[PRS] Vampire Academy

Unicornhorn

Det hade varit en lång kväll för Isabella Hartwall. Hon hade suttit i nästan två timmar inne hos rektor Kirova, som hade lagt minst en timme på att granska de papper hon haft med sig samt förhört sig om hennes intressen och huruvida hon hade reglerna klara för sig. Då hon äntligen fått gå därifrån hade det tagit nästan en kvart för henne att hitta fram till rätt rum. Vanligtvis var hon inte så här förvirrad av sig men som sagt hade det varit en lång kväll.
Bella låste upp dörren till sitt rum och tände lampan. Inredningen var sparsam och inte särskilt tilltalande i hennes ögon men den saken skulle det nog bli ändring på. Med en duns släppte hon ner väskorna i golvet och drog sedan händerna genom sitt midjelånga korpsvarta hår. Därefter vände hon sig om för att ta en titt i spegeln. Tack och lov såg hon inte lika trött ut på utsidan som hon kände sig. Hon hade rådjursbruna ögon som omringades av långa, mörka och tjocka ögonfransar - precis som hennes far hade. Huden var naturligt solbrun och hon hade små men söta fräknar vid näsområdet. Kroppen var smal och slank men hon saknade inte kvinnliga former. Kurvorna skulle hon dock vilja påstå att kom från träningen. Bella öppnade snart dörren till badrummet för att ta en titt där. Det lilla rummet var i stort sett lika sparsamt inrett: en dusch, toalettstol, handfat och spegel.


Julian Ivashkov satt tillsammans med Adrian utanför biblioteket. Hans föräldrar hade uppenbarligen fått tillräckligt av honom och valt att skicka honom till skolan. Att hans kusin gick där hade de glatt sig över: han skulle med andra ord inte behöva gå omkring ensam. Precis som om Adrian hade tid och lust att hålla honom sällskap hela tiden. Nej, Julian skulle nog klara sig på egen hand. Någon vettig själ att umgås med skulle han förhoppningsvis hitta, det var ju en stor skola och alla kunde ju inte vara dumskallar. Några höga förväntningar hade han dock inte - han ansåg det vara bäst på det viset så han slapp bli besviken om allt gick åt skogen.
"Det är fest senare ikväll. Inget extra men det är ju ett bra tillfälle att träffa lite folk," berättade Adrian med en uttråkad gäspning.

Alice gäspade och sträckte på sig. Hon kom precis ut från matsalen, hon hade varit inne hos donatorerna och ätit. Hennes klarröda hår var uppsatt i en fläta och de gröna ögonen letade sig runt i skolområdet. Hon gick tvärs över skolgården, bort till kapellet som fanns i utkanten av skolområdet. Hon gick in och knäböjde framför altaret. Hon slöt sina ögon och tog ett djupt andetag. Ibland undrade hon hur det skulle vara att inte vara född som en Pendragon. Att vara kunglig var mestadels roligt, men det var inte så kul när hon inte specialiserade sig inom ett element. Som tur var det någonting som hon hade lyckats hålla hemligt för resten av skolan, alla trodde att hon kunde kontrollera luft precis som resten av hennes familj hade gjort. Om det kom ut att en kunglig inte hade specialiserat sig så skulle det sprida sig som en löpeld, speciellt för Alice som hade som mål att en dag sitta på tronen som Drottning.

Hon reste sig upp och gick bort till tavlan som visade de tolv kungliga familjerna. Vid Pendragon-familjen fanns bilderna på hennes föräldrar, med ett litet kors vid båda två. Hennes familj hade råkat ut för en tragisk olycka för ett par år sedan, när en grupp Strigoi bröt sig in i huset och dödat alla i huset, utom Alice och hennes yngre syster som hade lyckats komma undan. Alice suckade och tände ett ljus för dem innan hon gick ut från kapellet igen. Hon tittade på sin klocka och undrade vad hon skulle hitta på. Hon satte sig ner på trappan till kapellet och tittade upp mot den stjärnprydda himlen. Hon kände hur de vanliga rösterna långsamt började spöka i hennes huvud, och hon försökte tänka på något annat. Efter en stund gick hon in i skolbyggnaden igen och hörde hur Adrian Ivashkov och någon hon inte kände igen pratade om kvällens fest.




Ben satt på en bänk på skolområdet och betraktade personerna som gick förbi och vad de gjorde. Han var en av de Moroi som inte var intresserade av fester, kungligheter och status. Han lutade sig bakåt och trampade foten i takt. Han hade blont hår som var uppsatt i en hästsvans och blå ögon som följde personerna som gick fram och tillbaka över skolgården av olika anledningar. Han lekte lite med en eldslåga i handen, han gillade att öva elementkontroll när han var uttråkad, det fanns alltid utrymme till att bli bättre. Han reste sig upp och beslöt sig för att gå till sällskapsrummet och se om någon av hans vänner var där.

