Allt för dig, Elina [SV]

SUPERDUPERBRA

Du är jättebra på att skriva, kapitlet var super!

Den är jättebra

Jag ber verkligen tusen gånger om ursäkt för det här. Det har gått evigheter sedan jag skrev något här och jag ska verkligen se till att skärpa mig!
Om någon av er har haft så mycket tålamod att ni väntat på mer så vill jag bara säga tack.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 17

Jag kom först ut på bryggan men, stannade när jag kom fram till kanten. Jag såg ner på den mörkgröna spegel som vattenytan bildade. Plötsligt gick en krusning genom vattnet vattnet och små ringar spred sig över ytan.
Jag spärrade upp ögonen och stirrade in i min spegelbilds ögon, förvrängda av vattenytan som inte hunnit bli helt slät efter rörelsen.
Men det var något som inte stämde. Mina ögon hade aldrig haft en så klar grönaktig färg, de var bruna. De gröna ögonen i min spegelbild tillhörde inte mig.
Som i trans sjönk jag ner i sittande ställning på bryggan. Någonstans bakom mig kunde jag höra hur John och Chelsea tjafsade och knuffades på väg ut på bryggan men jag hörde de bara som ett avlägset surr.
När jag kom nära krängde vattnet till igen och mina ögon var åter bruna.
Men jag var ändå nästan helt säker på vad jag sett; Ögonen jag sett i mitt eget ansikte var Elinas.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag hann inte mer nu eftersom pappa måste ta med den här datorn till jobbet, men jag ska verkligen försöka ta upp den här ff:en igen!

tjohoo, äntligen ett nytt kapitel!
ville bara göra ett inlägg så att du när som helst kan skriva mer

Bra!!!!

alltså GOSH. du ÄR så himla begåvad, wow ♥

Yes, äntligen nytt kapitel! Du är otroligt dduktig på att skriva, så jag hoppas att det kommer mer snart! ♥

Tack igen för tålamod och alla fina kommentarer ♥
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 18

Jag fick inte mycket tid till att fundera över det. Ett gällt litet skri följt av ett ljudligt plask talade om för mig att John just lyft upp Chelsea och kastat ner henne i vattnet. Jag vände mig om precis lagom för att se henne dyka upp ur vattnet, spottande och fräsande.
"Åh, det där skulle du inte ha gjort!" sa hon och blängde surt på John, men jag kunde se att det ryckte i hennes mungipor av ett undertryckt leende.
"Är det kallt?" frågade jag med oskyldig röst och tog sedan snabbt ett litet skutt bakåt för att undvika den kaskad av vatten Chelsea kastade mot oss.
Knappt hade jag gjort det förrän jag kände Johns händer runt min midja och även jag kastades ut i vattnet.

Vattnet var verkligen kallt. När jag kom upp till ytan med mitt våta hår klistrat mot ansiktet var det första jag såg John som stod och skrattade medan Chelsea ålade sig upp på bryggan igen.
När hon var uppe skyndade hon sig fram mot John och grep tag om hans axlar med båda händerna och försökte knuffa ner honom från bryggan medan John gjorde lika kraftigt motstånd och försökte tvinga henne bakåt. Jag låg kvar i vattnet och tittade på medan jag försökte avgöra vem som skulle vinna kampen. John var onekligen större, men jag visste att trots att Chelsea var liten så var hon väldigt stark.
Jag behövde inte fundera länge på det heller; eftersom Chelsea var genomblöt efter att redan ha varit nere i ån en gång så gled hennes fötter mot träplankorna på bryggan och hon föll snart ner i vattnet på nytt.
"Sluta flina och hjälp mig istället", sa hon och stänkte lite vatten i mitt ansikte. Jag himlade med ögonen.
"Okej", sa jag och började simma mot bryggan igen.

Efter att ha badat en lång stund gick vi upp och satte oss i gräset för att torka i solen.
När det gått en lång stund och vi alla tre var varma av solen och någotsånär torra sträckte Chelsea på sig och ställde sig upp.
"Jag är hungrig", sa hon "kan vi inte gå tillbaka och se om det är lunch snart?"
Jag började också bli ganska hungrig och hade ingenting att invända så jag nickade och ställde mig upp. Vi hade suttit så länge att det varma gräset hade lämnat små mönster på mina ben.

Superbra!!!