A dark Secret [SV]

Titel: A dark Secret
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1 prolog 25 kapitel och 1 epilog
Färdigskriven: Ja men allt finns ännu inte i tråden!
Rating: PG-13 (bör inte bli värre! ;P )
Beskrivning: Clarissa går i skola samtidigt som marodörerna, är bästa kompis med Lily Evans, spelar quidditch och får bra betyg. Men något fel, hon döljer något, något som är mycket värre än vad hon vill erkänna...

-------------------------------------------

Intressant?
Tänker skänka er prologen i hopp om att övertyga er! :'D

---------------------------------------------------

Prolog
Jag är ett monster
1971- 07- 15
Det var en kylig morgon för att vara juli. Sist York var så lugnt, var så länge sedan, att den levande människan inte kunde säga årtal. Gatorna lystes upp av solen som sken på himlen även om den inte värmde som den brukade. En mörkskepnad, som inte riktigt kändes som om den hörde hemma där den stod, syntes tydligt i morgonljuset. Mannen som stod där, var ganska gammal, men halvlångt ljust skägg och en mörklila klädnad, som inte heller den såg ut att passa in i staden. Mannen hade ett besynnerligt och fundersamt ansiktsuttryck och verkade leta efter något… eller någon.

Ju senare morgonen blev, desto mer malplacerad verkade mannen bli. Den nyvakna York-befolkningen såg på honom och många av dem undrade om cirkusen kommit till staden. Men mannen stod där, fortfarande med ett fundersamt uttryck i ansiktet. Inte förrän kyrkklockan slog 12 på dagen, verkade mannen komma på, vad det nu var han funderat på hela morgonen. Så… försvann han upp i intet.

2 kilometer bort, tvärsöver staden, dök en man med likadant utseende upp, i just samma stund. Han stod mitt i en gränd. Dit solljuset inte nådde. Mannen fick en bekymrad min, men det var inte mörkret som framkallade denna verkan. Längst in i gränden, satt en liten gråtande flicka. En flicka som inte såg ut att vara mer än 11 år gammal. Hennes kläder var trasiga, smutsiga och alldeles för stora. Hon hade långt, smutsigt blont, stripigt hår och hennes gulbruna ögon såg ut att sticka ut ur flickans magra, utmärglade ansikte. Han satte sig försiktigt ned på huk framför henne och såg hur hon ryggade bakåt.
"Clarissa?" sa mannen mjukt. Flickan såg förvånat och rädd upp på honom.
"Clarissa MacDougal?"
"Vem är du?" frågade flickan i en viskning.
”Mitt namn är Albus Dumbledore, rektor över en skola du kanske hört din pappa prata om, Hogwarts?” Flickan börja tyst gråta då han nämnde hennes pappa, men nickade tyst. "Jag har letat dig ett tag, förstår du, jag hade tänkt ge dig denna..." Han räckte henne ett brev, med hennes namn på men utan adress.
”Det är svårt att skicka brev till någon som verkar förflytta sig varje dag. Det tog ett tag att leta upp dig."sa mannen roat och log försiktigt mot henne. Flickan öppnade brevet och såg på det, det lilla hon kunde läsa, verkade vara mer än hon någonsin önskat.
”Ska… ska jag få börja där?" frågade hon och pekade på brevet, som om skolan skulle vara i brevet.
”Ja, om du vill.” sa mannen lätt.
”Men… ni vill inte ha mig där...” viskade flickan fram och såg den plötsliga förtjusningen var borsprungen.
"Varför inte?"
”Jag… är ett monster..." hördes det i vinden.

Bevakar Marre ^^
Den kommer nog bli kanon =)

tack! :'D

Tänkte att jag måste ju lägga upp NÅGONTING nytt x)

Ah, intressant!

yeay! :'D skriver på nästa kapitel nu! :'D

tips är att skriva så att du har några i förväg sen när du kommer in mer i storyn, då blir man inte lika stressad! Eller så är det bara jag som tänker så när jag skriver fanfics (a)

är inte stressad! Bara taggad! :'D älskar att skriva på känslan av att folk gillar det jag skriver om! :'D

man får en liten boost av det, ja!

ska bli kul att läsa Marre =)

:'D Nu kommer kapitel 1!!! Så ska jag försöka fixa kapitel 2 i morgon!!

-------------------------------------

Kapitel 1
En större vänskapskrets
1977 -09-01

”Tack för skjutsen..." sa Clarissa och log ansträngt mot damen framför henne. Hon bara nickade så att hennes gråa hår rörde sig i solen och gick sedan mot bilen.
"Förlåt..."ropade Clarissa efter henne innan hon gick in på stationen. Sommaren hade varit kaotisk och inte alls som den borde ha varit. Clarissa drog en hand genom sitt långa blonda hår och skyndade sig mot pelaren med skyltarna 9 och 10. Utan att se sig omkring, gick hon rakt in genom pelaren och såg ett stort rött tåg. Det var ganska folktomt, hon var tidig, men det var väl lika bra så, ingen behövde väl se att hon kom dit själv?

