[PRS yehet och Levi_Nikiforov]

Privat rollspel mellan Levi_Nikiforov och yehet

yehet

Taehyung känner hur alla hans muskler i hans ansikte spänner sig när hans ögon blir krossade av solljuset som tränger sig igenom glaset. Bakfyllor har han alltid hatat, även om det är ett tecken på att han antagligen haft en hysteriskt rolig natt. Det är som att hans hjärna snart ska spricka i tusen bitar när tvingar sig själv upp från det svala golvet, som tillhör Namjoons galet stora villa. Om det nu ens är en villa, slott är nog en bättre förklaring.
"Vart i helvete är jag?" hör Taehyung en bekant röst säga, vilket leder till att han låter sin blick glida över en ut av de många korridorerna. Han får syn på Yoongi, en liten tanig kille med korpsvart hår, ligga utspridd på soffan inte långt ifrån honom själv. Eftersom att Taehyung själv har utvecklat en stor rädsla för den äldre, framförallt när mannen är bakis, så ställer han sig snabbt upp på fötter. Det är hans första stora misstag för dagen, utmattat skakar hans okontrollerbart på sig vilket gör att den sjuttonåriga killen behöver sätta händerna mot väggen medan han går.

Det svala vattnet rinner ner över hans kropp där han står i sitt rum med sin handduk runt midjan. En dusch brukar alltid hjälpa bakfyllan att försvinna i alla fall lite, men nu är han nästan ännu tröttare än vad han var förut. Och hans huvud har inte slutat att dunka. Taehyung har alltid varit väldigt tacksam för att han får stanna i det stora huset - vilket han aldrig kommer erkänna, men han ogillar faktumet att några av hans grejer alltid blir stulna då och då. Visst, om han berättar det för Namjoon så skulle ledaren kunna hitta den skyldiga på kanske fem minuter, och de skulle kunna slå ner personen. Men det är inte samma sak när man vet att någon främling haft på sig hans tröja. Hans örhängen.
"Taehyung, jag vill att du går till skolan idag," hör han Namjoon säga men låter sig själv inte bli störd. Taehyung reagerar inte ens på att den äldre sagt hans riktiga namn, antagligen är Namjoon hundra procent säker på att ingen oväntad befinner sig i huset. Den sjuttonåriga killen rotar i sin begagnade byrå efter sin favorittröja, som han förstår är helt försvunnen. "Jag skjutsar dig, så klart. Men Eunwoo har inte betalat sin skuld än, och du går i samma årskurs som honom." Taehyung låter sig själv titta mot den blonda som står lutad mot dörrkanten medan han pillar med sina naglar.
"Fine," säger Taehyung, men faktumet är att han inte har någon lust alls att gå till skolan den här dagen. Inte med den här huvudvärken. Han drar en grå tjocktröja över huvudet innan han går över till ett par rena underkläder och svarta jeans. "Men jag vill få tillbaka min favorittröja, den vita du vet? Jag behöver den, hyung."
"Jag och Jackson fixar det senare, oroa dig inte," Taehyung vet mycket väl att han kan lita på den äldre. Han vet att han betyder något för Namjoon, som en lillebror, och det finns ingen anledning till att han inte kan utnyttja det. Även om de två kommit varandra mycket nära, så förstår Taehyung också att Namjoon är rädd för honom, efter alla galna saker de gjort tillsammans. Det faktumet är något Taehyung också kan använda sig ut av.

