Lily Potter-Livet bakom bröderna.

Jaa, Men Fredrick är en skummis

Ja, skelvklart mer

Kommer skriva ur både Lily´s och Eric´s perpektiv detta kapitel.

Kapitel 16- Kärleksfullt Kapitel utan namn!

LILY:
Jag fattar inte, Eric gillar mig och jag gillar honom. Jag tittade på Sam. Hon nickade och vi stegrade in I pojkarnas sovsal. Fredrick, Hugo och Eric vände blicken mot oss.
“Hej”, sa Eric och log snett. Jag rodnade svagt och log tillbaka.
“Hejsan tjejer”, Fredrick flinade. Hugo rodnade när han såg Sam.
“Lily, Hänger du med till sällskapsrummet lite?”, Eric´s röst lite osäker, men han visade inte att hann var så rädd. Jag nickade. Eric log och började gå.

ERIC:
Nu kommer jag äntligen bjuda ut henne. När jag såg att hon nickade ville jag göra ett glädje hopp.
“Lily, Jag måste berätta en sak för dig”, sa jag och tittade in I hennes chokladbruna ögon. Hon nickade.
“Vaddå?”, sa hon med sin honugslena röst. Jag samlade ihop mod och sa:
“Lily , Jag älskar dig”, Jag rodnade och tittade ner I mitt knä.

LILY:
Han hade sagt dem magiska orden. Orden var: Jag älskar dig.
“Jag älskar dig med Eric”, viskade jag. Han tittade på mig och log. Han tog min hand och vi ställde oss upp. Han kom närmare.
Jag tittade in I hans havsblåa ögon. Han lutade sig framåt och helt plötsligt var hans läppar mot mina. Han lutade sig tillbaka och tittade osäkert på mig. Jag kramade honom hårt.
“Kommer aldrig lämna dig Lily”, viskade han I mitt hår.
“Inte jag heller”, viskade jag. Vi släppte varandra. Jag pussade honom på kinden och gick till tjejernas sovsal.
ERIC:
Lily, Lily, Lily! Var den ända jag tänkte på. Jag gick till killarnas sovsal.
“Nååå?”, sa Fredrick och flinade.
“Varför har ni inte sagt att Lily kyss bra”, sa jag. Hugo och Fredrick fnös.
“För vi inte har kysst henne dummer”, sa Fredrick och log. Hugo visade att han var glad för min skull genom att le stort.

LILY:
Jag gick in I sovsalen med ett stort leende på läpparna.
“Vad Lily?”, sa Sam.
“Jag älskar Eric, och han älskar mig”, sa jag.
“Va?”, sa Sam med en låtsas chockad min. Jag fnittrade. Vi gick till killarnas sovsal.
“Hugo varför grät du förut?”, frågade jag efter vi suttit I sovsalen ett tag.
“För du är min kusin Lily”, Hugo log. Men man såg på honom att det var något annat också. Kanske för att jag var den ända kusinen han hade I sin egen ålder. Fast det kunde ju vara för att jag kunde varit I fara. Undra hur mamma och pappa tagit det då.


Mera?

Super bra

Tack! Ledsen för Kapitlet som kommer, Det är ganska tråkigt, Men jag vet inte vad jag ska skriva.

Kapitel 17- Tråk kapitel nr 1

Jag vaknade av att Sam skakade mig. Jag gnuggade ögonen och satte mig I sittande ställning. Sam log och jag tog en snabb dusch. Vi tog sällskap till Stora Salen.
“Äntligen!!”, sa Veronica som kommit ner när posten kom. Jag såg Willow. Hon hade ett brev. Jag fångade det och började läsa det.

Hejsan Lily gumman!
Har du några kompisar I Gryffindor än?
Mår du bra? Vi mår jätte bra I alla fall. Pappa hälsar att han är glad att du kom I Gryffindor. Vilket elev du än kom I skulle dem få en underbar häxa och vi skulle älska dig I alla fall!
Älskar dig så mycket Lily!
Oändligt med Pussar och Kramar.
Mamma och Pappa!


“Vad stog det på era brev?”, frågadejag Veronica och Sam när vi satt I bibloteket. Dem räckte mig breven. Jag läste Veronica´s först.

Hejsan Veronica!
Gryffindor? Du är en duktig flicka Veronica min. Pappa och jag är stolta. Jag är ju mugglarfödd, Pappa är ju en riktig mugglare. Tur att jag sa det till pappa innan vi gifte oss.
Vi älskar dig Veronica!
Pussar
Mamma och Pappa

“Vad fint”, jag log mot Veronica´s brev och gav tillbaka det till henne.
Sen läste jag Sam´s brev.


Hejsan Samantha!
Hoppas du har det super bra på Hogwarts och att du har massor av vänner. Du är min fantastiska Gryffindor flicka! Undra vad Megan kommer komma I när hon börjar om två år.
Jag älskar dig Samantha!
Pussar och Kramar
Mamma.PS: Pappa hälsar!

