Dotter till dösätare

Tänker prova mig på min första fanfiction (här på mugglis) några tummar upp och jag börjar skriva

Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: vet inte säkert, har skrivit en del men inte delat upp det
Färdigskriven: Nej
Rating: G- kan man läsa hp, kan man läsa detta
Handling: Om Bellatrix Lestrange faktiskt fått en dotter, vad skulle hända med henne då? Med föräldrar i Azkaban och med familjemedlemmar som inte verkar litar på henne fullständigt?

OBS: Jag hittar på en hel del om karaktärer som man inte fått veta. SÅ allt jag skriver är kanske inte alltid sant.


En liten Prolog:

Familjen Tonks satt vid matbordet. Alla var tysta, förutom Nymphadora som pratade om sina betyg i försvar mot svartkonster. Onödigt, tyckte Isla, då det är flera månader kvar till att skolan börjar igen. Hon satt mest bara satt och petade i maten. Det var en dag i Juni och Isla Lestrange satt och väntade på sitt brev som borde komma vilken dag som helst. Om hon inte får det... Isla är fortfarande orolig då det känns som om hela livet kommer gå ut på det där brevet. Hon kan helt enkelt inte vara en ynk. Hon kan inte, hon får inte. Isla blir skakig i handen hon bara tänker på det och rycker plötsligt till då ett högt kras hörs över hela köket.

”Åh, nej! Förlåt mamma... Tappade den,” Nymphadora gör en grimas borta vid diskbänken och plockar fram en trollstav. Klumpig som hon är gör hon sönder någonting varenda dag.
”Reparo,” sade hon, förmodligen glad över att få använda magi då hon rätt nyligen fyllt 17 år. Ett lätt sugande ljud hörs och Andromeda skyndar fram.
”Den blev lite sned, tror jag bestämt,” kritiserar hon med sin helt enkelt noga och lite av den sida av henne som är en stor perfektionist.
Isla återvänder surmulet till sin tallrik med gröt igen medan Ted vänder sida i tidningen.

Bravo!!! Den verkar jättespännande, MER!!!

Verkar jättebra, skriv mer!

Så roligt, och tack

Kap 1:


Isla Lestrange satt på sin säng med stora ögon fäst på ett brev. Äntligen, äntligen hade det kommit, brevet som tydde på att man har någon som helst framtid. Kuvertet var gjort av gulaktigt pergament och det välkända bläcket i grönt.
”Öppna det då!” Nymphadora lät nästan lika ivrig som hon själv kände sig. Nästan alltid lika glad, hennes kusin, med det äckligt skära håret. Islas eget hår var svart och burrigt, hennes ögonlock var tunga och hennes kindknotor var redan rätt tydliga, trots hennes knappa ålder.
Hon öppnade kuvertet med darrande hand och började läsa innehållet. Till sin besvikelse stod det exakt samma sak som det hade stått på Nymphadoras brev hon fått för sex år sedan.
”Ändrar de aldrig innehållet?” frågade hon bestört som hade hoppats på att det skulle vara mer personligt. Halva texten handlade ju om vilka priser rektorn fått!
”Men äh, ditt namn står ju i det. Käre Ms. Lestrange. Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola För Hä-”
”Ja, ja. Jag kan läsa själv tack,” fräste Isla irriterat men log sedan för sig själv. Hon hittade det andra arket, listan med böcker och andra grejer. En nybörjarguide i förvandlingskonster, ett tusen magiska örter och svampar, Grundhandboken om förtrollningar, Magisk teori, Trolldomskonstens historia, trolldrycker och magiska brygder och Svartmagi- hur man känner igen det.
”Du kan ta mina gamla böcker,” sade Nymphadora vänligt, som läst över axeln. Jag hade också alla de där böckerna när jag var i din ålder, fast inte den sista. Den måste jag också köpa. Fick med mig den på min lista också, fast i en högre grad tydligen,” Isla ignorerade henne och gick fram till skrivbordet. Nymphadora ger henne en konstig blick men snubblade tillbaka till sin egen säng. De delade nämligen rum, tack och lov att rummet var stort.