Ljudet av väckarklockan känns som en käftsmäll.
Trots den plötsliga, rätt otrevliga väckningen så känns ögonlocken tunga som bly när Jimin plockar upp telefonen på nattduksbordet bredvid för att stänga av väckarklockan. Så fort han klarar att öppna de mörka ögonen så vill han genast stänga dem igen, på grund av den höga ljusstyrkan på skärmen. När han drar ned den och till slut kan tvinga upp sina ögonlock så läser han notiserna.
"Missat samtal från Jungkook (7)"
Jimin rynkar pannan och en svag oro börjar växa fram i bröstkorgen. Om det hade varit Hoseok så hade det inte varit så konstigt, han ringer rätt ofta utan anledning, men det här verkar inte likt JungKook, han ringer väl ibland, men inte sju gånger.
Jimin drar ur laddarsladden som suttit i hela natten, sätter sig upp i sängen och öppnar telefonen. När han kommer till hemskärmen så ser han att han inte bara har sju missade samtal, utan också fyra inspelade röstmeddelanden. Han spelar upp det första.
"Hej hyung, det har hänt en rätt jobbig grej, så snälla ring mig när du hör det här."
Han snörvlar innan han börjar prata, och det är något i tonen som Jimin ogillar starkt. Han låter som att han har gråtit. Med växande oro börjar han spela upp resten av meddelandena. Alla låter ungefär likadant, men han låter mer och mer desperat ju fler Jimin spelar upp. När han kommer till det sista så är det bara ett:
"Jimin, snälla svara! Vi måste prata!"
Mitt i meningen spricker JungKooks röst. Jimin låser telefonen och drar fingrarna genom det grålila håret, som han alltid gör när han är upprörd eller nervös. Oron har fortsatt växa som vassa törner runt bröstet och den värker. Vad kan ha hänt? Något riktigt illa är det i alla fall.
I samma sekund ser han vad klockan är och inser att han inte har tid att sitta här mer, han måste göra sig i ordning, annars blir han försenad. Han reser sig upp från sängen och går med tunga steg ut i korridoren mot badrummet.

Musiken från de tjocka högtalarna i Namjoons bil dundrar in i Taehyung trumhinna. Även om det här inte ens är nära sjuttonåringens musiksmak så slår hans fot mot bilens golv i takt med musiken, han kan fortfarande uppskatta en mer up beat låt då och då. Oftast inte när han har världens bakfylla, men nu är det helt annorlunda. Han är på bra humör och bestämmer sig därför för att inte klaga på den äldres musikval. Shimmy shimmy yay, shimmy yay, shimmy ya, swalla-la-la nynnar Taehyung med i låten medan han tuggar hårt på sitt tuggummi som han snott från förvaringsfacket i bilen. Bilresan från Namjoons stora hus och skolbyggnaden, som är placerad i mitten av Seouls alla gator, borde ta fem minuter. Men på grund av ovädret som fallit över landet natten innan så är det hemsk mycket trafik. Vilket kommer orsaka att Taehyung blir sen till dagens första lektion, men det spelar ingen större roll för honom. Taehyung låter sig själv dansa i takt med musiken medan hans röst fortsätter att följa med i låttexten.
"Kommer du ihåg någonting från igår natt Tae Tae?" frågar den äldre medan han flinar för sig själv, dagarna blir alltid mycket lättare för honom när Taehyung är på bra humör. När Taehyung är på bra humör så behöver han inte brotta ner honom för att han ska följa Namjoons planer, utan då gör han mycket ut av jobbet själv. Ibland kan den yngre dock gå lite för långt, vilket Namjoon är säker på att han kommer göra idag. Eunwoo har inte betalat på evigheter och Taehyung har redan ett dåligt ryckte på skolan, vad han fått höra från några andra i hans lilla maffia, så det kan inte skada.
"Inte direkt, nej," svarar Taehyung medan han drar händerna över ansiktet. Han hade inte orkat dra på sig ett lager eyeliner imorse, vilket han alltid brukar göra. Hans ögon ser mycket hårdare och läskigare ut med ett eller två lager på, och när han inte har gjort det brukar de alltid se puffiga och lugna ut. Taehyung gillar inte att gå så till skolan.
"Jag och Junmyeon var nära att bli tagna av polisen när vi sprang ut på gatan och skrek över hela området om hur vi ska planera en attack mot Donald Trump," berättar Namjoon och skrockar roat för sig själv. "Du filmade hela skiten, radera det från din mobil sen, okej?"
"Varför är jag inte förvånad?" undrar Taehyung som nyss brustit ut i skratt. "Måste jag? Kan jag inte be Yoongi att koppla min mobil till hela Seouls teveapparater eller något, så att alla kan se den?" Namjoon skrattar medan han håller blicken på vägen.
"Gör det du, vi kommer hinna sticka därifrån. Polisen i det här landet är så dumma att det går inte," uppmanar den blonda men skakar på huvudet, båda två vet att det är en onödig ide. Den sjuttonåriga rotar i sin väska och fiskar upp ett par svarta solglasögon, vilket gör att ingen behöver se hans ofarliga ögon, och han behöver inte få ögonkontakt med någon. Bilen stannar vid parkeringen, vilket tillåter Taehyung att få en klar syn på eleverna som rör sig utanför. Hans ögon faller på ett bekant ansikte och han ler roat för sig själv. "Kommer du ihåg honom nu?"
"Själv klart.. stackaren borde inte ha kommit över igår, jag började precis att tycka att han var okej," berättar Taehyung medan han granskar Jungkooks ansikte. "Aja, kom ihåg min tröja, annars så kommer jag aldrig att prata med Eunwoo åt dig."
"Jag skulle aldrig glömma bort den vita, stick iväg," säger Namjoon, vilket är precis det Taehyung gör. Han petar upp solglasögonen en aning och drar till sig sin väska, innan han kliver ut ur bilen.