Trots att det kanske vore en god idé att packa upp med det samma för att få det ur vägen och slippa ta itu med det senare, bestämde Bella sig ändå för att hitta på någonting annat intressantare. Hennes mor var en av de duktigaste beskyddarna och därför förväntades det att Bella skulle följa i samma fotspår, det var en av anledningarna till varför hon blivit skickad till St. Vladimirs skola. Bättre möjligheter fanns det tydligen också för henne att utvecklas på - vad det nu sen skulle betyda var en annan femma. Bella styrde stegen mot sällskapsrummet: där skulle hon garanterat hitta både dhampirer och moroi vilket med andra ord var ett perfekt sätt att försöka bekanta sig med folk.


"Alla ska dit," fortsatte den brunhårige killen. Julian skulle vilja påstå att det var en mild överdrift från hans kusins sida. Alla var knappast på väg till festen men att många skulle hitta dit var det ingen tvekan om. "Jag har ju sagt att fester inte är någonting för mig," försökte han förklara för Adrian, som i sin tur inte ens lyssnade eftersom något eller någon fångat hans uppmärksamhet.
"Pendragon! Kom hit!" ropade han och vinkade samtidigt som han fyrade av ett av hans signatur leenden. Utseendemässigt påminde kusinerna rätt så mycket om varandra. Båda hade smaragdgröna ögon man kunde drunkna och drömma bort sig i, och samma leende. Åtminstone var det vad hans faster Daniella tyckte och som hon orkade prata om varenda gång han hälsade på hemma hos Adrian. Också hårstilen var liknande om man bortsåg från att Julian hade sandblont hår istället för kastanjebrunt som hans kusin, de båda hade samma rufsiga kalufs.

Alice vände blicken mot Adrian som ropade efter henne. Hon himlade med ögonen och gick fram till honom.
"Vad vill du, Ivashkov?" frågade hon skämtsamt och log. Hon hade umgåtts en del med Adrian, han var rätt kul att hänga med. Hon tittade på killen bredvid honom. Hon kunde inte undgå att se att de var rätt lika.
"Vem är din vän?" frågade hon och vände sig mot killen ifråga. Hon sträckte fram handen.
"Alice Pendragon" sa hon och log. Artighet flöt i hennes blod. Så var det att vara kunglig, uppfödd med vett och etikett, som både var en förbannelse och gåva.



Ben satt i sällskapsrummet och såg sig omkring, det var inte alltför mycket folk där inne. Han sträckte på sig och såg hur en tjej som han aldrig hade sett kom in. Det var en Dhampir, så egentligen var det inte så konstigt om han inte kände igen henne, men vanligtvis visste man i alla fall vilka andra var på skolan. Den här tjejen hade han aldrig sett innan. Han log lite mot henne när hon kom in. Han drog en hand genom sitt halvlånga hår och lutade sig bakåt i soffan. Han umgicks inte med så många Dhampirer, de flesta Moroi var bra på att urskilja Dhampirer från Moroi. Ben tyckte det var dumt, varför inte förena istället för att splittra? De hade ju samma mål, att kämpa mot Strigoi.

Bella såg sig omkring i sällskapsrummet. Det var rätt så stort men förvånansvärt lite folk. Antagligen hade folk bättre för sig. Snart fastnade hennes blick på en blond kille som satt i soffan, han hade ögonen på henne och hon kunde skymta ett litet leende. Hon nickade lite tillbaka mot honom - kände dig lite bättre till mods av någon anledning. Men vem blev inte på gott humör om någon var glad? Sura miner såg man tyvärr för mycket av. Snart la hon märke till att hon verkade vara den enda dhampiren i rummet för tillfället, var befann alla andra sig?


"Njuta av ditt sällskap." Adrian sträckte ut handen mot henne för att klappa hennes axel. De kom riktigt bra överens sinsemellan och han tyckte om att umgås med Alice.
Julian harklade sig innan han tog hennes hand i sin och skakade lätt om den.
"Julian Ivashkov," presenterade han sig med ett snett leende, övervägde att säga något mer men beslöt sig för att låta bli. Han var inte särskilt duktig på att prata med folk han inte kände. Han var inte nödvändigtvis blyg men det var sällan han kände för att prata eller vara sig själv såvida han inte kom riktigt bra överens med någon.

Ben såg hur tjejen letade sig runt.
"Försöker du hitta någon?" Frågade han och log. Han reste sig upp och kom fram till henne.
"Jag är Ben" sa han och sträckte fram handen. Han tyckte om att träffa nya människor, han var en social varelse, även om han ofta hade andra åsikter än de flesta när det kom till Dhampir-Moroi-relationer.



"Som alltid" sa Alice och flinade. Hon log mot killen som hon nu visste hette Adrian.
"Jaså? Bröder är ni inte i alla fall - jag gissar kusiner?" sa hon och satte sig med dem.
"Jag hörde er prata om festen ikväll, ni ska väl dit? Jag har hört att Simone förlorade ett vad och ska komma dit i underkläder" sa Alice och himlade med ögonen, men flinade samtidigt. Vissa av vaden som Moroi hade var galna, men eftermatten var oftast roliga. Hon lutade sig bakåt och tittade på Adrian.
"Du är ny här hoppas jag? För om jag har missat Adrians släkting så lär han inte låta mig glömma det" sa hon och boxade lekfullt på Adrians arm.

