[PRS] skorpa & Vega

skorpa
något du vill tillägga i mallen eller är den ok?? :>

Namn:
Ålder:
Utseende:
Familj:
Övrigt:

Det är en rätt varm vårdag i April när Ben drar med sig sitt fat med skolans avskyvärda smörja, som de kallar skollunch ut till skolans uteplats. Han börjar sakta ångra att han inte tog med sig lunchen hemifrån som hans mamma tagit sig tiden till att laga kvällen innan. Men, till hans försvar hade han försovit sig, han hade inte ens haft tiden till att kolla om det var varmt eller kallt utomhus innan han tog bilen till skolan. Och nu sitter han här, men sin gråa luvtröja och ljusblåa jeans på en bänk tillsammans med sina vänner utanför skolans matsal.
"Det här är enda natten jag faktiskt kunnat somna på hela veckan, eftersom att pysen här snarkar som fan." muttrar han och kliar sig bakom nacken efter han ställt ner sitt fat, för att sedan putta till Adrian med sin hand. Ben hade nämligen bestämt sig för att försöka plugga lite hos sin kompis, för att inte behöva stå ut med sin lillebrors skrikande.. och ja, hans lillebror må vara tio år gammal, men han beter sig fortfarande som en sexåring som inte får något lördagsgodis. Men det hade inte blivit så mycket pluggning där heller. De hade suttit uppe och spelat tevespel till gud vet när. Men kvällen innan hade hans mamma tvingat honom att komma hem, på grund av en överraskning. "Och så ska jag visst på någon middag för att hälsa på mammas nya pojkvän på fredag." Han hade ingen aning att hans mamma dejtade någon, och faktumet att hon gjort det i flera månader gör honom ännu mer irriterad.

Den heta värmen slår sig mot Williams ljusa armar innan han sätter sig under träden strax utanför skolgården. Han kanske borde ha tagit på sig en långärmad istället för sin vita t-shirt, och de svarta jeansen som attraherar solen ännu mer. Han har aldrig tyckt om värmen, den är obehaglig, den får en att svettas om man vistas för länge i den. Och det är väl antagligen därför hans hud aldrig ändrar färg.
"Vet du, jag önska Mr Wilson kolla på mig som han kollar på sin slitna mattebok." säger William och lutar huvudet mot trädet bakom sig medan han ser upp på sin fortfarande stående vän. "Jag har A och ser bra ut, vad mer kan han vilja ha?"
Så ja, William kan ta intresse för lite vem som helst. Hans vänner har slutat att fråga om han har någon annan sexualitet än straight, då han aldrig riktigt brytt sig om det. Han kör lite på det som intresserar honom, och just nu är det Mr Wilson, en tjugosjuårig mattelärare som tycker att William är allt annat än charmerande. Vilket gör det hela ännu bättre. Han faller inte för någon heller, han har alltid varit rädd för att göra det. Att träffa någon som kan honom utantill som hans mor kunnat hans pappa, är något han absolut inte vill.

Ella stod djupt försjunken i sina egna tankar. Hon hade haft filosofisk litteratur med Mrs Clayton sedan halv nio på morgonen, och det var sällan tiden gått så långsamt framåt som den gjort under förmiddagen. Under den första timmen hade kvinnan babblat på om olika filosofer och deras tankar, samt presenterat olika böcker som handlade om just detta. Det var först efter en timme eller så som Mrs Clayton lagt märke till att största delen av eleverna halvsov eller gjorde något annat än lyssnade, så hon hade delat ut papper åt alla och bett ungdomarna skriva en uppsats om en valfri filosof. Hon hade också gjort det klart att de bara hade denna lektion på sig eftersom de nästa gång de träffades skulle börja ta upp olika verk om filosofi. Dock visade det sig att majoriteten inte hade fått mer än en halvsida skrivet så läraren bestämde sig för att de fick skriva klart hemma.
Hon rycktes tillbaka till verkligheten då hon hörde Williams röst.
"Är inte Mr Wilson lite väl gammal för dig?" frågade hon med ett litet leende i högra mungipan. Om hon inte var helt ute och cyklade så hade hon för sig att matteläraren var tjugosju år gammal. Det må inte vara en så hög ålder men Ella tyckte ändå att William skulle spana in någon i hans egen ålder istället. Visserligen var det lättare sagt än gjort: hur många gånger hade inte hon drömt om män som var en bra bit äldre än henne?
"Om inte Mr Wilson ser hur fantastisk du är, så säger det rätt så mycket om honom," fortsatte hon sedan bestämt och sträckte ut handen mot sin vän för att krama om hans axel.