Det ljumna vattnet silar uppfriskande ner från ryggen. Jimin tar en kortare dusch en vanligt, han vill komma iväg till skolan så fort som möjligt. Med en ljusblå handduk runt midjan går han tillbaks in i rummet och slår upp garderobsdörrarna. Det tar runt 10 minuter, men till slut kommer han fram till en outfit. Svarta jeans med hål i, vit t-shirt och en ljusblå, tunn jeansjacka. Han sjunger lågt för sig själv medans han klär på sig. När han är klar öppnar han den rektangulära ljusblå plåtlådan som står på det vita skrivbordet bredvid. Eller, om man nu kan kalla det skrivbord. Bordet sitter ihop med en oval spegel, som Jimin prytt genom att slingra en ljusslinga runt kanten av spegeln, och bordet är täckt av ett gäng andra små lådor och skrin i ljusa färger. De små lamporna lyser upp hans nakna ansikte.
Plåtlådan är hans sminklåda, nåt som vilken annan 16-åring som helst skulle kunna äga. Han tar upp eyelinern och börjar dra några lager på ögonlocken. Därefter väljer han ut ett par örhängen ur det lite mindre, ljusrosa skrinet bredvid.
Efter att han lagt ytterligare 10 minuter på sitt hår, är Jimin klar för att lämna. Han äter ingen frukost, men det gör han inte särskilt ofta ändå. Han går ner för trappan och in mot vardagsrummet. På soffbordet står ett svart askfat i gjutjärn som är täckt av ett helt gäng cigaretter. Resten av bordsytan är täckt av tomma glasflaskor i olika färger och former. Bakom soffbordet på soffan, under en filt, ligger en kvinna och sover djupt. Jimin går bakom soffbordet och lutar sig ner över kvinnan.
"Hejdå mamma", viskar han och ler mot henne. Sedan kysser han henne i pannan. Hon stinker av sprit, cigarettrök och svett, antagligen för att hon inte duschat på länge. Kvinnan reagerar inte och fortsätter vara i djup sömn.
"Du behöver en dusch." säger han, fortfarande med ett varmt leende på läpparna. Sedan lämnar han sin mamma och går till hallen. Han drar på sig den svarta ryggsäcken som hänger på kroken på väggen. Han är halvvägs ut genom dörren innan han ändrar sig och drar på sig en vit keps med ett svart tryck på som ligger på hatthyllan ovanför krokarna. Han låser dörren, hoppar på sin mörkblå cykel och börjar ta sig till skolan.
Ju närmare han kommer skolan, desto gladare blir han att han tar cykeln in. Trafiken är galen på grund av ovädret som dundrade längs staden igår. Han trampar förbi både bilköer och trafikstoppningar, medans han själv lugnt kan ta sig fram via trottoaren och mindre grusvägar.
Efter en kvart anländer han till den stora vita byggnaden.

