jag älskar dig ju din idiot [SV][PG]

jättebra!

meeeeeeeeeeeeeeer

Vad roligt att ni läser

^Håller verkligen med♥

Tipsa gärna andra om att läsa, denna ff har ju varit nerlagd ett tag så de flesta har väl slutat läsa... XD
-------------------------------------------------
Kapitel 8. Albus osynlighetsmantel

På kvällen satt Rose i Gryffindors uppehållsrum och gjorde sina läxor.
Egentligen gjorde hon inte så mycket läxor, för hennes tankar var någon helt annanstans.
Hon tänkte på Scorpius kyss.
Hon var förvirrad. Helt plötsligt hade han bara kysst henne på munnen. Bara sådär liksom.
De var inte ens ihop!
Men det som förvirrade henne mest var att hon hade gillat det. Scorpius mjuka lena läppar mot hennes, det var det enda hon kunde tänka på, hon ville bara att det skulle hända igen.
- Det kan ju inte stämma! sa Alivia surt. Eller hur Rose?
Rose svarade inte. Hon satt bara och stirrade på väggen framför henne.
- Hallå? Rose? sa Alivia och viftade med handen framför ögonen på henne.
Rose ryckte till och kollade på henne.
- Ja?
- Har du ens lyssnat? Frågade Ellen lite surt.
Rose rodnade lite innan hon svarade.
- Nej...
Ellen fnös.
- Strunt i det då!

Rose funderade på om hon skulle berätta om kyssen för Alivia och Ellen, men nej, då kanske hon skulle råka avslöja att hon hade gillat det, och då skulle Alivia och Ellen retat henne något enormt, så det fick bli en annan dag.

Men så kom hon på en sak.
Hur hade Scorpius lyckats ta manteln ifrån Albus? Han brukade ju ha den i sin koffert, och den låg ju i pojkarnas sovsal i Gryffindors sällskapsrum.
Rose tänkte ta reda på svaret på den frågan.
- Jag ska bara göra en grej, jag kommer strax tillbaka, sa hon innan hon reste sig upp tog sina läxpapper och försvann ut genom porträttet.

Först tänkte hon leta reda på Albus, för att få reda på om han märkt att den försvann, och sedan tänkte hon fråga Scorpius hur han gjorde för att få tag på den.
Frågan var nu, var fanns Albus?
Han var ju inte i Gryffindors sällskapsrum, men kanske han var ute och undersökte slottet?
I sådanafall kunde han ju vara var som helst. Men Rose började att gå i alla fall för annars skulle hon aldrig hitta honom, det visste hon.

Efter ett tag så såg hon honom tillsammans med två andra andraårselever påväg i motsatt riktning.
- Albus! ropade Rose och Albus kollade på henne.
- Vad är det? frågade han och såg lätt förvånad ut.
- Kan jag få prata ensam med dig lite? frågade Rose.
Albus kollade på det två andra eleverna som nickade och gick iväg en bit.
- Nå? sa Albus.
- Jo... jag... jag vet inte riktigt hur jag ska säga det... sa Rose och tänkte efter.
Albus kollade förvirrat på henne.
- Jo alltså... började Rose. Har något du äger försvunnit ett tag på sistone?
Albus var tyst.
- Eh.... Tror inte det?
- Nehe, okej, tack i alla fall! sa Rose och lämnade sedan den något förvirrade Albus ensam.

Nu skulle hon bara hitta Scorpius. Men hon var osäker på om hon verkligen ville med tanke på vad som hänt under gårdagen, för vad skulle hon säga?

meeeeeeeeeeeer

Jättebra!

Tipsa gärna är ni snälla som sagt
Nu lockar jag hit några läsare.... Ginny02 Hermione626 harrypotterr (Om ni inte vill läsa denna så strunta bara i det XD)

Men jag ska åka bort i morgon bitti kommer hem på tisdag så därför kommer ett kapitel nu
--------------------------------------------------

Kapitel 9. Nattläxor

Hon behövde ju egentligen inte säga något om kyssen. Hon kunde ju strunta i den och istället bara fråga Scorpius hur han fick tag på manteln.
Det lät som en bra idé tyckte Rose, så hon började gå längs korridoren påväg mot fängelsehålorna.
När hon kom fram till dörren som ledde till Slytherins sällskapsrum så kom hon på en sak.
Scorpius var säkert där inne men Rose kunde ju inte komma in!
Hon visste inte hur man gjorde, och även om hon visste det så kunde hon ju inte bara klampa in, hon var ju en Gryffindor elev. Hon fick helt enkelt vänta och se om Scorpius kom ut.
Hon väntade och väntade, men alla Slytherin elever verkade nöjda där de var så ingen kom ut.

Rose måste ha somnat för när hon vaknade av ett gnissel från en dörr så var det mörkt och tyst i slottet.
Gnisslet kom från dörren till Slytherins sällskapsrum.
Det var Scorpius.
Han såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen såg honom, och han ryckte till när han såg Rose.
- Vem där? sa han med lätt skakig röst.
Rose sa inget.
Skulle hon avslöja sig för honom? Eller var det kanske bäst att vara tyst?
- Hallå? sa Scorpius igen.
- Det är jag, Rose.
Scorpius sa inget.
- Vad gör du här? sa han tillslut.
Rose tänkte efter.
- Jag... jag tänkte fråga dig om hur du tog osynlighetsmanteln ifrån Albus, men du kom aldrig ut, och sen måste jag ha somnat... Det var tur att det var mörkt för vid de sista orden rodnade Rose.
- Jaha... okej... sa Scorpius osäkert.
- Vart ska du själv? frågade Rose.
Scorpius skruvade på sig.
- Jag... alltså... det är lite pinsamt... sa han.
Rose log lite, men som tur var syntes det inte i mörkret.
- Jag ska inte skratta, sa hon.
- Eh... alltså... jag ska till biblioteket och göra läxan...
- Kan du inte låna några böcker, ta med dem till Slytherins sällskapsrum, och göra läxorna där på dagen? frågade Rose med en ton av förvåning i rösten.
- Nej det går inte... sa Scorpius obekvämt. Mina kompisar i Slytherin tycker det är löjligt med läxor, de retar sådana som gör sina läxor ordentligt, med böcker och så, och kallar de för pluggisar. Själva så fuskar det med speciella fjäderpennor... Men jag vill vara ordentlig så jag brukar gå till biblioteket varannan natt...
Rose sa inget. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga.
- Elakt... sa hon tillslut.
- Mm... svarade Scorpius frånvarande.
- Jag skulle kunna hänga med dig, jag har en del läxor som ska vara klara i övermorgon, sa Rose sedan. Jag tror ändå inte att jag kan somna om nu...
- Visst, svarade Scorpius lite nervöst.
Rose reste sig upp och sedan gick de tillsammans mot biblioteket.

- Har du hört hur löjligt det låter!? skrattade Rose och visade en text ur en bok om försvar mot svartkonster.
- Den här då!? skrattade Scorpius och visade Rose en text. Den får väl ändå Merlins kalsonger att verka snygga?

De satt tillsammans och gjorde läxorna och skrattade innan klockan blev så mycket att de var tvugna att skynda sig tillbaka till sina sängar.
Rose var lycklig.
Scorpius var ju hur rolig, trevlig och snäll som helst. Han var en jättebra vän.

Merlins beard! Du har talang !