Då någon tilltalade henne snurrade hon runt. Det var den blonda killen som hon fått ögonkontakt med för någon minut sedan. Hon skakade hans hand, glad över att han valt att komma fram och prata.
"Nja, jag försöker bekanta mig med byggnaden samtidigt som jag överväger om folk här förtjänar en chans av mig." Hon log för att visa att hon skämtade, så högfärdig av sig var hon inte.
"Jag heter Bella, trevligt att träffas."


"Du är bra på att gissa." Först i efterhand insåg Julian hur dumt det nog låtit. Stelt kupade han handen runt nacken och försökte låtsas som om ingenting. Adrian räddade som vanligt situationen, och om han lagt märke till den stela stämningen så visade han åtminstone inte det.
"Du tjuvlyssnade, menar du?" Retsamt skrattade han till innan han skakade på huvudet. Endel moroi var minst sagt speciella men att det var underhållande kunde han inte neka.
"Ja, jag är färskt kött." Julian lutade sig bakåt i soffan. Han hoppades att folk inte skulle vara alltför nyfikna och påträngande bara för det, men om han nu kunde lita på vad Adrian berättat så skulle intresset över honom avta så fort folk fick något annat att prata om, såsom någon stor skandal eller något liknande.

Ben skrattade.
"Du är ny va? Jag känner inte igen dig" sa han och log. Han kunde inte undgå att notera att hon var väldigt söt. Han gillade att Dhampirer hade lite annorlunda utseende än Moroi, de var lite mer spännande, på något sätt. De hade oftast bättre humor och var oftast trevligare än Moroi, vilket Ben ansåg var en bra egenskap. Många Moroi var fast i "de gamla sätten".



"Gissa har fått mig genom skolan" sa Alice och skrattade. Hon vände sig till Adrian. "Det är inte svårt att tjuvlyssna när du pratar så högt att hela delstaten hör dig" sa hon och flinade. Hon nickade till vad Julian sa.
"Lammkött är alltid roligt, du måste komma på festen ikväll" sa hon och log.
"Det är där man träffar alla, i alla fall alla Moroi" sa hon och sträckte på sig. Hon det loss tofsen från håret och lät det hänga. Hon var exalterad för festen på kvällen, de brukade bli roliga, speciellt sen de hade hittat loftet i en av byggnaderna som numera gick under namnet "festloftet".

Hon nickade till för att bekräfta hans gissning om att hon var ny. Var det så tydligt? Antagligrn, det var väl inte varje dag någon ny elev kom hit. Det verkade inte som en sådan skola.
"Min kära mor fick för sig att jag skulle utvecklas mer här, men jag tror bestämt att det var en ursäkt från hennes sida för att bli av med mig." Bella putade med underläppen innan hon lutade sig mot väggen. "Men jag antar att jag skulle ha kunnat hamna på en värre plats."


Julian sa ingenting utan försökte istället se ut som om han såg fram emot den här festen. Det gjorde han dock inte: speciellt inte nu när han fått det bekräftat att folk tyckte det var roligt med nykomlingar. Helst skulle han vilja protestera men det vore onödigt att ställa till med en scen, han kunde ju helt enkelt låta bli att gå. Om inte Adrian personligen skulle dyka upp vid hans rum och släpa med sig honom.
"Äsch, folk dyker upp eftersom jag är där." Adrian drog en hand genom sitt kastanjebruna hår och blinkade med ögat mot Alice.

Ben nickade.
"Det är faktiskt en väldig bra skola, så du hade kunnat hamna på sämre ställen, er mat ska tydligen vara god här" sa han och skrattade. Inte för att han hade smakat den, men han hade hört från Dhampirerna att den var god. Han hade faktiskt smakat Dhampirmat en gång innan, men han förstod inte hur det kunde smaka gott, det smakade ju verkligen ingenting. Donatorernas blod hade ju i alla fall väldigt mycket smak. Han såg på henne och log.
"Har du lyckats komma till rätta lite då? Eller kom du idag?"



"Hah, ska vi slå vad? Jag slår vad som att fler personer dyker upp för min skull än din, Ivashkov" sa Alice och skrattade. Hon tittade på Julian, och noterade att färgen runt honom var annorlunda än hon sett tidigare. Det här med att se färger runt folk var nytt och hade uppkommit de senaste tre månaderna, det hade hon inte gjort tidigare. Hon hade försökt lista ut vad det betydde, och hade kommit fram till slutsatsen att hon trodde det handlade om en persons sinnesstämning, om inte mer. Däremot hade hon svårt att avgöra färgens betydelse, men hon förde en bok med namn och deras olika färger, för att hon skulle lista ut det. Hon kände sig lite som en stalker, men hon var ju tvungen att förstå det. Hon ville inte heller prata med någon om det, de skulle säkert tro att hon var galen och spärra in henne.
"Om du får välja, tror du folk helst kommer på festen på grund av mig eller för Adrian?" sa hon till Julian och log brett.