Taehyung hatar vädret ibland, framförallt när det inte kan bestämma sig för hur det ska vara. Ena sekunden är det soligt som aldrig förr, men andra ösregnar det. Något han hatar ännu mer är hur han ser ut som en idiot när han går med solglasögon när det både regnar ute, och han är inomhus. Han borde ha snott till sig sina vanliga, icke solförhindrande, glasögon innan han stack till skolan, nu kommer antagligen de gå sönder på ett eller annat sätt. Ibland är han inte den smartaste.
"Så, har du med dig det jag bad om?" hör han någon fråga och efter en tredjedelssekund efteråt slängs en arm runt hans taniga axlar. "Jag är väldigt sugen på godis just n - du glömde, eller hur? Jag bad dig att köpa massvis med choklad och du glömde det?" Taehyung sneglar mot Minjae som skakar förtvivlat på huvudet, och slår upp sitt skåp. Han ser hur den yngre killen rynkar på näsan innan han genast börjar skratta. "Herregud, du luktar som en jävla bikupa. Jag har parfym med mig, du kan få låna lite?"
"Lika pigg som alltid förmodar jag?" frågar Taehyung medan han tar ut sitt tuggummi, bara för att trycka fast det på skåpet bredvid hans. Han tar ut sin penna och skriver ett snabbt förlåt vid tuggummit, plus en liten smiley.
"Jag vet i alla fall när det är dags att sluta, jag kom hem vid elva igår!" berättar Minjae stolt med ett stort leende på läpparna.
"Gud vad duktig du är.." säger Taehyung och rotar bland sina saker efter sin penna och sudd. "Ska du ha en klubba för det eller?"
"Jag ska ignorera din nedvärderande ton," börjar Minjae, vilket Taehyung enkelt rycker på axlarna åt. "Jag vill ha min choklad imorgon, annars så.. så slutar jag att prata med dig!" hotet får Taehyung att höja på ögonbrynen. Han vet mycket väl att det är ett tomt hot, Minjae skulle aldrig sluta prata med honom, och om han gjorde det, så skulle Taehyung inte ha något emot det. De enda han verkligen, verkligen bryr sig om är Namjoon, Yoongi och Amber.
"Jag ska fixa choklad till dig, förstår bara inte varför du inte kan köpa det själv. Du praktiskt taget mor vid en kiosk som säljer massvis med snacks." samtalet fortsätter åt alla möjliga håll. Det är det som är lite intressant när det kommer till Minjae, man vet inte riktigt vart det kommer sluta, men i det här fallet kunde Taehyung nästan ha gissat sig till det.
"Så om igår, jag hörde att du och Jungkook gjorde slut?" frågar den yngre, med ett nytt, mycket mer allvarligare ansiktsuttryck. Det får Taehyung att börja skratta.
"Det fanns inte så mycket att göra slut på egentligen," förklarar den brunhåriga killen medan han tittar mot Jungkooks håll, som nu står och pratar med sina vänner. "Han var gullig, men ingen speciell, för mig."

Plötsligt öppnar sig himlen och regnet börjar ösa ner när Jimin precis låst sin cykel till en lyktstolpe vid den stora gräsmattan några 50 meter bort från den stora ingången. Han lyfter ryggsäcken ovanför huvudet som ett skydd och springer in till skolbyggnaden. När han kommer in har ryggsäcken redan hunnit bli hyfsat genomblöt, men det är inte så farligt. Han tar till höger och upp för trappan till skåpskorridorerna. När han småspringer är han väldigt nära att springa in i en brunhårig kille med solglasögon, men flyttar snabbt på sig innan de hinner kollidera. Han lyfter blicken en aning och ser att längst bort i korridoren står Hoseok, JungKook och Jin. JungKook står aningen krökt med Hoseoks arm över axlarna och Jin står mittemot dem och tittar medlidande på JungKook. Jimin ökar farten i samband med synen, och till slut kommer han fram till dem. Han möts av ett par hälsande nickningar av Jin och Hoseok.
"Hej." säger JungKook och tittar på honom.
"Hej" svarar Jimin medlidande. Han utbyter ännu en blick med Hoseok innan han säger:
"Vad har hänt?"
Han drar en djup suck innan han svarar.
"Du vet den där killen som jag har varit ihop med ett litet tag nu, Taehyung?"
Jimin tar några sekunder att tänka efter innan han svarar. Just det, han ja. JungKook hade pratat om honom, men Jimin själv hade aldrig träffat honom.
"Ja, vad är det med honom?"
JungKook vrider huvudet och tittar ut genom fönstret bredvid oss.
"Han gjorde slut med mig igår."
Han tystnar och Hoseok börjar gnida hans axel som tröst. Det är tyst ett litet tag tills Jimin säger:
"Vet ni varför? Bråkade ni?"
JungKook tar också några sekunder på sig att svara, och han tar inte bort blicken från fönstret.
"Lite, men inte riktigt. Ärligt talat så vet jag inte varför. Enligt mig så gjorde jag inget fel, jag har försökt lista ut nåt de senaste timmarna, men jag kommer inte på något. Hur jag uppfattade det så har han helt enkelt bara tappat intresse."

