Rose Weasley's första år på Hogwarts

å, tack, ni är för snälla! önskar bara jag kunde skriva lite bättre, det känns som att allt går så fort och jag vet inte hur jag ska kunna förklara allting och så känns det som att jag utelämnar Evangeline också...
Jag ska försöka skriva mer snart, men jag har sportlov nu, så då vill jag bara vila och så har jag haft jättemycket prov i skolan nyss, har råpluggat så jag väntar på provsvar för NO:n, så jag hoppas att pluggandet lönat sig

^ Ta det lungt,vila,skriv när du vill/orkar/har inspiration

Okej. Skriv så snart du kan bara!

Super bra!!!

tack! jag har ett humm om vad jag ska skriva, gäller bara att hitta ett tillfälle. Just nu så är det mycket skolarbete igång

^ Neeeeeeeeeeeeeeeeej!
Dumt skolarbete!

jättebra! bara en liten fråga: Är Lily potter i hufflepuff?

Ja, jag har satt Lily och Hugo i Hufflepuff, hehe
jaa, dumma skolarbete...
Men jag skulle ju kunna ge mig på ett försök

Kapitel. 15

Jag hade varit i biblioteket en stund efter sista lektionen. Jag var just nu på väg till Gryffindortornet när jag såg Mikaela en bit framför mig. Hon gick i rikting till Seins kontor. Jag undrade verkligen vad hon hade för sig just nu alldeles ensam i korridorerna. Borde hon inte vara i Slytherins uppehållsrum vid den här tiden? Jag kunde inte låta bli, utan så tyst jag kunde följde efter henne.
Hon vände sig lyckligtvis inte om någon gång, men jag var försiktig och försökte hålla så bra avstånd som möjligt. Plötsligt stannade Mikaela...Utanför Seins kontor. Jag stannade också upp och kikade fram bakom ett hörn.
Hon knackade tre gånger och Seins röst sade "Kom in." Mikaela öppnade dörren och stängde igen den efter sig och när det gått en stund och kusten var klar så ställde jag mig vid dörren och lade örat intill.
"Mikaela, vad bra att du kom" sade Sein.
"Ja, jag kunde ju inte göra dig besviken, eller hur?" sade Mikaela och jag kunde föreställa mig hur hon log sitt tillgjorda leende.
"Jag måste säga att du presterar mycket bättre. Du gör mig inte det minsta besviken." Mikaela fnittrade till på det där sättet som bara hon kan. Det där sötsliskiga fnittret.
"Jag är glad att jag kan tillfredsställa professorn."
Jag kunde inte tro vad jag hörde. Jag ville inte höra mer, jag sprang därifrån så fort jag kunde upp till Gryffindortornet.
"Lösenord?" frågade tjocka damen med förvirrad blick när jag kom med andan i halsen.
"Du-vet-vem" sade jag andfått och porträtthålet visade sig och jag klev in. Al satt i soffan och läste en bok. Jag gick direkt fram till honom.
"Hej" sade han när han såg mig. "Vad länge du var i biblioteket...Har du varit och löpat?" frågade han när han såg att jag höll mig i sidan för jag hade fått håll.
"Nej" sade jag. "Inte direkt. Kom med mig till biblioteket."
"Men du var ju nyss där."
"Jag vet! Kom nu! Det är viktigt" sade jag och släpade med mig honom ut.

Vi satte oss ner i hörnet längst in i bibblan. Det var nästan helt tomt och det var tyst också. För säkerhets skull så använde jag formeln så att ingen skulle kunna avlyssna oss. Mamma hade berättat om den redan när jag var liten.
"Så" sade jag, "nu kan ingen höra oss."
"Så vad vill du berätta?"
"Jo, jag var på väg från biblioteket när jag såg Mikaela. Hon gick alldeles själv, jag tyckte det var lite misstänkt, så jag följde efter henne."
"Gjorde du? Bravo!"
"Jaja, låt mig prata klart. Hon knackade på hos Seins kontor och hon gick in, så jag ställde mig vid dörren för att tjuvlyssna. Sein sade "Du presterar mycket bättre, du gör mig inte det minsta besviken" och Mikaela sade "Jag är glad att jag kan tillfredsställa professorn och så fnittrade hon så där du vet. Sen hörde jag inget mer, för jag ville inte..."
"Lägg av! Så du menar att...Du tror att...? Nej!"
"Jag är inte säker, men jag tror det i alla fall."
"Om nån av lärarna fick reda på det här..."
"Så skulle Sein få sparken och Mikaela bli avstängd."
"Men du, det vore ju inte så dumt om Mikaela blev avstängd" sade Al och log elakt.
"Al, vad är det för mening när vi bara har en termin kvar snart?"
"Jo, det förståss..."
"Dessutom så är det nog ingen bra idé att skvallra. Jag menar...Tänk om det inte är så som vi tror, då skulle vi få skulden för att ha tjuvlyssnat."
"Vad menar du med vi? Det var ju du som..." Madame Pince kom förbi.
"Sitt inte där och tjattra, biblioteket stänger nu. Så, så, ut med er!" sade hon och vi gick iväg så fort vi kunde. Jag hade fått ont i magen...

Ja, det gick väl bra? Jag kommer inte ihåg vad den där formeln heter som Hermione gör så inte någon ska avlyssna. Förlåt...