Maten hade inte sett direkt tilltalande ut i Adrians ögon, så istället för att ta för sig av grytan hade han öst upp sallad på sin tallrik och ett äpple att gnaga på till efterrätt. Han följde sedan efter Ben ut till skolans uteplats och sjönk ner på bänken mittemot honom. Han åt under tystnad medan han lyssnade på vad de andra hade att säga.
"Jag snarkar inte!" försvarade han sig genast och blängde på Ben då han puttade till honom men kunde inte låta bli att le lite. Det kunde mycket väl vara så att han snarkade lite men han själv blev ju inte störd av ljudet då han inte hörde sig själv när han sov.
"Sedan när har din mamma börjat dejta någon?" Adrian höjde förvånat på ögonbrynen men tyckte samtidigt att det här var spännande. Han brukade ibland lägga näsan i blöt och fångade något hans intresse ville han alltid få reda på detaljer.

Ben fnyser till när han hör sin vän säga att han inte snarkar, vilket han mycket väl vet inte är sant. Adrian snarkar högre än ja... det vet han inte. Iallafall så slipper hans vän undan den här gången då frågan om hans mamma dyker upp.
"Jag har ingen aning.." muttrar han bittert och tuggar på päronet han snott till sig från matsalen. "Men om han också lämnar henne, så kommer hon bli lika deprimerad som hon blev för flera år sedan", tanken får honom att rysa till. Ben hade bara varit fem år gammal när hans pappa lämnat dem, och han hade fått stått ut med en deprimerad mor. Visst kommer han inte ihåg jättemycket från den tiden, han hade fått stanna hos sin mormor. Men, när hans mor sedan blivit gravid med någon snubbe hon mött på baren, så hade hon låtit sin hand träffa sin sons ansikte i ett hårt slag. Det kommer han mycket väl ihåg, minnena är fortfarande klara i hans huvud. "Och då kommer jag definitivt flytta ut, även om jag måste dra med mig den där lilla snorungen med mig."

Ett enkelt skratt bubblar upp i Williams hals medan han nickar lite enkelt på det Ella nyss sagt. Lite för gammal kan han mycket väl vara, men William har aldrig riktigt brytt sig om ålder, och Mr Wilson är inget undantag. Och faktumet att Ella kallar honom fantastiskt värmer honom inte lika mycket som det kanske borde göra, men han har bara ingen aning om hon menar det eller inte. Fejkade komplimanger kommer alltid till hans ansikte och han brukar alltid kunna läsa av dem, men när det kommer till sin bästa vän så är det omöjligt. Han har ingen aning om varför.
"Så, du har inte träffat någon på ett tag, eller?" frågar William efter han dragit ner sin vän på gräset, för att sedan kunna lägga sitt huvud i hennes knä när han lägger sig ner. "Jag brukar inte få höra så jättemycket om ditt kärleksliv." William vet inte riktigt om hon letar efter ett förhållande, han vet bara att hon inte är som honom själv.

När han konstaterade att han inte brukade få höra särskilt mycket om hennes kärleksliv rodnade hon och det berodde delvis på att hon skämdes, William var ju hennes bästa vän och då borde hon uppdatera honom om allt som hände. Det gjorde hon ju vanligtvis också men hon hade inte velat få upp några höga förväntningar själv ifall det var så att personen hennes hjärta klappade lite extra för inte kände samma för henne. Men det var ingen orsak att hålla det ifrån William.
"Förlåt," mumlade hon skuldmedvetet då hon satte sig ner i en bekväm ställning. Ett ögonblick senare hade hon Williams huvud i hennes knä. Ella drog tankfullt men varsamt fingrarna genom hans hår.
"Jo, det har jag," började hon försiktigt och sneglade ner på honom, "jag har spenderat allt mer tid tillsammans med Ben och jag tycker mycket om honom."


Han gav Ben en utmanande blick då killen fnös till. De skulle antagligen kunna hålla på och tjafsa hela dagen om de inte hade någonting bättre för sig att göra. Han såg sedan segerviss ut då den mörkhårige killen valde att inte kommentera saken något mer, precis som om det vore Adrians förtjänst att han inte ville det.
"Ja, som den godhjärtade vän jag är så är du givetvis mycket välkommen - snorungen också - att stanna hos mig vid behov, men jag antar att du inte kommer nappa på mitt erbjudande om jag nu snarkar så förskräckligt högt som du påstår," mumlade han och putade besviket med underläppen.

