Hermione's tvilling (SV)

BRA

Nu kommer det ett till kapitel med både Maddies och Hermiones perspektiv. =)
___________________________________________________


Hermione:

Hermione försökte slita sig loss ur Snapes grepp, men lyckades inte. Hon trodde att Harry kände samma sak som henne, rädsla.
Men hon var inte helt säker då hon inte kunde se Harry eftersom att Snape stod i vägen.

När de hade gått en stund förstod Hermione vart de var på väg, till den stora salen.
Snape kunde inte mena allvar, tänkte han låta dem gå och skämmas medan han hämtade McGonagall?
Till hennes fasa var det just det han tänkte göra.
En stund senare så gjorde han en gest mot dörren till den stora salen med ett skadeglatt leende.
- Gå in nu, sa han. Jag väntar.
Hermione flämtade. Snape var ju galen!
Men hon förstod att det inte fanns något att göra, så hon gick motvilligt in genom dörren. Harry följde efter henne.
Snape verkade nöjd, när de hade stigit över dörrtröskeln pekade han på två stolar vi väggen och Hermione och Harry förstod direkt att han ville att de skulle sätta sig på dem.
När de ännu mer motvilligt hade satt sig på stolarna märkte Hermione att nästan alla i den stora salen tittade på dem.
- Vad ska vi göra? viskade hon till Harry. Jag tänker inte skämma ut mig inför hela skolan. Men det kanske du vill?
Harry verkade tänka en stund innan han svarade.
- Låtsas som ingenting, svarade han. Då blir bara Snape ännu mer självbelåten.
Han fortsatte:
- Hermione, det finns inget som vi kan göra. Inse det.
Hermione suckade, var det ända Harry kunde komma med ”Låtsas som ingenting. Då blir bara Snape ännu mer självbelåten”?
Det var ju klart att hon visste att det inte fanns något de kunde göra.
Det hade hon ju insett för länge sedan. Hon hade ju bara hoppats på lite stöd.
- Nämen, hjälp inte till då! sa hon irriterat till Harry. Alla vet ju redan att det inte finns något att göra.
Just nu kände hon inga känslor alls för Harry, hon var bara sur på honom.
Om han inte skulle ha kommit och hämtat henne vid vagnen förut skulle hon ha kommit i tid, det var hon säker på.
- Vadårå, ska jag sluta tala sanning eller? frågade Harry surt. För det var ju det jag gjorde, jag talade sanning.
- Äh, det är ju klart att du inte talade sanning! Du orkade ju bara inte svara så du hittade på något! svarade Hermione och flyttade på sin stol mot väggen så att hon skulle slippa att se på Harry igen. Hon fnös, Harry var ju bara jobbig!
___________________________________________________


Maddie:

Maddie hade varit på tjejtoaletten i nästan en timme nu, hon började bli riktigt trött på att höra Myrtle fråga henne en massa grejer.
Men hon orkade inte gå tillbaka till den stora salen, hon ville aldrig se sina idioter till kompisar igen.
Eller Ryse var i alla fall en idiot, kanske inte Moran och Allie. Men skulle man vara kompis med Moran och Allie blev man nog tvungen att vara kompis med Ryse också, och de skulle nog inte lämna Ryse i första taget.
- Vad var det nu som hade hänt? frågade Myrtle för säkert tionde gången och avbröt Maddies tankar. Kompis eller kärleks-bekymmer?
- Båda, svarade Maddie med en suck.
Myrtle försökte se bekymrad ut.
- Och killen och kompisen heter? fortsatte hon.
- Harry och Ryse, svarade Maddie ointresserat. Ville Myrtle verkligen veta det här?
Myrtle lyste genast upp.
- Inte Harry Potter, va? frågade hon ivrigt.
- Jo, tyvärr, svarade Maddie trött. Killen som alla tjejer vill ha.
Myrtle fnittrade och Maddie tittade förvånat på henne. Inte kunde väl hon också vara kär i honom?
- Han är supersnygg… sa Myrtle drömmande. Snyggare än Marcus Salmon som levde på min tid…
Maddie skakade på huvudet. Myrtle var ju ett spöke, inte hade väl spöken tillåtelse att vara kära i elever?
Sedan vände hon på klacken och gick mot handfatet och sköljde bort tårar från sitt ansikte.
Om hon någonsin skulle gå ut därifrån kunde hon ju inte visa att hon hade gråtit.
___________________________________________________
Hoppas kapitlet var bra! =)

Awsomebra!!!!

Tack!♥

Gosh it's very good!♥
Kommer det mer imorn?

Bra kapitel som vanligt. Undrar vad Fladdermusen .. förlåt! Jag menar Snape ska säga! Undrar vad de får för straff! Hu, mystiken tätnar...

