Lily Potter ~ vänskap, kärlek och tårar

Mer!

Har läst alla dina kapitel! Pretty awsome!!
Borde bli en bok! DU MÅSTE SKRIVA MER!!!!
*Bevakar för fullt*
Älskar historian det är verkligen som titeln! Vänskap, kärlek och tårar! Love you för att du skiver så bra! ♥ ♥

Jag vet, det som gör mig tokig är att jag aldrig kommer få publicera den, Rowling's grej, liksom...

Supermegafoxyawsome

^ Hehe, läser du bloggen som "Voldemort" skriver på?

I want MOOOORE! NOW!

Bra!

Bra! Jag vill ha meeer!

meeeeeeeeeeeeeeeer

den är såå himlasuperdupermegajättejätteurasbra!

Kap 15.

Professor McGonagall släppte snart Lily och Lily blinkade triumferande till sina bröder. McGonagall gick och tittade ut genom ett stort fönster. Hon suckade bedrövat.
"Visst är det en vacker kväll?", suckade hon. Lily, Albus och James mumlade förbryllat något jakande. Professor McGonagall gick fram till ett porträtt av en storväxt, hårig man och sa något till honom. Mannen nickade och försvann sedan från ramen. Lily, som inte vetat att tavlors motiv kunde lämna ramen, knuffade Albus i armen med armbågen, oavsiktligt hårt. Albus gned sin arm och ryckte på axlarna medan han grimaserade åt Lily. Professor McGonagall vände sig mot syskonen igen. Lily nickade frågande mot den nu tomma ramen och professor McGonagall log bedrövat.
"Professor Frankrén har ett annat porträtt hängande hos mr Weasley och mrs Weasley", förklarade hon. "Ett porträtt kan gå från ram till ram. Ni måste ha sett ett porträtt föreställande en ek med en tom gunga hemma hos mr Weasley och mrs Weasley? Jag menar Ron och Hermione." Syskonen skakade på huvudet.
"Den kanske finns i ett rum som vi aldrig fått gå in i", förklarade Albus. Professor McGonagall log och öppnade munnen för att säga något när professor Frankrén dök upp i sin ram igen.
"De befinner sig utanför Hogwarts. De är på väg in", sa han. Professor McGonagall nickade lätt.
"Ron och Hermione är utanför slottet", förklarade hon. "Ni kanske vill ha något att dricka?" Syskonen nekade artigt, men professor McGonagall insisterade.
"Ni kommer att få sitta här ett tag till", berättade hon. "Ni alla var ju faktiskt med om händelsen." James var kvick i käften och lät undslippa sig;
"Egentligen var det bara Lily som var närvarande", sa han och log log stort. Professor McGonagall vände sig snabbt om från sina tekannor.
"Kanske mr Potter gånger två borde gå i så fall?", sa hon vänligt. Hon ville tydligt inte ha fler än den som hade kunskapen på sitt kontor. James såg slagen ut. Professor McGonagall log fortfarande. Albus reste sig hastigt och greppade tag i James' arm. Sedan släpade han ut James, om än motvilligt. Han ville helt tydligt stanna kvar.
Lily kände sig plötsligt obekväm utan sina bröder vid närvaro. Professor McGonagall lät en kopp te komma svävande emot henne. Lily fångade den och värmde den mellan händerna i knät. Professor McGonagall trollade fram ett tebord framför de tre stolarna och en kudde på varje stol, förutom Lilys, där hon själv satt. Lily lade försiktigt sin tekopp på tebordet och hörde plötsligt två bekanta röster utanför.
"Trodde du VERKLIGEN att jag kunde professor Dumble… Jag menar, McGonagalls lösenord?", hördes Hermiones röst. Sedan följde ett mumlande, som antagligen tillhörde Ron. Lily rusade av reflex upp och sprang och öppnade. Hermione och Ron tittade häpet på henne, men Hermione gav henne sedan en stor kram.
"Hej, Lily!", sa hon glatt. Ron hälsade snabbt och gick fram och satte sig på en stol med kudde. Efter att Hermione kramat Lily gick hon också fram och satte sig på den andra stolen med kudde. Lily slog sig ner i mitten. Professor McGonagall viftade iväg två tekoppar till så de flög och satte sig framför Ron och Hermione. Stämningen var spänd, inte ens Ron smakade på teet.
"Välkomna, mr Weasley och miss Granger", sa professor McGonagall och log. Ron och Hermione skrattade, men tystnade sedan.
"Vad gäller det?", frågade Ron allvarligt.
"Berättade inte professor Frankrén det?", frågade McGonagall bekymrat.
"Nej", svarade Hermione.
"Ärendet är mycket allvarligt", började McGonagall för att skapa effekt. "Er son, Hugo Weasley, ligger på sjukhusflygeln." Ron rynkade pannan.
"Sedan när kallar man hit föräldrar för en sådan sak?", frågade han irriterat. "Jag var just på jobbet…" Hermione blängde på honom och Ron avbröt sig. Professor McGonagall fortsatte oberört.
"Han har blivit förgiftad", sa hon. Hermione verkade tappa fattningen.
"Va? Va? Men… Alltså… Vad har hänt? Var är han? Jag vill träffa honom!", sa hon oroligt. Lily suckade omärkligt. Otroligt att Hermione, som brukade vara så skärpt, kom med så idiotiska frågor.
"Han har helt enkelt blivit utsatt för en Contranexusdryck", berättade professor McGonagall och tittade på Hermione. Hermione slog händerna för munnen.
"En… Contranexus?", viskade hon. Professor McGonagall nickade, men Lily insåg att hon började bli otålig.
"Neville föder väl upp mandragoror?", frågade Ron, helt oväntat. Hermione tittade förvånat på honom som om hon inte väntat sig att han skulle ha sagt något.
"Ja, det gör han, Ron", svarade professor McGonagall.
"Vem förgiftade honom?", frågade Ron ilsket. "Vem?!" Då såg professor McGonagall plötsligt mycket olycklig ut.
"Lily…", sa hon. Lily drog ett djupt andetag, hon hade känt sig lite utanför i diskussionen.
"Det var…", började hon. Hon kände plötsligt att hon inte förmådde att nämna Roses namn. "Det var Scorpius Malfoy." Ron och Hermione blev alldeles röda i ansiktet. De stirrade på professor McGonagall. Hon hade rynkat ögonbrynen.
"Lily, sanningen." Lily skakade bara på huvudet och svalde en klump i halsen.
"Det var Scorpius Malfoy och Hugos syster, Rose Weasley", sa professor McGonagall då. Till Lilys stora förvåning blev varken Ron eller Hermione förskräckta. Till och med professor McGonagall såg förvånad ut. Hermione såg deras miner.
"Vi har upptäckt en sak", sa hon. Hon tittade på Ron, sedan professor McGonagall. "Rose är inte Hugos syster." Både Lily och McGonagall verkade tappa hakan.
"Det blev ett missförstånd på sjukhuset. Ungarna bytte plats. Rose är egentligen…", förklarade Hermione. Hon tordes inte fortsätta, utan brast i gråt. Lily lade sin hand på Hermiones rygg. Ron fortsatte, fast han hade också tårar i ögonen.
"Rose är inte vår dotter. Hon är Draco och Astoria Malfoys dotter."

Bra! Hoppas att du skriver mer snart!