~~Hedviggs liv~~

Jätte,jätte,jätte! Bra!♥

Superduperbraaa♥

Tack, förlåt för att jag inte skrev igår, skriver mer nu

Kapitel 13

Hedwig

Tysta som möss smög vi efter henne.
Carolle stannade tvärt och drog upp sin trollstav.
-Alohomora, väste hon och ett klickande ljud hördes från en dörr som jag inte hade lagt märke till förut.
Hennes hand for till silverhandtaget och hon öppnade den diskret.
Utan så mycket som ett pip gick hon in och stängde dörren efter sig.¨
Jag hörde Joanne svälja.
-S-s-ska vi g-gå in? Frågade hon med ett bekymrat ansiktsuttryck.
-Jag antar det, sa jag så modigt jag kunde.
Vi gick samtidigt fram till dörren och Joanne mumlade:
-Alohomora,
Precis som Carolle hade gjort det, men när vi öppnade dörren var inte Carolle där.
Jag stängde ögonen och gick in för att se om Carolle stod bakom dörren, men där stod en stor hund med många fler huvuden en en vanlig hund!
Jag flämtade till och la märke till någonting under monstrets fot, en fall lucka.
Hunden morrade ilsket mot mig och jag kunde verkligen inte stå kvar där med den.
Med en äcklad min backade jag bak, bara för att slå in i Carolle som plötsligt bara stod där.
Förvirrat föll jag baklänges och slog huvudet i väggen....

~

Carolle

Hur hade dem vetat att jag var här? Tänkte jag förtvivlat.
Hunden lydde bara två personer:
-Hagrid och mig.
När hunden såg mig gläfste den till kärleksfullt och slickade mig i ansiktet.
Jag sa åt hunden Fluffy att vara tyst och klappade den på ett av dem många huvudena.
Min blick föll på Cho, hon eller Joanne fick inte veta sanningen.
Irriterat lyfte jag upp henne och gjorde trollstaven redo.
När dörren öppnades hann jag bara se Joannes mun öppnas innan jag riktade trollstaven mot henne.
-Petrificus Totalus...

Va? Vad har hänt? Det stod att jag hade fått en kommentar hur skulle jag annars kunnna skriva?

Skriv mer!

Tack....

Skriver mer.

Kapitel 14

....Joannes kropp blev stel och hon föll baklänges ner.
Med skuldkänslor gick jag vidare med Cho som blev tyngre och tyngre efter varje steg.
När jag äntligen var framme vid trapphuset verkade allting vara övergivet.
Just det, det är lunch!
Trött samt drog jag med Cho fram till trappavsatsen, mer orkade jag inte.
Jag puffade till henne så att hon snart skulle vakna, men hon hade sätt mig med stenen!
-Obliviate, viskade jag och sprang sedan fort därifrån...

~

Hedwig

När jag öppnade ögonen fick mina ögon se en konstig omgivning.
Jag låg vid en trappa!
Förvirrat reste jag mig upp och kollade på armbandsuret som jag hade på armen.
Det är lunch nu.
Jag sprang ner till stora salen och satte mig på en ledig plats bredvid en söt flicka med nästan vitt hår och rödbets-örhängen.
-Hej, flämtade jag.
-Hej, svarade flickan och log ett besynnerligt leende.
-Jag heter Luna...Fortsatte hon, men min blick fastnade på Carolle som gav mig förstulna blickar när hon trodde att jag inte kollade.
Misstänksamt plockade jag åt mig två kycklingklubbor och började äta dem långsamt.

Maten ersattes med efterrätter men jag hade ingen aptit för något sött.
Jag suckade och fyllde på min bägare med pumpajuice.
När lunchen var slut gick traskade jag ensam över till lektionen i talmagi.
Tyst satte jag mig ner längst bak i klassrummet och lyssnade med halvt öra vad Professor Vector sa.
-Okey, säg Wingardium Leviosa och rör er trollstav eller trollspö såhär, sa han och visade.
Slött gjorde jag som han sa på fjädern framför mig, den flög upp i första försöket.
-Bra, Ms Chang, sa han berömmande.
Ett hårt finger pekade mig i ryggen.
-Cho, du måste få veta vad Carolle gjorde....

Meeraaaa!!8DD

Varför står det dum sill?

Tack!