Det var det som var nackdelen med det här stället: Nymphadora. Hon var hyfsad duktig i skolan, är snäll och glad hela tiden. Ted och Andromeda gläds dessutom över det hon vill bli och studera till: Auror.
För Isla känns det lite tvärt om. De vet vem hennes riktiga mamma är och gör allt för att hon inte ska bli som henne. Bellatrix Lestrange... Isla kommer knappt i håg henne. Men det var så där vid femårsåldern, när man är nyfiken och frågar precis allting, Isla fick veta mer om henne.
Bellatrix Black hade gått i Slytherins elevhem och senare gift sig med Ruduphus Lestrange. Men så vitt Isla förstått det, älskade hon honom aldrig på riktigt, utan gjorde det bara för släktträdets skull. Men de fick i alla fall en dotter, hon själv, si så där två år innan mörkrets herres fall. Men efter det hade Bella, som var en ivrig anhängare, försökt ta reda på vad som hänt med Han-Som-Inte-Får-Nämnas-Vid-Namn genom att tortera en Aouror och hans fru. Men Islas mamma blev gripen, tillsammans med hennes pappa och ett antal fler dödsätare.
De hade, så länge de varit ute på uppdrag, lämnat Isla i huset. Ensam, trots att hon endast var två år då. Isla hade hittats av familjen Malfoy, som inte velat ta hand om henne och då lämnats över till Familjen Tonks, som redan hade en dotter på åtta år.

Ungefär så hade Andromeda berättat, bortsett från att hon alltid sagt saker som ”Det var bra att hon hamnade i Azkaban,” och ”Att hon kunde gifta sig med någon hon inte ens älskar på riktigt!” och ”Hon är galen, den där mänskan,” allt för att försäkra Isla om, och om igen att Bellatrix inte är någon bra person.

Den var jättebra, men du kanske borde ändra Mrs. Lestrange till Ms. Lestrange, annars är hon gift. Men som sagt, jättebra, vill gärna läsa mer!

^Hehe xD just det, tänkte inte på det :s

Wow! Vad braaa! mer när du har tid! ♥

Jättebra Meeera

tackar ♥ Kap 2:


”Nymphadora och Isla, kom ner är ni snälla!” Isla ryckte till och vaknade ur sina tillbakablickar. Utan att säga något till varandra gick båda häxorna ner för trappen och in i köket där Andromeda stod och väntade på dem.
”Nå vad säger ni? Ska vi ta oss en tur till Diagongränden?” Andromeda såg inte precis ut att vänta sig några invändningar, då hon redan hade tagit på sig manteln och hade väskan över armen. Adromeda liknade Isla en hel del till utseendet, moster som hon var till henne, ”Ta era saker, mantlar, brev...” fortsatte hon, men tjejerna hade redan försvunnit, så hon gick istället fram till brasan och tände en eld.

”Vart är mina sparpengar? Har du tagit dem?” Isla irrade omkring i rummet med tanken att köpa en uggla i huvudet.
”Jag vet mycket väl att du har sparat till det här ögonblicket i fjorton månader-”
”Femton...”
”Men jag kan inte förstå varför du skulle tro att jag skulle göra något sådant,” Nymphadora letade omkring på skrivbordet, ivrig att hjälpa till att leta. Istället välte hon ut en bläckflaska över biljetten till hogwartsexpressen.
”Nymphadora!” vrålade Isla och sprang fram, med vetenskapen att namnet skulle irritera henne. Mycket riktigt började 'Dora', som hon egentligen föredrog att bli kallad, protestera och lämnade snart rummet. Isla sprang ner efter henne.

”Dora har tagit mina pengar!” skrek hon till Andromeda, som genast blev sträng,
”Gasta inte så där högljutt, unga fröken. Man får ju huvudvärk av ditt skrikande hit och dit! Och nej vet du vad, det är elakt att skylla på andra. Jag vet bestämt att hon aldrig skulle ha för avsikt att göra något sådant,”
”Hon hällde bläck på min biljett också!” tillade Isla argt.
”Nymphadora, gjorde du verkligen det?” Dora kom in, fullt påklädd med sin blåa mantel och med en svart väska med nitar på i handen, ”Det var inte meningen, men Isla kan låna pengar av mig,” svarar hon vänligt och Andromeda nickade nöjt.
”Skynda dig att sätta på dig ytterkläderna då, Isla, nu på en gång.”

awesome! mer när du har tid! ♥