Jag log mot Sam. Hennes pappa blev först lite chockad när Sam skulle börja. Hennes mamma hade inte sagt att hon var en häxa till honom. Men nu var han tydligen tillbaka. Det märkte man på Sam.
“Hejsan tjejer”, Jag snurrade runt och såg Eric och Hugo.
“Hej”, sa jag och rodnade när Eric pussade mig. Sam rodnade starkt när Hugo tog hennes hand. Dem gick iväg lite. Veronica hade inte ens tittat upp.
“Veronica?”, frågade jag och när hon tittade upp såg jag tårar I hennes ögon.
“Gumman vad är det?”, sa jag och kramade henne. Hon berättade en historia om att hon alltid gillar Fredrick men han gillade en som hette Rebecka I Ravenclaw. Bara för att hon var smart.
“Men Veronica du är ju smart, Du var ju egentligen en riktig Ravenclaw.”, Eric kom in I disskusionen. Veronica nickade mot honom och sprang. Utan sina böcker.
“Veronica!”, sa jag och sprang efter henne med en blick mot Eric.

Mera?

Jättebra!!

Fortsätt! Men en sak jag tyckte var lite rolig när jag läste... Alltså det är SÅ gulligt att Eric och Lily älskar varandra, men de är ju faktiskt 11 år... Haha, det känns bara så skumt att ett par 11-åringa kysser varandra! Men så gulligt! ♥
Men det kanske känns lite skumt för mig för jag är 13 och har inte blivit kysst... xD Haha! Men du skriver superbra!

Jag bevakar..... som faan! Älskar din ff!

klariz, Naaaaw! Tack! Vad glad jag blir!

Majis, Hahaha! Jaa, Jag tycker det själv faktiskt. Det är lite skumt XD Men jag ville ha med kärlek och då blev det så!


Tack så mycket allihopa! Älskar er! ♥♥

Nytt kapitel till mina fantastiska läsare.♥

Kommer ur Sam´s, Lily´s, Eric´s och Hugo´s perpektiv denna gången.

Kapitel 18- Förädelser

LILY:
“Lös...”, började Tjocka Damen.
“Kollipollilo”, sa jag och Tjocka Damen flyttade sig. Jag log tacksamt mot henne och gick in I sällskapsrummet. Ingen här, tänkte jag. Jag gick till sovsalen och hittade henne där.
“Veronica?”, sa jag försiktigt.
“Stick! Om du inte är Lily eller Sam”, skrek hon. Jag hoppade till av rädla.
“Jag är Lily Veronica”
“Lily!”, kved hon. Jag gick och satte mig vid sängkanten.
“Veronica, Det finns många killar på skolan”, sa jag tröstande.
“Men ingen som Fredrick”, Hon släppte ut ännu en flod av tårar. Vad ska jag göra?

SAMANTHA:
Jag och Hugo kom tillbaka hand I hand. Jag log mot Hugo. Eric satt själv vid bordet där Veronica suttit och packade ihop hennes böcker.
“Eric, Vad har hänt? Var är Veronica och Lily?”, frågade jag och spärrade upp mina indgoblå-ögon.
“Dem är nog I sällskapsrummet eller sovsalen”, svarade Eric enkelt.
“Veronica blev ledsen och sprang iväg. Lily sprang efter”
“Vaaaa?”, fick jag fram. Jag släppte Hugo´s hand och sprang till sällskapsrummet.

HUGO:
Sam hade släppt min hand och sprunigt. Jag tittade på Eric och han berätta en historia.
“Fredrick!!”, ropade jag och sprang jag med. Fast ut, ut till friheten.

ERIC:
Jag blev ensam kvar I bibloteket när alla gått. Jag bara satt där och plockade ihop Veronica´s böcker. En flicka kom in.
“Hejsan”, sa hon och försökte le charmigt. Gick inge vidare.
“Hej”, sa jag till henne.
“Vem är du?”, frågade jag sedan.
“Jag är Rebecca Johnson, Från Ravenclaw!”, svarade hon. Jag gav henne en arg blick och gick.


LILY IGEN:
Samantha stegrade in I sovsalen. Veronica hade slutat gråta. Vi hörde Fredrick´s röst utanför sovsalen.
“Asså, Rebecca är jätte smart”, skröt han och Veronica hållde andan.


När jag slog upp mina bruna ögon dagen efter gick jag ner till frukosten direk.
“Tjena Lily”, sa Fredrick och hållde upp handen för en gimme five. Jag sa ingenting och gick bara förbi honom.
“Hej Eric”, sa jag och pussade honom. Vi gick ner till frukosten.
“Veronica! Hur är det nu?”, frågade jag henne. Hon nickade och log. Tur att det var bra med henne. Jag satte mig ner och fick Sam på min ena sida. Veronica satt redan på min andra sida.
Jag älskar mina vänner!