Lite kritik:

det ända Harry

Ordet får en annan betydelse när du skriver med ä. Använd ett e istället.

det enda Harry

I övrigt en bra story. Och Maddie som har suttit på tjejtoaletten. Undrar hur detta ska gå.

Som sagt jättebra kapitel. Längtar till nästa.

Ännu ett slavfel, jag vet att de stavas med e och inte ä, men varje gång jag skriver blir det ändå med ä....
Jag blir galen på mig själv!
Men tack för att du påpekade det!

Äsch, det var väl inget. Blir bara glad över att jag kan vara till nytta!

Här kommer ett till kapitel:
__________________________________________
Hermione:

3 minuter och 10 sekunder hade gått, men för Hermione kändes det som en timme.
Hon var hungrig, men middag skulle hon ju inte heller få äta. Allt detta berodde förstås på Harry, bara Harry.
En röst ekade genom Hermiones huvud. Den sa:
- Allt det här är Harrys fel, allt!
Hur kan man vara kär i en sådan äckelpotta?
En äckelpotta som inte kan passa tiden, en äckelpotta som inte kan välja mellan två idiotiska små flickor…
Hermione försökte desperat svara.
- Jag… Jag kan väl inte rå för vem jag är kär i!
Rösten inom henne lyssnade inte.
- Säg till Harry att du inte vill ha honom, säg det, nu! väste den.
- J-jag… Jag kan inte säga det! tänkte Hermione tillbaka. Jag är ju förälskad i honom…
Hon orkade inte mer, livet var alldeles för svårt.
Hon la sig ner på det kalla stengolvet och kände hur allt blev svart omkring sig.
__________________________________________
Maddie:

Tankar snurrade runt i Maddies huvud, skulle hon gå tillbaka till stora salen eller inte? Hon stönade, hur kunde ett så lätt val verka så svårt?
Myrtle verkade ha hört att Maddie hade stönat, hon kom flygande över sitt toalettbås med ett ivrigt ansiktsuttryck.
- Vad är det? frågade hon upphetsat. Har Harry varit här inne?
Maddie tittade upp, varför var Myrtle så intresserad av Harry?
- Nej, det har han inte, svarade hon. Varför undrar du?
Myrtle drog ut på svaret.
- Men vad är det nu då?! frågade Maddie irriterat. Är det något problem med frågan? Är den för pinsam, för svår att svara på?
- Nej, förstås! svarade Myrtle snabbt. Jag tänkte bara att det kunde vara kul med lite sällskap…
Maddie skrattade.
- Sa du inte att du hatade killar för en stund sedan?
- Nej! svarade Myrtle och blängde ilsket på Maddie. Killar är magnifika!
- Förutom Ryan Catmore som du berättade om nyss då? fortsatte Maddie flinande utan att tänka på att det kanske var ett känsligt ämne för Myrtle.
Myrtles ögon blev genast mörkare och mörkare.
- Nämn inte den där idioten i närheten av mig igen! skrek hon. Du vet inte hur mycket han sårade mig…
Maddie fick inte fram ett ord. Hur kunde hon vara så dum?
Det var ju klart att Myrtle hade blivit ledsen, hon skulle själv ha reagerat på samma sätt.
Efter en stunds tystnad fick hon äntligen fram:
- F-Förlåt… Det var inte meningen, jag lovar!
Men Myrtle lyssnade inte längre, hon hade flugit därifrån, in till sitt toalettbås.
Maddie slog sig själv i huvudet. Nu hade hon inga vänner alls kvar.
Även om Myrtle inte var den bästa vän man kunde tänka sig så hade hon ju ändå förlorat henne.

Eftersom att Myrtle troligtvis inte ville ha henne där gick hon mot stora salen, vare sig hon ville det eller inte.
När hon äntligen var framme vid stora sals-dörren och hade öppnat den kom det som en chock för henne.
Hermione låg på golvet och hade svimmat!
Maddie sprang genast dit och satte sig vid Hermione.
Det hade bildats en stor ring runt henne av oroliga elever.
Nu brydde hon sig inte om bråket hon och Hermione hade haft tidigare, det viktigaste var att hennes syster mådde bra, det skulle det alltid vara.
- Hermione! sa hon upphetsat till sin syster. Kan du svara mig?
- Det är klart att hon inte kan svara dig! svarade en hånfull röst bakom Maddie. Hon har ju svimmat.
Maddie vände sig om. Det var Harry! Hon trodde inte sina öron, han var ju Hermiones kompis, varför var han så dum?
- Ser du inte att jag behöver hjälp, din idiot? frågade Maddie irriterat. Hjälp mig att lyfta henne till Madam Pomfrey!
- Och varför skulle jag göra det? sa Harry hånfullt och la händerna i kors på bröstet.
- Äh, hjälp inte till då! sa Maddie argt.
Harry hade ju blivit värsta monstret!
__________________________________________

Hoppas kapitlet var bra! Det kommer nog mer i helgen. =)

Superbra! Mera!