Hungerspelen (privat rollspel)Emiiii

De mummlade gillande och väntar på mer imponerande gester

Domarna log nöjt och såg på den vackra flickan med imponerade miner.

När jag tillslut öppnat min frukt och ätit den så går jag till knivarna. Flera sitter idag, och jag känner hur mina darriga händer börjar vänja sig vid deras form.
Sedan ger jag mig på klätterväggen och när jag väl kommit upp på den har de flesta gått till lunch.
När salen är så nära tom den kommer bli går jag fram till den tunga spikklubban/snurran. Jag lyfter den över huvudet i ett snurrande mönster och drämmer med all kraft jag kan in den i träningsdockan som ska tänkas ha en människas "hållfasthet". Den spiktäcka kulan landar i magen och slår ner dockan från sin ställning. Jag ler stort, trots att jag vet att detta är ett vapen, gjort för att döda. Jag är så glad över att veta att jag klarar något.
Bakom glaset ler Camian nöjt, och jag fortsätter träna med den, och känner varje förödande träff som en vinst. När det börjar komma in folk tecknar hon åt mig att sluta, och jag går iväg för att träna med en av pilbågarna som jag ändå aldrig kommer kunna använda.
Sedan går jag iväg och sätter mig för att vänta på att få visa mina konster.
Flickan från ett är tydligen inne.

((Linnea har haft sin "uppvisning" du kan ha din nu diu också, eller berätta färdigt om din dag ))

((Jag känner mig klar. Fast lite failat att jag höll på med spikklubban istället för att äta lunch...))
Jag går med spänd min in till domarna och säger med så fast röst som möjligt "Sukima Alwoid".

Jag går och hemtar en tung släga (eller vad det nu heter) och slänger den tvärs över rummet

Speledarna väntar fortfarande rätt uppmärksamma i sina stolar och tar då och då en klunk av vinet.
(Stoooop! Nu blev det rörigt, var du färdig eller inte?)

((Linnéa får fortsätta. Jag tar en paus från där jag är))

(Färdig!)

Ok Lella, du kan börja:

((Jag ska Memmi))
Jag går först fram till knivarna, och som tur är sitter den första jag kastar rakt i mitten på en måltavla.
Jag ler och bugar smått mot spelledarna. Snabbt är jag framme vid spikklubban, och jag tar upp den med en visshet om att detta är något som jag kan.
Jag svingar den några varv och drämmer den rakt i huvudet på träningsdockan, som blir helt mosad.