And then ther were none...

Johanna väntar otåligt på att tåget ska komma fram. Varför kan det inte gå lite snabbare? Hon vill inte slösa bort dyrbar tid med att sitta på ett tåg!

Efter ett tag började tåget sakna in och Simon lade pennorna och skissblocket i väskan. Han reste sig upp och gick snabbt av tåget för att komma till båten som han skulle resa till.

Utanför tåget var det lika kallt som innan.
Caroline kände att hon lika väl kunde stannat hemma där det var varmt.
En taxi stod och väntade på henne och hon klev in i den.
Nåja hon ska försöka ta sig igenom detta.
Förhoppningsvis så behöver hon inte småprata med någon.
Hon klev ur taxin och såg några andra personer stå och vänta.
Hon suckade högt för sig själv när hon insåg att pratet kommer hon inte undan.

James parkerade bilen och såg sig om efter dem som skulle möta upp dem. Han drog kappan tätare runt sig och försökte hålla blåsten ute. Han såg en ö en bit bort och antog att det var dit de skulle

Will parkerar bilen vid den angivna platsen och stiger ut i den kalla luften. Han spejar ut över vattnet och ser den lilla ön långt ute och får ett litet och svagt leende, nu var han i alla fall på väg.
Will tar med sig det han behöver och låser sedan bilen och ställersig på ett ställe som ligger i lä.

(nu får ni bli bättre på att skriva xD annars kan jag ju inte dra igång mord mysteriet xD)

Mordmysteriet?
Hjälp, nu blev det ju läskigt!
Nej, nu ska jag till Kulturens hus och dansa. (Det är faktiskt sant)

(Men man måste ju liksom komma igång xD)

Simon gick mot båten som skulle åka till ön. Han gäspade för sig själv. Han visade sin biljett för en man och steg in i båten för att begrava sina tankar.

När Will ser någon gå på en båt som står ute på vattnet följer han efter med raska och friska steg. Hans väska är ganska tung men eftersom han var van vid att bära på tunga saker dagarna i ända och för att han reser ibland så känns den knappt.
Will visar upp sin egen biljett till mannen och ställer sig längre bort i båten.

Alla stod för sig själv och ingen vågade gå på båten först. Till slut var det en som slet sig från packet och gick på. Då följde genast alla andra efter.
Då kan vi tala om massivt grupptryck, tänkte Caroline för sig själv.
Nåja, det var väl lika bra. Här kan vi inte stå och frysa.
Hon slog sig ner på båten efter att ha visat sin biljett.
Att åka båt var egentligen ingen höjdare. Det gav henne en dålig känsla i magen.