Utan dig, lyser stjärnorna.

Neeeeej, hoppa inte Scho! Gör det inte!
Jättebra kapitel iaf

Kapitel 17.
Jag är redo för smällen men iställe känner jag bara ett smärta i armen. Jag öppnar ögonen och ser Hugo kämpa med att hålla mig uppe.
- Vad håller du på med weasley! Hör jag en lärare
Ett skrik och plötsligt flygger jag upp igen.
- Hur tänkte du? Skriker Hugo och jag tittar på mig.
- Va? Frågar jag innan jag slockanar.

- Kolla hon vaknar upp!
Röster börjar spriddas i rummet och huvudet börjar genast värka.
- Scho? Scho, hur mår du? Lilys gälla röst skär som en kniv gneom rummet och jag slår upp ögonen.
- Var är jag? Mummlade jag medans jag slöt ögonen igen. Ljuset från lamporna sved i ögonen på mig.
- Sjukhusflyggen, svarade Alice ljusa röst och jag börjar komma ihåg vad som hänt.
Mormor, brevet, hoppet,…. Issa. Jag rysser till. Hon hade inte varit sitt vanliga jag, mer spöklik. Försiktigt reser jag ,og upp för att se rummet. Lily sitter på stolen bredvid mig och Alice sitter vid fotänden av sängen. Sen är Neville där tillsamans med madam Heartstone, föreståndaren på sjukhusflyggen.
- Vänta… var är Hugo? Säger jag oroligt och tittar mig omkring.
- Han ligger bredvid dig, säger Alice och nickar mott sängen bredvid mig.
- Vad har hänt med honom? Ropar jag förskräckt.
- Jo, delviss chock men också sträckt arm.
- Åh…, mummlar jag och inser att det är mitt fel.
- Han anklager dig inte, säger Lily som om hon läst mina tänkar och ger mig en sträng blick.
- Men det var mitt fel, säger jag med tjock röst.
Lily tar min hand och stryker den försiktigt.
- Det var Isabells fel, säger hon mjukt.
- Har han berättat om det också? Räddlsan i min röst ekar i mitt huvud och hjärta.
- Ja, precis innan han svimmade, säger Alice och hennes röst låter lika tjock som min.
- Jag fattar inte… säger Nevelli plötsligt
- Kan du förklara hur du såg henne, fyller Heartstone i.
Jag förklarar hennes öga i fönstret och senare hur jag för ögonblicket trodde jag såg hennes ögon i mina. Allt om att hennes upptykande och tillslut om att hon sa att hon skulle kunna varna mig om mormors död. Jag berättade allt för de, till och med om hoppet.
- Jag hoppas att du är med på det, men jag har pratat med rektorn och vi kom överrens om att du ska gå hos en kurator varje dag klockan 18.00 till 20.00, sa Neville och kollade orolig tpå mig.
Jag nickade, och kännde att det skulle vara skönt att prata med någon som skulle förstå mig.
- Men… vem ska jag gå till? Frågade jag och tog min hand ut Lilys hand för att klia mig på näsan.
- Han kommer från Australien och är special tränad för ungdomar. Hans namn är Anrold Milmin, svarade Neville
- Oj… han kan man ju prata med om man är mugglare också, säger jag och kollar sig i spegeln vid natduksbordet. Åh, vilken skönhet jag är. Eller inte.
- Ja, han är trollkarl, men jobbar med alla slags vässen, säger Neville medans han bläddrar bland sina papper.
- Jaha…, mummlar jag och lägger mig ner igen.
Neville går ut ur rumme, mummlar något om ett lärar möte då jag kommer på en sak.
- Vad är det för dag idag? Frågar jag.
- Det är… fredag, säger Alice och reser sig upp för att gå och dricka lite.
- Okej. Jag har alltså sovit i ungefär en vecka. Kan jag få ett glasvatten, ber jag Alice och inser först nu har hungrig och tröstig jag är.
- Vill du ha något att äta? Frågar Heartstone och kommer fram till mig.
Jag nickar hungrigt och hon trollar hit en tallrik med något som ser ut som köttsoppa och ett glass med pumpajucie.
- du har sovit lite längre en i en vecka, säger Alice och räcker mig glasset med vattnet.
- Tack. Har jag? Hur länge frågar jag förbluffat.
- Ungefär 2 veckor säger hon och ser på medans jag dricker upp vattnet innan jag slurpar i mig soppan, som var köttsopa.
- Va? Med skedden halvägs till munnen stirrar jag på Lilys som för att hon ska bekräfta det Alice just sagt.
- Ja, det är sant. Ett tag var vi rädd att förlora dig, säger Lily och hennes ögon blir blanka.
- Va? Vänta lite… va? Frågar jag och lägger tillbaka skeden igen.
Heartstone suckar och drar fram en stol ur själva luften. Hennes rynkiga händer rättar till glassögonen och spänner ut hårbanden i håret.
- Det är så här, vi tror att Isabell inte baar är en illusion, utan att vålnad eller ett spöke som försöker döda dig. Vi vet inte varför, det är inte vanligt, men det är ”spöket” är myclet farligt. Så nu när ni fick så mycket kontakt med varndra, skadade dig så mycket att du höll på att dö, föklarar hon likgiltigt.
Jag stirrar på henne, men gappande mun. Issa… hon frösöker döda mig. Det kan inte stämma.
Med orden ringande i örerna tittar jag ner på min mat och börjar sakta äta upp den. Allt är knäppt tyst, förutom skeden som skrappar mott tallrikens botten.
- Men vänta, kan inte sama sak ha hänt Hugo? Frågar jag oroligt.
- Vad kan ha hönt Hugo? Frågar Lily
- Jo, att spöket påverkade han också, fötydligar jag.
- Jaha…. Vi vet faktiskt inte. Han har inte vaknat en, men det låter troligt, säger Heartstone.
Tystnaden faller och jag kan inte sluta tänka på att Hugo kunnde ha dött pågrund av mig om det här med Issa har hänt honom också. Alla jag älskar kommer dö. Alla.


tadaaaaa
KOm gärna med kritik och så

Jättebra kapitel. Det är väldigt realistiskt hur hon tänker och reagerar när hon vaknar upp och får den information hon får. Dock en hel del stavfel, testa att läsa igenom kapitlet innan du postar det

awzome kapitlel

tack Jag försöker att läsa igenom det, men ofta är det så att jag läser det men jag märker inte riktigt alla fel, men jag ska försöka lära mig det.

tack

meeeeeeeeeeer

är på vääääääg!

Jaaaaa!♥ Kommer det komma idag?

kanske idag (tisdag) eller imorrn. Annars i helgen, men jag tror senast imorrn.

Ravenclawsome, men du stavar ordet glas som glass istället.