(PM) En mugglare på Hogwarts

Jag vet inte när det kommer mer, för jag har ett väldigt fullspäckat schema!
Måndag: Ju-Jutsu
Tisdag: Ridning
Onsdag: Kör
Torsdag: Scouter

Antagligen så kommer det mer ganska snart men om inte tidigare så kommer det definitivt på Fredag!

Wöööö :'(

Ta den tid du behöver.
Är ny läsare och du är superduktig!

Jättebra!!! Längtar tills du skriver

Asså! Hur gör du??? (Positivt)

Här kommer lite mer jag stal lite tid från att göra läxorna för att skriva lite mer!
(skolan kommer bli min död)
___________________________________________

Kapitel 20
Det hade gått några dagar och efter att ha tvekat väldigt länge så hade jag hade frågat Hermione, som också läste astronomi, när nästa fullmåne var. Jag hade tänkt att på det sättet så skulle jag lättare komma på när jag skulle få göra någonting som faktiskt var intressant. Anledningen att jag inte hade gjort det tidigare var för att jag inte ville att Hermione eller någon annan skulle misstänka något. Men Hermione hade varit alldeles för upptagen för att misstänka någonting och hade bara blivit irriterad för att jag stört henne men hade ändå snabbt sagt i övermorgon och inte väntat på något svar innan hon sjönk ner i böckerna igen. I så fall var det bara en dag och några timmar kvar. Och för första gången så var jag lite orolig! Tänk om jag skulle förstöra allt! Hur skulle jag kunna leva med det!? Ingen dog ju faktiskt. Ett tag så tänkte jag faktiskt att jag skulle stanna på slottet. Men så fick Hermione brevet från Hagrid om att Vingfåle skulle avrättas.
”Annie, Ron!” ropade hon ganska förtvivlat in i sällskapsrummet där Ron höll på att spöa skiten ur mig på trollkarls-schack. Vi tittade upp samtidigt som Rons springare mördade min drottning och såg att Hermione kämpade mot tårar. Vi ställde oss båda upp och trots att jag visste vad det var så frågade jag,
”Vad har hänt Hermione?”
”Vingfåle-de ska-de-MÖRDARE!” skrek hon högt. Jag ryckte till. Detta hade inte hänt i boken. Men Harry hade i för sig kommit lite efter att hon hade fått brevet så hon hade väl antagligen hunnit lugnat ner sig lite.
”Hermione! Vad är det?” sa Ron förvånat. Jag tittade på honom. Var inte det självklart? Nåja.
”Hon har fått ett brev av Hagrid… och Vingfåle….” Nu fattade han och jag var glad att jag inte behövde avsluta meningen.
”Åh nej!” sa han högt. Sedan blev det tyst. De satt båda med mycket sorgsna ansiktsuttryck. Jag ville så gärna berätta vad som skulle hända men då skulle allt kunna gå fel. Så jag höll tyst och kramade om Hermione och tittade sorgset på Ron. Som tur vad var Hermione antagligen för upptagen med att tänka på annat för att fråga mig och Ron kom väl inte ens att tänka på det. Den som jag mest oroade mig för var Harry. Han var ju rätt så kvicktänkt och tappade inte huvudet när han fick panik. Inte ens när han höll på att kvävas av Djävulens Snara, kom jag ihåg av någon outgrundlig anledning. Jag försökte att inte le men lyckades inte. Men Hermiones hår var så buskigt att jag lätt kunde gömma ansiktet i det. Då kom Harry in. Och mitt hjärta tog ett skutt. Åh snälla, snälla, tänk inte på att jag skulle kunna hjälpa er…

Bra

superbra!

ja, återigen jättebra

Jättebra mer