Den du minst anade [SV]

Tack för era underbara komentarer *tummar på er alla, äen fast mina tummar redan är slut* jag håller på att skriva nästa kapitel så det kommer antingen ikväll eller imorgon. Kram ♥

Yey!

OMR! Du är så asjdfoheribfkdsf duktig att jag nästan dör! ♥

AMAZING ÖVERDRIVET AIUNFMKAFjsi<nu jmkpoafjiusanidejmkapfiajusfnsmkaijo dör lite. Eller nä, ganska mycket. ♥

Helt mega bra!!!!!!!!!!

Jag har bara läst två kapitel, men det är verkligen superbra! ;D Nu har jag lite "Läsgodis" För jag har precis läst klart min bok.


*Bevakar*

skit bra!

Den är jättebra! Tycker synd om Alice! (För jag känner så väl igen mig i hennes situation...)

gud vad bra! den är super duper truper(plus meer) braa !

Asså, jag vet. Jag suger på dethär. Ibland blir det supehlånga kapitel och ibland blir dem tråkkorta. i dethär kommer det ju inte hända så mycket.. men.. asså. Jag vill ändå, ja. Det behövs.

-

Kapitel 7.
”Alice?”
Jag kollade upp. Min bror. Min älskade bror. Jag reste mig upp. Gick fram till honom där han redan stod med armarna utsträckta mot mig. Jag vaggades i hans famn medan han nynnade någonting mot min panna. Han sa ingenting. Utan väntade på att jag själv skulle berätta.
Efter fem minuter lossade jag mig ur hans grepp. Såg på honom och började sedan berätta. Undertiden jag berättade om tågresan – när den första ilningen hade kommit – började vi gå. När jag hade berättat allting om Malfoy hade vi kommit fram till växthusen och vi satte oss på en bänk där. Elliots käkar hade spänts mer och mer för varje ord om Malfoy. Men han sa ingenting. Sen berättade jag om när Harry hade kommit in i mitt rum. Och hur han kysste mig innan han gick. Jag berättade om lappen. Och sen allt som hade hänt idag.
Kyssen som enligt honom bara var ett misstag.
När jag var klar skakade Elliot på huvudet och sa:
”Stackars Ginny.”
Jag bara glodde på honom och han flinade och fortsatte:
”Stackars Ginny Weasley. Hon tror att Harry är lika kär i henne som hon är i honom. Harry ställer till det för sig. Han är ju en sådan där snäll person som inte vill att någon ska fara illa. Speciellt inte flickor som han bryr sig så sjukt mycket om. Men när han kysste dig så vill jag bara att du ska veta – att som det låter på dig – så är jag 98 % säker på att det var av KÄRLEK. Och inte av lust som… Malfoy, jag ska verkligen prata förstånd med den djävulen. Han ska aldrig få göra så mot dig igen Alice, aldrig. – Men vart var jag? Juste. Malfoy. Han gjorde det av lust. Och Harry av RIKTIG kärlek. Och nu när han har insett att han är mer kär i dig än Ginny, ja, han är nog lite choklad.”
Jag såg in i min brors blå ögon.
”Hur kan du veta så mycket om killar?”
”Kanske för att jag är en?” Han log ”Det är tjejer som jag inte förstår mig på. Ni tänker för mycket, haha”. Sen kollade han på sin klocka. ”Men nu måste vi gå. Om vi ska hinna ta på oss festkläder inför allahelgonaaftonsmiddagen ikväll.”
”Men jag vill inte gå…”
”Du ska visst gå!”
Sen tittade jag Elliot djupt in i ögonen. Och tårarna började rinna.
”Elliot” viskade jag ”Varför går inte du i Gryffindor och jag i Slytherin?”
Elliot undvek min blick.
”För att sorterningshatten inte tyckte att jag hörde hemma i Gryffindor som resten av min familj. Och för att du alltid är modigare än mig, Alice. Kom ihåg det.
”Vad som än händer kommer jag alltid att älska dig lika mycket, Elliot. Alltid.”
Han svarade inte.