Månvarv

Epilog

Månen försvan bakom de stilla molnen som sakta seglade över den svarta himlen.
Stjärnorna lyste klara som ensamma ljus som tänts på himlen.
Ivain väntade på att molnet skulle glida vidare och avslöja fullmånens glans.
En lätt värme sköljde över Ivains rygg och han kände kroppens länktan efter att förvandlas. Värmen över ryggen blev starka medans hans ryggrad böjdes och förlängdes.
Hans ben blev längre och starkare och på has tår blev naglarna längre och vassare. Hans armar blev håriga och händerna förvandlades till stora framtassar med svarta långa klor.
Det knakade högt när när hans käke förändrades, hans ansikte blev längre och smalare medans hans tänder blev längre och betydligt vassare.
Benen i hans kropp knakade högt när de förvrängdes till en vargs förvridna gestalt.
Plötsligt slutade det höga knakandena och knäpandena. Vargen föll ihop på den våta marken och gnydde lätt.
När månen kastade sin långa skugga över landskapet reste vargen sig på alla fyra och vände sin nos mot månen och ylade en utmaning till alla varelser som var otursamma nog att befinna sig på vargens jaktmarker.

1

"Ivain!" ropet skar genom tysnaden och väkte Ivain ur sin slummer.
Det var morgon, solen hade hunit en liten bit up på himlen och gav skogen ett rosa sken som lyste upp den.
"Ivain!" ropet hördes igen men mycket längre bort nu.
"Här!" ropade han med spruken röst och hostade högt.
Prassel hördes och Ivains storebror Ian kom instövlande i gläntan.
"Det tog ett bra tag att hitta dig"sa han och kastade någonting i famnen på mig.
Det han kastat visadesig vara ett par byxor och en T-shirt som Ivain snabbt tog på sig.
"Vad gjorde du i natt dårå?" frågade Ian när Ivain när han drog tröjan över huvudet.
"Det vanliga" sa Ivain och hostade judligt igen.
"Såg du inte några vampyrer?" Ian utalade det sista ordet med avsmak.
"Nix men det var en och annan björn som jag hade kul med inatt" Ivain log ett hungrit leende.
"Det förklarar blodet runt din mun"
Ivain torkade sig om munen med baksidan av handen och mycket riktigt ett rött strek färgade nu hans handsrygg.
"Kom nu, syrran blir orolig om vi inte kommer snart."
Enda sedan deras föräldrar dött hade Mell tagit på sig rollen som mamma och tagit hand om allt jobb sim mamma anars brukade göra.
"Typist henne att bli orolig för minsta lilla." Ivain började röra sig genom skogen med Ian efter sig som en eskort och nådde snart fram till slutet av skogen.
Huset som Ivain bodde i var inte stort och såg ut som litet sago hus som man förväntar sig att Snövit eller någon av de sju dvärgarna ska stika ut huvudet och le mot en.
Men det var varken Snövit eller någon av de sju dvärgarna som stak ut huvudet.
Det var en liten flicka med choklad brunt halv långt hår som hade en T-shirt utan tryck på sig och ett par ljusa (aningen för stora) jeans på sig.
"Maten kallnar!" ropade Mell med en hög sopran röst.
Mell lämnade dörren öppen och gick tillbaka in i köket för att förtsätta med frukosten.
Ivain följde efter henne in i det lilla huset (som hade väldigt lågt i tak men som passade Mell perfekt) in i köket och satte sig vid mat bordet.
Varje centimeter av köket var skinande rent som om någon på sin lediga tid kröp runt över allt för att leta efter minsta smuts fläck (villket var i prinssip det enda som Mell gjorde.) Ian kom också in genom den låga köksdörren och hann med nöd och neppe att böja på sig för att inte slå huvudet i den.
Medan Ivain började hugga in på det rostade brödet satte sig Ivan mitt emot tog för sig av den stekta korven.
"när ska du börja på Hogwarts då?" Ivan tittade up från maten och såg på Ivain.
"Nästa vecka." Ivain tittade inte up från brödet han höll på att bre.
"Har du alla böcker?" Ivan envisades med att starta ett samtal och Ivain sukade
"Ja!"

Braaaaaaaaaaaa!!!!!!!