Skriver mer nu

Kapitel 15

-....hon kom plötsligt ut med dig i famnen och kastade kroppslåsningsbesvärjelsen över mig och... Joanne fortsatte.
-Va?! Hade hon mig i famnen när? När jag vaknade för någon timma sedan vaknade jag vid trappan och mindes inte hur jag kom dit!
Carolle är proffs på förtrollningar, vilken kan hon ha använt? Undrade jag med rynkad panna.
-Hmm, kanske obliviate? Föreslog Joanne.
-Ursäkta mig, ni förstår väll att bara för att man har klarat uppgiften kan man väll inte göra vad man vill! Sa orofessor Vector en aning strängt.
-Förlåt, Professorn, sa jag och låtsades se skamsen ut.
Han nickade och fortsatte med lektionen.
-Ja, kanske, viskade jag till Joanne när jag var säker att Vector inte kollade.

Efter lektionen i talmagi hade vi förvandlingskonst med professor McGonnagall.
Själv ville jag gå långsamt men Joanne drog hårt i mig och gick in i ett tomt klassrum.
-Carolle hade en sten, sa hon sammanbitet.
-Öhh, Ja OK? Sa jag och höjde samtidigt på båda ögonbrynen.
-Hallå, Cho? Läser du aldrig? Stenen var röd, röd och glänsade! Joanne tittade på mig som om jag vore korkad.
När hon såg att jag fortfarande såg helt mållös ut sa hon.
-Cho, det var det vises sten!

~

Joanne

-Joanne, snälla skratta inte nu men vad är det vises sten? sa Cho och log ett snett leende.
-Kom igen, Cho! Det är stenen som gör så att man ska leva för alltid! jag tittade allvarligt på henne.
-Men, vad ska Carolle ha den till, hon är ju bara 11 år och du sa att hon var på sjunde våningen, hon... nej det är korkat, sa Cho generat.
-Kom igen, Cho! Säg nu, vi har inte tid för barnsligheter, klagade jag.
-Okej..hon kanske vaktar den eller något, mumlade hon.
-Vaktar den för vem i sådana fall? Frågade jag.
-Jag vet inte, sa Cho och gick med bestämda steg ut ur det tomma klassrummet...

Inte mer






APRIL APRIL!♥

Jag blev jätterädd hehe

Kapitel 16

Hedwig

Jag gick raka vägen till förvandlingskonst-lektionen.
Det var ingen där förutom en svart katt.
Avslappnat satte jag mig längst fram och förvånades av att McGonnagall plötsligt stod framför mig.
-Mycket bra, Ms Chang ni har kommit tidigare en alla andra istället för den eviga stressen av att vänta in i sista seckunden.
Åhh nej! Jag hade glömt boken i min sovsal!
Just det!
När McGonnagall tittade bort sprang jag fram till ett öppet fönster och flög iväg till min sovsal.
Ett fönster var öppet där också!
Jag flög snabbt in och grep tag i boken med näbben.
Så fort som blixten flög jag ut och in i det nu alldeles öde klassrummet.
Lättat satte jag mig ner och började titta lite i boken.
Dörren öppnades och Joanne kom in.
-Hej, varför så bråttom lektionen börjar om en halvtimma, vi har håltimme.
Förargad av min idioti grep jag tag i mina saker och följde stillsamt med Joanne ut.
Det verkade som om hela slottet var öde.
Joanne öppnade porten och lät mig gå först.
Utan att säga ett ord jag vi fram till sjön och satte oss ner på det gröna gräset.
-Det är så skööönt! Sa Joanne fridfullt och stängde ögonen.
-Ja, sa jag och stängde också ögonen.
Jag satte mig upp och öppnade ögonen igen.
Vi båda två ställde oss upp och njöt av naturen.
-En kvart kvar, stönade Joanne.
-Mmm, svarade jag halvt drömmande.

~

Carolle

Nej, nej nej! Hur kunde jag glömma att kasta en glömskeförtrollning över Joanne?
Nu kommer hon säkert berätta för Cho.
Surt gick jag till mitt uppehålls-rum och slog mig slött ner på en mjuk fåtölj.
Jag vände blicken mot fönstret och fick se Joanne och Cho stå vid svarta sjön.
De pratade säkert om stenen, det vises sten...