Everly & Cipriano [PRS, fallen ängel]

Privat mellan mig & Everly, läs gärna, stör dock ej.

Min mall
Namn: Freya Beckett
Ålder: Föddes i England under renässansen, ser ut som 18.
Utseende:
Övrigt: Är nefil, bryr sig inte särskilt mycket då hon njuter av att inte åldras eller dö. Hon kommer bra överens med sin ängel så det har inte varit särskilt mycket problem.

Namn: Ace Whitham
Ålder: Utseendemässigt ser han ut att vara runt 20, men är född på 1300-talet.
Utseende:
Övrigt: En fallen ängel. Han ogillar sig själv - eller snarare det han är - och det har han gjort mer eller mindre ända sedan han kastades ner från himlen och vingarna slets bort från hans rygg.

Vill du börja? ♥

Ace satt på en pall i ett hörn bakom ett stort bord. Han hade valt ut just den platsen i hopp om att inte bli störd men samtidigt ha bra uppsikt över vad som hände runt omkring. Nonchalant smuttade han på sin öl, som för övrigt var rejält smaklös, lät den kalla drycken åka ner i hans hals. Det var på den här lilla baren som han brukade spendera flera kvällar i veckan i rad. Mycket annat hade han inte att göra. Då och då var han givetvis tvungen att ta itu med idioter som av olika orsaker var arga på honom men han behövde inte anstränga sig så värst mycket och det brukade vara över relativt snabbt. Han var skicklig men något annat kunde väl inte förväntas av honom med tanke på hur länge han levt.

Freya gick runt på gatorna i den nya staden. Hennes ängel ville flytta till en ny stad då de stannat kvar i samma stad för länge. Hon hade gått runt ganska länge nu och var ganska trött. Hon gick in i en liten mysig krog. Hon såg sig omkring och satte sig på en barstol. Hon knäppte upp sin jacka och la den över ryggstödet. Hon beställde ett glas whiskey och log mot bartendern som tog hennes leende som en flirt och bjöd på drickan. Freya flinade smått och tackade snällt för spriten.

Han kände sig plötsligt iakttagen och han riktade sin uppmärksamhet mot en tjej på det lilla dansgolvet. Hon fyrade av ett förföriskt leende mot honom där hon dansade med sina vänner innan hon drog sin löjligt korta kjol ännu högre upp. Ace himlade med ögonen i hopp om att budskapet om att han inte var intresserad skulle gå fram och tittade åt ett annat håll. Hans blick fastnade så småningom på en tjej som verkade bekant. I nästa sekund gick det upp för honom vem hon var. Henne skulle han aldrig varken kunna eller vilja glömma bort. Ivrigt reste han sig upp från pallen så fort att den nästan åkte omkull innan han fortsatte fram till disken.
"Freya?"

Freya drack lite och tog upp sin mobil. Hon kollade igenom lite och suckade uttråkat. Hon rynkade på pannan när hon hörde sitt namn och vände blicken åt sidan.
"Nope, fel person." log hon sött. Antog att hon träffat killen i nån annan stad, fast hon hade aldrig sagt sitt riktiga namn till någon. Gillade mysteriet i det hela så hon använde alltid låtsasidentiteter.

Ace blängde mot bartendern som av någon anledning valt att lyssna på deras konversation. Han behövde inte lägga näsan i blöt. Han drog sedan lite på mungiporna åt hennes söta leende. Men skulle hon verkligen låtsas som om hon inte kände honom, att han bara tagit fel på person? Han ställde ner sitt ölglas på disken innan han sträckte sig efter hennes hand.
"Ingen kram, min ängel?" frågade han med huvudet en aning på sned.

Freya följde hans blick till bartendern och fuktade sina läppar. Gillade inte att han var över henne som en hök.
"Har inte du ett jobb att sköta?" fnös hon och blängde på honom. Bartendern såg en aning förvånad ut men försvann därifrån. Hon vände blicken till killen igen och drog tillbaka sin hand. "Vem är du?" frågade hon kyligt. Gillade inte att han kallade henne för hans ängel. Hon visste inte ifall det var omedvetet eller ifall han faktiskt visste något.

Ace öppnade munnen men stängde den igen och såg förbryllad ut. Vad spelade hon egentligen för ett spel nu? Han tyckte i alla fall inte att det var ett dugg underhållande. Det kanske han skulle göra i vanliga fall men han hade inte sett henne på Gud vet hur många år, och helt ärligt ansåg han inte att de hade tid för det här. Han ville ha henne i sin famn. Och varför lät hon så kylig på rösten?
"Det här är inte roligt," påpekade han och såg nästan en aning butter ut.