Fel att sörja när folk man inte känner dör?

Jag läste ett blogginlägg;
"Det va nån 15årig kille från LKPG som dött i nån typ crosstävling eller nåt. Kollade hans facebook och vi hade 9 gemensamma vänner, sen när man ser alla event som handlar om typ tysta minuter så är det typ 30 pers jag är vän med som deltar?
Sist jag kollade hade man dom man bryr sig om på FB, så varför ens delta på sånna grejer om man inte har någon som helst koppling till personen förutom att man sätt honom på stan eller liknande?
Ovärt, och ganska falkst tycker jag.
Jag menar, flera 1000 barn (typ?) dör av svält och massa sån skit i uländer varje dag, och det bryr sig ingen om, dom får inte ens en tyst minut tillsammans, men när en svensk kille dör ska typ hela facebook plötsligt bry sig ._.
Okej att ni bryr er, men skänk 50 kr till röda korset istället? haha, konstig sak att få damp över kanske men så är det iallafall."

What do you guys think? Själv tycker jag inte att det är fel att sörja när en person man inte känner dör - jag personligen berörs alltid när jag får läsa eller höra om dödsfall, oavsett om det händer i min närhet eller på andra sidan jordklotet. Men självfallet så blir det jobbigare för mig, som person, när mina vänner har haft kontakt med personen i fråga. Det betyder dock inte att dödsfallet är värre eller att man bryr sig mer - bara att man, eftersom man är omringad av människor som kände personen, helt enkelt blir mer påverkad av det.

Jag finner det fint och inte ett dugg falskt att man går med i "tyst minut"-grupper (så länge nära och kära till den döde har accepterat att folk får skapa sådana) och att man sörjer, även fast man inte kände personen. Däremot anser jag det otroligt hänsynslöst att skriva i loggen eller skapa grupper om familjen och andra anhöriga har ansett det som någonting dåligt, någonting som de inte vill ska vara på det viset. Jag blir också riktigt... paff, när jag ser att folk som i själva verket faktiskt inte kände personen helt plötsligt skriver att han/hon älskade denne och alltid gjort det. Att dra in lögner och saker som inte stämmer när någon har dött känns så... fel.

jag tycker likadant. Jag blir alltid otroligt berörd och mår dåligt när folk dör för tidigt, en onaturlig död. Speciellt unga, i vår ålder, av någon anledning. Som att man känner något band, att se fram emot att skapa ett eget liv, och sedan.. bara dö. Det liv man sett fram emot avslutas lika snabbt som det gavs till en. I feel creeped out by death.

Men precis! Johan Remmelg bodde i Linköping och dog för en-två veckor sedan och jag blev helt berörd av att läsa det folk hade skrivit angående honom. Hemskt.

Om jag ska vara brutalt ärlig, så skänker jag folk som är inblandade en tanke, inte mer.
Om jag skulle sörja varje människa som dör, hela tiden, så skulle man bi galen - har du inte haft kontakt med personen förstår jag inte vitsen med att gräva ned sig i sorg.

Jovisst blir man berörd om personer i sin närhet dör (två tjejer från min skola omkom i en tågolycka förra året och en man, som jag har sett (bott 50 meter från hans hus), hängde sig för tre veckor sedan.)
Jag skänkte dem en tanke, funderade på hur deras nära och kära mådde osv. Men jag vägrar att gå längre, när det inte är folk jag egentligen känner.

Jovisst är det hemskt, men det finns mycket annat som är hemsk och som inte alls uppmärksammas då det händer så överdjävligt långt här ifrån.

Kalla mig korkad, men att sörja människor du inte känner, är bara slöseri med energi.

Självklart bli man inte glad av nyheten att någon har dött, men visst, att ljuga ihop år av vänskap gör det inte bättre.
Edit: Åh, det där blev rörigt. Jag menar...ungefär det som står i första inlägget, haha.

Rätt, som vanligt.
Det är olika från person till person såklart, endel bryr sig knappt medan andra kan falla i tårar.
Jag personligen har väldigt lätt för att bli ledsen när folk jag inte känner dör.

Tillägg: Ingen känsla är fel!

Nej jag tycker verkligen inte det är fel. Jag blir så berörd varje gång jag ser att någon skriver om att någon dött eller är döende. Även om folk dör varje dag, tycker jag det är hemskt. För jag vet precis vad de anhöriga måste gå igenom och det är inte det lättaste. Så alltid när jag hör om dödsfall, tänker jag mest på de anhöriga...

Iknow, det är helt..stört på något sätt. Han var i vår ålder, körde cross, och han dog under en tävling. Han hade hela sitt liv framför sig, ett liv som han förmodligen hade lyckats grymt bra i. Jag brukar alltid tänka på hur det hade varit om det varit någon jag kände nära, som delade sina planer med mig. Att veta vilken dröm en människa har, och sedan se att de aldrig får uppfylla den breaks my heart. Life is something you should value, jag får alltid panikångest när jag tänker på att det en dag är jag. Därför kan jag känna sorg, för att vi alla berörs av döden.

Såklart är det hemskt att över 1000 människor dör varje dag. Det är awful as fuck men jag skulle inte kunna sörja alla människor. Mina djupaste tankar går till dom människorna och människor som säger:
Vem bryr sig människor dör varje dag.

Snälla. En tanke är det finaste man kan ge till sina medmänniskor. Det spelar ingen roll om man känner personen eller ej.

Skrev snabbt sorry har lite fullt upp.

Tycker inte alls det är fel. Man påverkas mer när en person man känner till dör.
Jag grät när min kompis pappa dog, och jag känner knappt honom.