Army, War and hard friendship. (Rollspel)

"Kul", sade Kol uttråkat och tittade in i dess mörkblåa ögon. "Den stör mig, fast vi kanske borde gå tillbaka?"
Han tittade upp mot himlen som hade mörknat rejält, de var tvungna att hinna tillbaka innan uppropet.
Han började gå tillbaka mot barnhemmet men stannade upp då tigern följde efter honom.
"Stick!"väste han åt den, men den bara såg på honom med huvudet på sned.

Olivia ler ett knappt synbart leende.
"Den gillar dig." Säger hon och granskar den vita tigern. Hon börjar gå, ganska snabbt, tillbaka till barnhemmet. Chockat fryser hon när hon ser vad som står på parkeringsplatsen, ett miltärt fordon.
"Militären!?" Utropar Olivia chockat och funderar på att springa tillbaka in i skogen.

Kol rynkar pannan och ser på bilen.
"De kanske ville tala med övermannen?"föreslog Kol och försöker på samma gång få bort tigern, men den vägrar försvinna. Han suckar och öppnar ett fönster till första våningen.
Han set på tigerns ögon, den ser bedjande på honom.
"Kom hit då", muttrar han och konstigt nog kommer den direkt fram till honom.

Olivia klättrar vigt in genom fönstret.
"Varför skulle militären bry sig om ett barnhem?" Undrar Olivia och lämnar fönstret öppet till de andra. Antingen söker militären nya soldater bland de äldre eleverna, kanske letar dem efter testobjekt eller så ska dem helt enkelt göra som Kol sa.

Aleyna tittar på flickan som sa att militären var här.
"Va? Varför är de här tror ni?" frågade hon oroligt. "De ska väl inte ta med oss va?"
Aleyna klättrade in i fönstret som de andra.

Kol gömmer tigern i sin ficka som han har på sin hoodie innan han klättrar in genom fönstret och stänger det.
Han går ut ur rummet och in i en korridor. Barnen som fanns där pratade lågt med varandra och det var inte svårt för Kol att hitta Jack.
"Vad händer?"frågade han genast, det verkade som om alla barn i hela barnhemmet hade kommit ner till första våningen.
"Militären behöver mer soldater, alla som är över nio måste in i matsalen om några minuter", sade Jack skräckslaget.

Aleyna tittade skräckslaget på pojken som pojken på parkeringen pratat med.
"Men... Men... Jag är inte förberedd, jag..." hon skakade långsamt på huvudet. "Det var trevligt att ha kompisar för en dag..."

Olivia hör det och gör ett konstigt falsett ljud. Hennes far jobbar i dessa kretsar, hennes pappa är säkerligen här! Olivia tittar genast ut genom närmaste fönster. Jo då, bilden. Hennes fars bil var mycket riktigt där.
"Nej!" Flämtar hon skräckslaget och gnuggar ögonen för att den inte ska finnas där. Men den är där. Hon är dödens.

"Men... Jag kom på en sak... Vad heter ni?" Aleyna försökte att låta som vanligt, men rösten bröts. "Jag heter Aleyna, kalla mig... Ale...Aley."

Dörrarna öppnas till matsalen och två soldater ställer sig på varsin sida. Det verkade som om någon skulle ropa upp vart och ett av deras namn, de som skulle in i matsalen, det ville säga. Kol svalde och lade sina händer för den lilla bulan av tigern som buktade ut.
Snabbt som attan hade han gömt tigern inuti en korg med lakan.
"Vänta där", väste han åt tigern, inte för att han trodde att den förstått.
"Kol Armstrong." svarade han åt tjejen.