsvärlden hade verkligen fantastiska växter. Blommor vackrare än något annat jag någonsin sett, bär så farliga att ett enda kunde döda tiotals människor och de konstigaste formade frukter. Men det var en växt jag hade speciellt fastnat vid, det var den sidan jag hade uppslagen framför näsan. Jag kunde säkert hela sidan utantill vid det laget. Eftersom jag hade läst igenom den, säkert 35 gånger. En helt fantastisk växt enligt mig. Jag strök handen över bilden. Tecknaren hade varit skicklig, alla detaljer och skuggor syntes, alla veck och krusningar. På något sätt kändes det som att den hade ansträngt sig mer just på den bilden. Växten kunde lika gärna ha varit rakt framför mig. Det skulle inte förvåna mig om den helt plötsligt växte upp ur boken.
”Silverros”, viskade jag drömmande för mig själv.

Jättebra!!! DU ÄGER, FF:EN ÄGER, HARRY POTTER ÄGER och ost äger....

Så himla bra skrivet :O Awesome ♥

Så himmla bra!!! När jag läser det har glömmer jag bort allt ledsamt som jag har tänkt på! Det är så bra!