Allie Mazur & boknörd_ {privat}

Här ska jag och catradora rolla Heroes of Olympus! feel free to read, men bara vi skriver

Mall


boknörd_s mall


catradoras mall


Fixar min karaktär imorgon, kom ihåg att bevaka!♥

Namn: Sandra Andersen
Ålder: 17 år
Kön: Tjej
Utseende: Medellångt, vågigt blont hår och grågröna ögon. 159 cm lång och ganska smal.

Gudomlig förälder/stuga: Afrodite (stuga 10)
Familj: Hennes pappa Thomas som äger en blomsteraffär. Familjen består även av hennes styvmamma Caroline och halvbror James.
Bakgrund: Sandra levde största delen av sitt liv helt omedveten om att hon var en halvgud, något som hennes pappa inte heller visste. När hon var åtta år gifte hennes pappa om sig och fem år senare föddes hennes halvbror. Både hennes pappa och styvmamma tyckte väldigt mycket om henne vilket ledde till att hon blev ganska bortskämd. Trots det jobbade hon gärna i affären med sin pappa. När hon var 13 år kom en satyr hem till henne och tog med henne till lägret.
Styrkor (högst fyra) : Jobbar bra i pressade situationer, bra på att smyga/gömma sig.
Svagheter (minst två) : Dålig på teamwork, kan bete sig väldigt bortskämt om barnsligt, har lätt att gå vilse.
År på lägret: 4
Övrigt: X

Perfeeect! ♥
ska jag börja eller gör duu?♥

Börjar du? c:

HERE GOES

Solens första strålar tränger sig in igenom stuga 20's midnattsblå gardiner och jag gnuggar mig sömndrucket i ögonen.
Lou Ellen låg och snusade på sin säng mittemot min och jag trycker upp mig så ljudlöst jag kan i en sittande position.
På väggarna har någon ristat ut bokstäver på - som bröderna Stoll kallar det - Hokus Pokus-språket.
På något sätt förstår jag vad det betyder, vilket i och för sig inte är så konstigt, eftersom att det är en stuga för Hekates ungar...
Jag kväver en gäspning innan jag låter mina fötter glida ner på det svala stengolvet.
Medans jag byter märker jag att klockan är kvart i åtta, vilket betyder att det finns frukost.
Jag smyger ut ur stugan med mina knivar och Foniás [Slayer], en dolk, i fickorna på min arméjacka.
Halvgudar, alla i olika åldrar, håller sig sysselsatta med något och satyrerna antingen betraktar de vissnande jordgubbsplantorna eller jagar halvhjärtat efter trädnymferna. De är inte så många här längre, satyrerna alltså, eftersom att de flesta är på uppdrag och letar efter halvblod. Igår som senast hade jag hört Keiron samtala med någon, den försvunna Percy Jacksons satyrkompis om att satyrerna måste återkallas när kriget närmar sig.
Det lät så obehagligt.
Vad som gällde Percy Jackson visste jag inte riktigt. För att rädda världen från Gaia var han viktig, och visst, han hade varit en av de enda schyssta när jag kommit hit, men enligt mig kunde vi nästan åka utan honom.
Jag menar, hur stor chans hade vi mot själva jordmodern? (Det var väl egentligen meningen att hon skulle vara fridfull och leka med kaniner men)

Seg start men XD

Morgonen är vanligen inte min favorittid på dygnet. Om jag får välja ligger jag helst kvar och sover halva dagen, men just nu händer så mycket på lägret och jag är alldeles för nyfiken på vad som kommer hända nu. Är det ens möjligt att besegra Gaia?
Försiktigt stiger jag upp ur sängen och tassar sedan så tyst som möjligt till badrummet. Med en låg gäspning ser jag mig i spegeln. Mitt hår ser helt okej ut, så jag struntar i att duscha och borstar bara tänderna och byter om så snabbt som möjligt innan jag lämnar stugan.
Det är ganska fint väder idag, solen skiner och även om det är lite kyligt verkar det vara perfekt väder för att sitta i solen och ta det lugnt. Eller, det skulle ha varit perfekt om det inte vore för den nervösa stämningen som hänger över lägret som ett hotfullt åskmoln. De där onda typerna ska visst alltid förstöra den annars trevliga stämningen på lägret.
Jag suckar lätt och börjar gå mot frukostrn. Lite god mat kanske kan få mig på andra tankar.


Ganska kort och tråkigt men aja cx

Mässpaviljongen är tom när jag når den (förutom en satyr som diskret trycker ner kakor i fickorna) och jag rycker åt mig ett äpple ur fruktkorgen som står mitt på Demeters bord (varför är det det enda bordet med frukt?) innan jag fortsätter strolla vidare mot stuga 20's bord, allra längst bort.
Med en suck slår jag mig ner och lägger knappt märke till tjejen med blont hår som kliver in.
Jag tror jag har sett henne förut, kanske är hon en av Afrodite-barnen?
jag ser hur som helst ingen anledning att ignorera henne (bad luck) och mumlar ett
"godmorgon" med en enkel vinkning och en antydan till ett leende.