Mycket av det Jungkook sagt var sant, han hade bråkat lite med Taehyung. Och Taehyung hade definitivt förlorat intresse för honom. Jungkook fick det klart för sig när han såg honom kyssa någon annan vid en ut av stans många restauranger. Jungkook var bara ute för att hämta en pizza att äta till kvällsmat, och så fick han syn på det där. Den mörkhåriga skakar på huvudet för sig själv och tar ett djupt, långt andetag innan han ser upp på sina vänner. Det var dock inte nödvändigt att berätta det för dem. Om han höll det för sig själv, så skulle det vara lättare att ignorera det.
"Jag vill att det där kräket ska känna samma sak som jag kände," mumlar han när han ser sitt ex gå, utan att verka ha något bekymmer alls. "Jag trodde inte att han var så elak som alla trodde, vid vissa tillfällen verkade han faktiskt glad." Hoseok ler medlidande mot Jungkook och rufsar till hans mörka lockar.
"Att inte kunna ändra på ett asshole är inga nyheter buddy," säger han men får genast en armbåge i midjan av ingen mindre än Jin. Den ståtliga, äldre killen skakar på huvudet åt honom.
"Jag tror att le är det bästa sättet att gå vidare Jungkookie, han kommer ångra sig förr eller senare, bara du beter dig som vanligt," förklarar han och rättar till sitt blonda, redan raka hår. "I slutändan kommer det ändå vara han som ångrar sig." kommentaren får Jungkook att slå huvudet mot skåpet medan han suckar högt med blicken fortfarande på sitt ex, som sitter djupt insjunken i sin mobil.
"Hur kommer han vara den som ångrar sig, när han inte verkar bry sig ett skit?" frågar han och höjer på ögonbrynen innan han vänder sin blick mot sin äldsta vän. "Förlåt hyung, men det är bara väldigt svårt för mig att tänka så. Jag vill verkligen att han ska känna likadant som jag kände igår kväll."

