Kariärrstrådgivning - Stort dilemma.

Okej, nu får ni agera yrkesrådgivade här. Man har det under sitt femte år på Hogwarts - jag vet att jag är sent ute - men ändå.

(Och försök att betee er lite som McGonnagall - Inga Umbridge-fasoner. )

Okej, jag lyckades efter många om och med, men med stor hjälp ifrån Kintsugi att välja Sjöfartsprogrammet på gymnasiet. Det finns stunder då jag ångrat det, mest beroende på att jag inte kommit överens med min klass, men nu de senaste året har jag aldrig tvekat - speciellt inte nu när jag fått vara ute (och faktiskt i nuläget är ute) på praktik.
(Vi ligger i Finland! Yeay exotiskt !)

Okej, om ett år tar jag studenten, jag är så inte redo för det - för jag vet verkligen inte vad jag skall göra.
Det är det som är problemet.


Hade jag fått hade jag direkt tagit jobb som matros - vilket är det jag kommer vara utbildad till när jag slutar gymnasiet. Problemet är att det får jag inte. Jag har ett litet synfel, som inte klarar de regler för folk som skall arbeta till sjöss. Just nu när jag gör praktik är jag ute på en dispens, men det finns ingen sådan att söka för jobb om jag förstått saken rätt. Dessa synkrav kommer förändras den dagen jag fylller tjugo - 21 augusti 2013, dvs ett år och tre månader efter studenten. Som det ser ut nu klarar jag kraven som gäller när man fyllt tjugo. Ett annat alternativ är ögonlaseroperation, vilket jag nog kommer att göra, men man får inte genomgå operation innan man fyllt tjugo - moment 22.


Så frågan är, vad gör jag detta året då jag inte kan jobba med det jag är så gott som säker på att jag vill?



Ett alternativ är att söka Sjökaptensprogrammet och läsa till Sjöbefäl. Jag är näst intill säker på att det är det jag vill göra i slutändan. Tanken när jag valde sjöfart var i alla fall att det skulle bli så. Problematiken här är att synkraven fortfarande gäller för praktik och jag måste bråka om en ny dispens - jag är inte säker på att jag orkar sätta mig i skolbänken igen, eller flytta hemifrån sådär poff. Dessutom vill jag egentligen jobba två år som matros innan jag söker vidare, för att få ordentligt med kött på benen. De bästa befälen är de som början ifrån grunden sägs det. Poängen för att komma in är sjukligt höga, och visst har jag bra betyg, men ändå. Det är inte säkert att jag kommer in även om jag söker. Fördelar med detta är dock att branschen ser lite knepig ut i nuläget, så ju fortare man kommer igång desto bättre.

Ett annat alternativ jag funderat på är att sticka ett år utomlands, som Au Pair, eller liknande och plugga engelska. Jag vill ha super engelska - i nuläget pratar jag flytande, läser på engelska och har bra hörförståelse, men det kan alltid bli bättre. (M i både A och B kursen!!!) Det som är bra med detta är att jag kan plussa på min engelska, även om den redan är mer än okej. Nackdelen här är att jag kommer tappa mycket jag lär mig som matros, och det dessutom kommer vara sjukligt svårt att söka och hiitta jobb när jag väl fyllt tjugo - då som skrivit, sjöfartsbranchen är otroligt svår idag.


Okej, ett tredje alternativ skulle kunna vara att söka ett vanligt jobb på hemmaplan. Studier är ju dyrt och jag vet inte hur mycket studielån jag är beredd att ta.

HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEELP? :O


Btwm jag äter tydligen som en Pygmé O.o
och just nu hostar jag som en gris vilket gör mig grinig och trött och det suuuuuuuuger för jag hatar att vara grinig och trött.

Tycker helt klart att du ska söka Sjökaptensprogrammet! När du gör det, är en annan fråga.
Så om du är du trött på skolan tycker jag verkligen att du ska satsa på Au Pair. Har dock lite svårt att se helt objektivt på det, eftersom jag själv så himla gärna skulle vilja göra precis samma sak... Tror att det är otroligt lärorikt, och det är nog rätt bra med lite omväxling efter 13 år i skolan.

Det är verkligen ett svårt vägval! Men å andra sidan så tror jag inte att du kommer gå förlorad på arbetsmarknaden ett år efter studenten om du valt att fara utomlands ett år. Du har huvudet på skaft och kommer snabbt lära dig arbetsrutiner ombord på fartyg du jobbar på. ...jag var halvt livrädd nu efter tre månader utan sjöfartsjobb men det rullade snabbt och lätt på. Arbetskamraterna oavsett båt har överseende när det gäller nya arbetskamrater som inte känner fartyget och som inte har fullt med kött på benen. Men jag VET att du kommer klara dig bra om du får ett jobb ett år efter studenten. Matros-arbetet kommer du snabbt förstå dig på och kunskaperna kommer återvända i rask takt, de är det ingen tvekan om.

OM du inte har hundraprocentig lust att studera så skall du inte göra det. Dra ett år som au pair eller plugga upp engelskan på annat trevligt vis! Dra på nya äventyr under ett år, arbeta ihop pengar och ta tag i jobb eller studier när tillfället är med dig!

Kanske inte, men risken finns ju. Det är ju ingen tvivel på att det är svårt att få tag på jobb i alla fall och det känns som att mycket kan hända på ett år. Men jag vet inte.
Å ena sidan känner jag faktiskt suget att plugga direkt, och gå ut med styrmanspapprena vid 23 års åldre, å andra sidan vet jag att jag troligtvis inte kommer ha erfarenhetern att jobba som en bra styrman, eller kanske snarare, att jag skulle kunna göra det så mycket bättre.

Tack för det! Skönt att någon tror på mig

Dessutom är det lite hela flytta grejen, och vart jag skall flytta. Åland, Kalmar, Göteborg? Det skrämmer mig lite Allt kommer bli så nytt.