Hjärta av silver [SV]

Bra, mer.

Okej från och med nu så skriver jag någon mening från förra kapitlet i nästa då ^^

Jag ska börja med nästa, kanske blir klar idag :3

Älskar också Myrtle ♥ jätte bra kapitel

du är skit bra. det är så spännande

superbra !!
men i förra kapitlet stavade du gryffindor gryffindåre

Hahaha, det där med Gryffindåre är med mening Cx
Jag menar inget illa med det! Jag bara tycker det låter kul, heh.
_______________________________________


11. Mörkrets Märke

”Vad vill du ha av mig?” Frågade hon skeptiskt, hon måste ju skämta.
Hon suckade igen.
”Som du kanske vet så stannade jag här som spöke för att jag ville hemsöka Olive Hornby, men efter fyra år nu har jag kommit på vems fel det var på riktigt...”Hon blinkade till några gånger nästan som att hon grät.
”Tom Dolder!” Skrek hon ut högt i förtvivlan hon flög iväg och omkring i rummet.
”Jag har aldrig gillat dig Hermione, men du måste döda Tom Dolder! Jag vill inte vara här längre... jag vill gå vidare.” Myrtle lugnade ner sig lite och ställde sig framför Hermione.
”Men du vet väl att Tom Dolder nu för tiden kallas...” Hermione viskade det sista ordet.
”Voldemort, och att han är den mäktigaste trollkarlen i världen...”
Myrtle's mungipor gled sakta neråt.
”Jaha... ja, ditt Prefekt märke trivs nog bra i kloakerna... och Ron, åh, Ron. Hur kommer han reagera tror du? När han får höra att Hermione Granger håller på med andra killar!” Hon hånflinade, för att hon visste att Hermione var tvungen att hjälpa henne om hon fortfarande ville att Draco skulle vara en hemlighet och att Ron inte skulle bli förkrossad, hon hade rätt.
”På något sätt måste det gå.” Svarade Hermione enkelt, men inombords var hon dödsrädd.
"Jag lovar inget." Viskade Hermione innan hon lämnade badrummet.

❦

Draco hade klarat lektionen galant, det hade varit hur lätt som helst. Dessutom hade han lyckats komma tillbaka lite i sin Malfoy roll.

Nu längtade han bara på att få prata ensam med Granger.

Han marscherade mot stora salen, eftersom det var lunch tid vid det här laget. Och han hoppades på att få träffa Granger.
Han satte sig bredvid Crabbe och Goyle, som slafsade i sig mat som grisar, det flög mat överallt och han makade sig lite bort från bordet, sedan lät han blicken glida lite halvt nonchalant över Gryffindor bordet, han noterade att Harry satt med Ginny och att de höll händer, usch, tänkte han. Hon fortsatte att spana och hittade henne till slut.
Hon satt längst bort i bordet bredvid Weasley, de höll också händer och satt tätt nära varandra.
Av någon anledning gillade han det inte, det kunde ju faktiskt bero på att det handlade om Weasley, men han tyckte fortfarande inte om det.

Draco tog skydd i det enda rummet han kunde gömma sig i, Vid-Behov-Rummet. Åter igen hade det öppnat sig för honom, men den här gången visat ett annat rum med bara en grön soffa inuti, han satte sig ned. Det var faktiskt ett tag sen han inspekterat sin arm.
Nyfiket drog han upp ärmen och insåg till sin fasa, att mörkrets märke hade återvänt.


_

Ron hade ingen aning om vad som pågick det hade inte Harry heller, de hade känt varandra och Hermione i hela 6 år nu. Även om Harry och Ron hade kommit mer överens tillsammans än de hade med Hermione, älskade han henne fortfarande mer än allt annat!
Ron hade inte vetat vad han skulle ta sig till när han hade hört att Hermione hade hjälpt, Malfoy, den känslolösa kalla renblodiga skiten som de alla hade varit överens om var en idiot.
Han hade fått ännu mer panik när Hermione hade avbrutit deras kyss för att jaga efter Malfoy, han måste ju ha förhäxat henne.

Han hade pratat med Harry men han förstod inte, han hatade också Malfoy men han sa ändå:
”Ron, låt henne vara ett tag bara. Det är säkert inte som du tror.”
Alla visste ju att Ron hade dåligt tålamod, vad tänkte de med egentligen?
Och utan Hermione var alla hans läxor körda.
Han hade försökt få kontakt med henne men då hade hon bara gått och lagt sig så han hade gett upp.
Och den dagen hade Ronald Weasley faktiskt gråtit, det var inte ofta han gjorde det men nu bara hade blivit så, han hade tappat sin näst bästa vän och hans största kärlek, han hade ingen aning om vart han skulle ta vägen längre.
Han orkade inte ens vara med Harry längre.

Så en morgon bestämde han sig för att sätta sig ensam med Hermione vid matbordet, det hade gått relativt bra... de höll händer och hon skrattade åt hans förklaringar om att hans läxor var förstörda efter hans dumhet. Lite försiktigt hade han smugit in en fråga...
”Så vad har du och Malfoy gjort då?” Han gjorde en grimas, han var beredd på att bli skälld på eller bli slagen på käften. Men inget av det hände, Hermione skrattade.
”Jag har saknat dig ju.” Lade han till ännu försiktigare.

________________________________________

Jag blev tvungen att lägga till lite om Ron, men jag tror inte att jag kommer göra det eftersom jag inte tycker om honom speciellt mycket c:

Nu vet jag inte om hans del blev helt rätt, jag har haft en ganska konstig dag så om ni hittar ett fel säg gärna till om det xD

Bra/Dåligt/Sämst/Awesome? Vad tycker ni?

Var du tvungen att avbryta Draco's scen?? Den var ju såååååå spännande!

du har talang kvinna!

den var mer än bra men inte riktigt awesome

________________________________l_________________________________________________________________l_________________________________________________________Here are this____

Blå - Dålig
Grön - Bra
Röd - Bäst