Clarissa gick ombord på tåget och kastade med lätthet upp kofferten på hyllan. Sedan satte hon sig vid fönstret och såg ut över perrongen. Hon hade kommit att uppskatta den vackra synen av färgglada människor som snart fyllde hela perrongen. Så länge hon slapp vara i centrum av allt kaos, så var fenomenet väldigt vackert.
”Clare!” hördes en glad röst bakom henne.
”Elle!” utbrast Clarissa glatt och ställde sig upp och kramade om sin kompis.
”Hjälper du mig med kofferten Clare?”
"Visst, fortfarande ont i armen sen du ramlade av kvasten?” frågade Clarissa med ett retsamt leende.
"Ja, förlåt att jag försökte imponera på en snygg kille!" skrattade Elle och log. ”Du har alltså läst mina brev ändå!” Clarissa log lite skuldmedvetet.
”Ja, förlåt att jag inte svarade. Men det har inte hänt något kul under sommaren…”
"Det gör inget!" I samma stund som Elle svarade öppnades dörren och en rödhårig tjej kom in.
"LILY!" De båda tjejerna nästan hoppade på den nyanlända.
”Ta det lugnt!” skrattade Lily.

"Hur var dit lov då Lily?” frågade Clarissa då tåget började rulla. Lily log så hennes gröna ögon glittrade.
"Jag... det var jättebra!” Clarissa och Elle utbytte blickar och log stort.
”Lily…” sa Clarissa retsamt.
"Vad hände?" fyllde Elle i och såg roat och nyfiket på sin vän.
"Jag… blev lite kär tror jag!" sa Lily lite skamset.
"I vem då?” frågade Elle nyfiket.
"Potter..."sa Clarissa mörkt. Elle och Lily såg frågande på henne, innan de såg åt de håll Clarissa såg åt. I dörröppningen stod ingen annan än James Potter själv.

"Hej!" sa han och log. "Evans, en pratstund kanske?” Lily rodnade djupt och nickade innan hon följde med honom ut.
"Det känns som om vi kommer att måsta stå ut med marodörerna i år..." suckade Clarissa och såg ut genom fönstret. Det gröna landskapet svepte förbi och solen lös över träden.
"Är det en hemsk sak?" frågade Elle oförstående. Hon hade alltid varit lite småförtjust i de fyra.
”Ja, det är det!" fräste Clarissa och blundade. Elle visste inte att Clarissa varit kär i Sirius Black i flera år. Hon förstod inte det, Clarissa hade varit noga med att dölja det. Killar var bara ute efter en sak, det visste hon, och hon tänkte inte ge det! Dessutom ville ingen ha henne, inte om de visste…...

”Hej!" hördes en pipande röst.
"Pettigrew… vad gör du hör då?” sa Clarissa och såg lite surt på den lilla knöl som kom in. Kort, rund, brunt spretigt hår och förstora framtänder, det var Peter Pettigrew det!
”Lily bad mig hämta er, hon sitter med oss…” sa Peter lite osäkert. Elle såg super glad ut och gick så fort att hennes svarta hår flög bakom henne. Clarissa däremot fick tvinga sig själv att kliva upp och gå mot den kupé Peter visade henne till.

"Där är du ju! Vi undrade nästan om du gått vilse." sa Sirius retsamt och log ett av sina charmiga leenden.
”Dröm vidare va!" fräste Clarissa och satte sig på den lediga platsen bredvid Elle och Remus.
"Glad som en..." Det sista hördes knappt och Clarissa låtsades inte om det heller. Vad han än sa, stämde det säkert…...

”Vad har du gjort i sommar då Clarissa?" frågade Remus och log ett leende som inte riktigt nådde honom till ögonen. Han verkade trött, och hans smutsbruna hår hängde trött. Hon såg på honom, och tänkte för en sekund svara: "Förstört ett helt hus, legat med stora köttsår och skrämt iväg ännu en värdfamilj.” Men valde istället att säga;
"Inget speciellt…” Remus gjorde en liten grimas men sa inget mer.

”MacDougal! Jag hoppas du varit aktiv och hållit formen i sommar!" hördes plötsligt James röst genom kupén.
"Va?" frågade Clarissa oförstående och såg bort mot honom.
"Vi måste vinna quidditch pokalen i år! Det är ju vårt sista!" Clarissa log lätt.
"Jag kommer nog ihåg hur man spelar Potter, akta dig bara!” skrattade hon och tillade sedan allvarligt.
"Annars kanske en dunkar kommer flygande…”
"Du skulle bara våga!” utbrast James, men med en retsam glimt i de bruna ögonen.
”Att jag skulle!"

Tåget började sakta in nu, i kupén satt alla med sina Hogwarts uniformer på och väntade på att få gå av tåget. Clarissa kände hur trött hon var. Hon kunde knappt hålla ögonen öppna. Elle, som satt bredvid henne, skrattade och stojade. Hon hade fått en ny glimt i de violetta ögonen under sommaren, en glimt Clarissa inte kunde identifiera.

Kvällen vid middagen förflöt som den brukade. Förstaårseleverna delades in i elevhem, Dumbledore höll ett tal och maten serverades. Clarissa minns knappt att hon ätit, plötsligt låg hon nämligen i sängen i sovsalen.
”Han är så underbar, jag kan inte förstå att jag undgått att märka de…” hörde Clarissa Lily viska till Elle. Elles mjuka skratt hördes, följt av:
”Ni är så söta ihop!”