Rostbiff och Stuvad Potatis [SV]

Kapitel 25
Harry:

Jag och Pansy går tysta sida vid sida till vid-behov-rummet. Det finns liksom inget annat att säga.
Men plötsligt:
"Vänta! Någon kommer ut därifrån!", viskar Pansy och vi gömmer oss bakom en staty. Pansys hår luktar persika. Jag böjer mig fram för att se vem som gjort något ärende i vid-behov-rummet. Ginny och Draco går ut. Jag tappar fullständigt hakan. Och vänta! De håller varandra i handen. Jag faller ihop mot statyn och svimmar.
När jag vaknar igen tittar Pansy oroligt på mig.
"Du svimmade.", konstaterar hon.
"Men jag är väl inte dum heller? Det vet jag väl.", muttrar jag och blir sedan hundra gånger argare när jag kommer ihåg orsaken till varför jag svimmade.
"Var det någon dementor i närheten?", säger Pansy skämtsamt. Även om jag kan se det allvarliga i hennes ögon. Hon såg också vem som kom utgående från rummet.
"Det var dumt att gå hit.", säger Pansy när vi vänder om och går tillbaka. Jag rycker på axlarna.
"Jag menar, vi har ju inte ens ingredienserna.", fortsätter hon och gör en uppgiven gest med händerna. Jag rycker på axlarna.
Jag är fortfarande arg. Eller, inte arg.
Utan ursinnig!

Jättebra!

Yey! ;D

Älskarälskarälskar det!!!!

MerMerMer?

Kapitel 26.

Ginny:

När Draco frågade mig om jag ville gå på discot med honom hade jag blivit överlycklig, det kändes som om det var vi två mot världen. När han hade frågat mig i vid-behov-rummet gick vi ut från Hogwarts hand i hand. Vi gick längre och längre bort tills och när vi var vid sjön tog Draco båda mina händer i sina och sa:
"Jag gillar dig jättemycket Ginny." Han verkade ha blivit modigare på den tiden det tog att gå ner till sjön för hans röst stammade inte och han avbröt inte heller ögonkontakten.
"Jag gillar dig också jättemycket." Sa jag och log. Han log inte tillbaka.
"Men Potter då?" Frågade han och nästan snäste åt mig.
"Han nobbade mig för jag sa att det fanns en till kille i mitt liv." Svarade jag.
"Och vem var det då?" Frågade han och fortfarande snäste lite.
"Du." Svarade jag och log mot honom denna gång log han tillbaka.
"Förlåt, jag visste inte." Sa han.
”Det är lugnt.” Svarade jag och han drog mig till sig och kramade mig. Jag kramade tillbaks. Jag drog in lukten av Dracos hår, han luktade ljuvligt. Draco drog sig ur kramen och vi började gå tillbaka.
När vi kom till Gryffindorsporträtt höll vi fortfarande varandras händer. När jag precis skulle vända mig om för att säja lösenordet pussade Draco mig lätt på munnen. Jag blev först paff men innan jag lyckades hämta mig var han redan borta. Jag sa lösenordet till den tjocka damen och gick in i sällskapsrummet med ett stort leende på läpparna. Där inne i soffan satt Harry han tittade upp och när han såg att det var jag blängde han på mig, jag kände mig för lycklig så jag bara log mot honom och gick upp till min sovsal.



Hoppas ni gillar det

JÄTTEBRA, Mer?

Det ÄGDE!!!

Ny läsare! SÅ BRA! JAG SKRATTAR JÄTTEMYCKET! *BEVAKAR*