Uppdraget! (Rollspel Privat)

Jag fortsätter att gå. Jag kom fram till stängslet, jag tittade på Lea och sen på stängslet igen. Jag såg ett träd hänga över lite granna. Jag pekar på trädet och och går mot den.

Lea går efter Torccie. När hon ser stängslet får hon en klump i magen. Elvan är riktigt hård. Trädet är stort och stabilt. Det ska nog gå att klättra ut på den där grenen.

Jag sätter på mig väskan ordentligt och tar tag i trädstammen. Jag börjar dra mig upp och sätter mig högst upp på grenen. Jag vänder blicken mot Lea och visar att hon kan komma. Jag tittar ut över det blänkade Distriktet.

Lea svingar sig upp lätt som en plätt. Upp mot toppen av trädet. Hon tittade ut över elvan. Hon rös till. Hon visste vad som väntade.

Jag hoppar över stängslet och lägger mig ner tyst i gräset, jag försöker att inte synas. Jag tittar mot Lea och vinkar att hon kan hoppa.

"Torccie!" viskar Lea. "Vad gör du?!" Lea sitter kvar på grenen. Det börjar bli mörkt. "Fattar du inte att du inte kan hoppa ner nu?!" Lea tittar argt på Torccie. Hon skulle kunna avslöja dem.

" men, aa! Jag vet inte vad jag ska göra, jag iriterar mig på det här uppdraget så mycket att jag knappt kan tänka!" viskade jag till Lea. Men då kom jag på det " men knyt fast ditt rep! Så kan jag kanske klättra upp om vi är deskreta!" viskade jag igen.

"Eh" Lea tittade sig omkring. "Vi får väll försöka" hon började knyta fast repet runt grenen. Tur att hon kunde knyta ordentliga knopar. "Försök nu" viskade hon till Torccie.

Lea kastade ned ett rep och jag tog emot det, jag kännde på det och började klättra uppför. Jag drar mig upp och sätter mig på grenen. Jag tittar på Lea men ett menande tack.

Lea knyter loss repet och lägger tillbaks det i väskan. "Vi kommer inte kunna färdas så mycket när det är mörkt i elvan. Det är stränga regler, fredsväktarna är mycket värre än i tolvan" viskar hon till Torccie. "Vi måste förklä oss lite"