Ilska börjar bubbla upp inom Jimin, och han knyter ena näven. Hur kan någon göra något sådant? Han kan inte stå ut med varken otrohet eller att någon gjort såhär mot en av sina bästa vänner. Plötsligt slår det honom. En idé, en knäpp idé.
"Såå..." säger Jimin. "Taehyung skulle alltså bli ihop med någon, falla för den personen, och sedan kallt bli dumpad."
Alla vänder blickarna mot Jimin. Hoseok ser förvirrad ut, och Jin tittar på Jimin med en blick som säger nåt i stil med "nej nej nej vad planerar du nu?!"
"Ja, nästan exakt så ja. Vart vill du komma?" JungKook granskar Jimin med rynkad panna.
"Hur svårt kan det vara?" Han lägger tummen på hakan och ser fundersam ut.
JungKook börjar nu bli ännu mer engagerad i diskussionen.
"Vadå, menar du att vi skulle kunna rigga nåt sånt?"
"Jag gillar inte vart detta är på väg..." säger Jin oroligt.
"Nämen, alltså, vi behöver bara hitta nån som vi tror att han kan falla för, nån snygg, nån som är lätt att tycka om, även för Taehyung. Sen ber vi den personen att dumpa honom och voilà, ditt drömscenario är verklighet."
Det blir tyst en stund.
"Det är ju helt absurt!" utbrister Jin och bryter tystnaden.
"Det kan funka..." mumlar JungKook som om han inte hörde vad Jin just sa.
"Vad snackar du om? Det är ju rena galenskapen! Det lämnar bara er båda olyckliga, det löser ingenting!" fortsätter Jin.
"Jag skulle dock få mig ett gott skratt..." muttrar JungKook och vänder bort blicken.
"Jag håller med Jin hyung, det här låter lite fishy." säger Hoseok sedan. "Jag håller inte riktigt med er, men jag kommer inte tvinga er till nånting. Plus att om ni nu skulle göra det, vem skulle då den personen vara?"
Tystnaden återvänder. Jin himlar med ögonen, och både Jimin och JungKook tänker så det knakar.
Det är ju i och för sig ett problem. Hela grejen funkar ju bara om han blir kär i personen vi väljer ut, annars blir det ju inget, tänker Jimin. Vem skulle kunna klara att göra något sådant?
"Jag har det" säger JungKook plötsligt och knäpper med fingrarna.
Hoseok hoppar till av den plötsliga kommentaren, och Jimin och Jin vänder blicken mot JungKook.
"Jimin hyung borde göra det."
Plötsligt vänder JungKook blicken mot Jimin och pekar på honom. Jimin hoppar till och spärrar upp ögonen.
"Va?" utbrister Jimin. "Jag? Men varfö..."
"Det blir perfekt." avbryter JungKook. "Han gillar lite yngre, och det är du. Du är snygg och lätt att tycka om, precis som du sa. Plus att du är min bästa vän, så du skulle kunna rapportera till mig..."
"Äsch, lägg av nu!" säger Jimin plötsligt. Han har alltid haft svårt att ta komplimanger, men det är långt ifrån det största problemet här. "Jag skulle aldrig kunna göra något sådant!"

"Klart du skulle klara av det!" säger Jungkook med stora ögon när han granskar sin kompis. Visst ville han inte tvinga sin kompis till att göra något han egentligen inte vill, men han blev alldeles uppslukad av idén. Jungkook hade inte heller fått en förklaring av Taehyung om vad för personer det är han oftast faller för, men eftersom att den yngre länge crushat på den brunhåriga, har han fått ett hum om det. Vilket har varit lite förvirrande, eftersom att han ena dagen hållit en tjej i handen, och andra dagen hade han haft en kille sittandes i hans knä. Jungkook hade känt sig så otroligt stolt när han lyckades vara tillsammans med Taehyung så länge han var, eftersom att han annars verkar träffa många samtidigt. Jungkook hade i vilket fall som helst fått klart för sig att Taehyung aldrig haft en äldre person vid sin sida, i alla fall inte någon från deras skola.
"Är ni seriösa just nu?" frågar Jin och ruskar på huvudet. "Ni kommer att ångra er i slutändan. Tänk om han får reda på att ni bara spelat ett spratt på honom? Han kommer att förlora sitt temperament totalt!" visst så känner Jin inte Taehyung alls, de har nog inte yttrat ett endaste ord med varandra. Men han vet att han själv skulle bli väldigt, väldigt arg om han själv fick reda på det. Och från vad Jin har fångat upp, så verkar inte Taehyung direkt som den förlåtande eller förstående typen. Men vad vet han.
"Du behöver verkligen inte Jiminie, men du passar perfekt in på hans.. ja.. ideal type.." berättar Jungkook medan han kliar sig bakom huvudet. Han vet inte riktigt om han borde låta sin bästa vän göra det här, tänk om hans hyung faktiskt har rätt, och Taehyung blir alldeles för arg?
"Och vad exakt är hans ideal type?" frågar Hoseok, i försök om att få de två killarna att prata om något annat än deras galna ide. Frågan får dock Jungkook att rynka på näsan, vilket får honom att se ännu mer ut som en liten, oskyldig kanin.
"Yngre och attraktiva, han själv är lite av en ensamvarg.. men han är väldigt klumpig, det är rätt roligt faktiskt," förklarar den yngsta ut av dem, som nästan helt glömt bort att han faktiskt är sur på Taehyung.