Nu och för alltid

jättebra!

tack
har börjat på nästa kapitel

Okeij! Bra!
*Längtar*

Jättesuperduperbra!! Ny läsare här ^^

BRAVO, BRAVO, BRAVOO!! Jag fattar även om du inte trodde det..

Jag kan tyvärr inte skriva mer på ett tag för jag ska försöka klara mig utan Harry Potter i en månad(jag kommer dö!) Så jag kan inte skriva för denna handlar om harry Potter

Okeij!
Synd!

okej, vi väntar

super
vi väntar ♥

Gud vad länge sedan jag skrev här eller över huvud taget var inne på mugglarportalen. Jag är verkligen ledsen men här kommer ett kapitel för et som har orkat vänta och fortfarande läset den hät Fanfictionen.

Kapitel 14
Förmiddagen var tråkig utan Luna och Hermione var bara med Harry och Ron hela tiden. Jag kunde inte vara med Draco för han tyckte inte att vi skulle berätte att vi var ihop. Än.
Det var äntligen lunch och jag skyndade iväg till sällskapsrummet för att hinna träffa Luna innan jag skulle äta. När jag kom upp i sovsalen så var Luna inte där. Men hon hade ju inte varit i sällskapsrummet. Var kunda hon va? Då kom jag på att hon kunde ha gått till sjukhusflyglen så jag skyndade mig dit.
Där låg hon i en säng och kollade upp i taket. Hon var i sin egen värld som hon brukade vara när hon inte hade något annat för sig. Jag smög fram till sängen och hon hade inte sett mig och jag hade inte gett ifrån mig ett ljud men ändå hade hon tydligen märkt mig för hon sa:
”Hej Eylia”
”Hej, Hur kunde du veta att JAG kom och ingen annan? Och hur kunde du veta att det kom någon alls? Jag gav ju inte ifrån mig ett ända ljud?” sa jag med förvånad och en gnutta nyficken röst.
”Det är som ett slags sjätte minne”, svarade hon enkelt. Hon hade inte tittat på mig än så jag gick fram och satte mig på stolen bredvid hennes säng och hängde min axelväska på ryggstödet.
”Hur känner du dig?”, frågade jag oroligt. Hoppas hon blir bättre snart.
”Lite bättre, men när jag försökt resa mig upp ramlar jag nästan för ag är så yr. Jag mår lite illa men annars mår jag bra. Jag tyckte det var bäst att gå ner här om ddet var något allvarligt eller om det var något Madam Pomfrey kunde bota men hon sa att jag bara skulle vila lite så skulla jag bli bättre”, Svarade hon. Den här gången tittade hon på mig när hon pratade.
”Jag tog med läxorna om du ville ha dem. Om du har tråkigt och orkar jobba kan du ju göra dem. Jag vet att du, lika väl som jag inte gillar att komma efter”, sa jag och la hennes böcker på nattuksbordet bredvid sängen.
”Tack så mycket ’Moine’ ”, sa Luna och slöt ögonen. Det var nog dags för mig att gå till Stora Salen för att äta lunch innan nästa lektion börjar. Dagen fortsatte i snigelfart och när lektionerna var slut var jag det med. Jag gick upp till min sovsan och somnade så fort jag lagt mig på sängen.
Jag vaknade tre timmar senare, lite piggare än förut, lagom i tid för att äta kvällsmat i Stora Salen. Jag satte mig upp och när jag såg min spegelbild såg jag nästan inte mitt ansikte. Mitt hår var väldigt rufsigt och allt var en ända stor boll runt mitt huvud.
Efter att ha trasslat ut håret gick jag net till Stora Salen och satte mig med Jane, en av dem jag delar sovsal med, och några av hennes vänner. För det mesta lyssnade jag inte på vad de sa och när jag jag var klar så gick jag till sälskapsrummet.
Medans jag gick tänkte jag på mina veckor här på Hogwarts, på lektionerna, på Draco. Plötsligt grep någon tag i min arm och drog in mig bakom en staty och innan jag han göra något pressades ett par läppar mot mina. En san visste jag säkert. Det här var inte Draco.
___________________________________

Hoppas ni gillar det!

Jag ska göra mitt bästa med att fortsätta skriva men jag kan inte lova att det blir ofta för jag har också börjat på två andra fanfictions som jag inte laggt ut än men kommer lägga ut när jag kommit en bit på dem.