Ben börjar genast att skratta när han ser sin kompis ansiktsuttryck och låter sina fingrar finna en ut av de äckliga, potatisbitarna, för att slänga den på Adrian. Ärligt talat så brukar de två killarna inte ha några djupa konversationer som rör deras privatliv, och om de gör det slutar det alltid med att de gapskrattar. Det är härligt, och Ben är något enormt tacksam, men det tänker han aldrig berätta för sin godhjärtade vän... för då skulle han aldrig få glömma det.
"Sluta puta sådär med läpparna, annars kanske jag får lust att kyssa dig," skämtar han medan han skakar roat på huvudet, han vet mycket väl att han gärna skulle vilja bo hos sin vän, som på något sätt lever ensam i en lägenhet. "Tror inte du skulle orka med oss, ärligt talat. Den där ungen är en börda, men en gullig börda."

De trötta ögonlocken skjuts genast upp när han hör om sin väns lilla förälskelse, William hade inte trott att han skulle få ett svar. Alls.
"Verkligen?" frågar han medan han sakta låter huvudet som åkt upp en aning, falla ner mot Ellas knän ännu en gång. "Ben Allan?" han har lust att slå sig själv, klart som fan att det är Ben Allan, det finns bara en Ben på skolan. Så gott han vet, iallafall. William låter sina ögon glida över skolgården medan de fastnar på den en aning bredaxlade killen som slänger potatis på sin vän. Han låter sedan sin blick återvända till sin vän med ett flin på läpparna och vickar på ögonbrynen. "Olala."

Hon iakttog Williams ansikte för att se hur han reagerade. Då hon såg hur han med blicken verkade leta efter något och hur de sedan fokuserade på något - eller någon - så kunde hon inte låta bli att följa hans exempel. Det dröjde inte länge förrän hon fick syn på Ben och hade inte hennes kinder fått en röd nyans tidigare så hade de garanterat fått det nu.
"Jag vet dock inte om han besvarar mina känslor eller om han bara ser mig som en vän," funderade hon sedan högt och snurrade med sin lediga hand en slinga av sitt blonda hår runt pekfingret, "jag gissar på det sistnämnda." Bara för att de spenderat tid med varandra så betydde det ju inte nödvändigtvis att Ben var lika upp över öronen förälskad i henne som hon var i honom.


För ett ögonblick såg han förargad ut och var snabb med att med fingrarna borsta bort den äckliga potatisbiten som fastnat i hans tröja.
"Usch, sluta fåna dig." Det dröjde inte mer än ett par sekunder innan Adrian instämde i skrattet och när de väl börjat så kunde de skratta en god stund. Det var något han uppskattade mycket: det var så enkelt att umgås med Ben och framför allt att vara sig själv i hans sällskap.
"Jag står ut med dig i skolan, skulle knappast märka någon skillnad om du flyttade in hos mig." Han slutade äta av den rätt så smaklösa salladen och tog istället en tugga av äpplet.
"Skämt åsido. Jag vet att jag är attraktiv men jag tvivlar starkt på att du skulle vilja kyssa mig. Men det finns garanterat någon vars läppar du skulle vilja känna mot dina. Vem?" Adrian var inte säker på den saken så det var just därför han ställde frågan, han ville veta hur Bens kärleksliv flöt på då han inte hade något eget och han tyckte ju om att lägga näsan i blöt.

Ben nästan hostar upp päronbiten han försökt få ner när hans vän börjar prata om hans kärleksliv. Djupt inne i sina tankar börjar han undra om hur Adrian kunnat veta att det är någon han känner någonting nytt för. Är det så uppenbart?
"Du är för nyfiken för ditt egna bästa, hörru.." muttrar han och tar en klunk av vattnet, som faktiskt var det enda bra med skollunchen de får betala för. Egentligen så har han ingen aning om hur det går med hans kärleksliv.. ja han gillar någon, och de har umgåtts ett antal gånger och han känner definitivt något för henne, men vad exakt är det han känner? "Det är någon jag börjat träffa allt mer på senaste tiden.. Du vet Ella?" han låter sin blick glida över gården och låter den fastna på en blond, bekant tjej. Han får ögonkontakt med henne, och ärligt talat börjar han känna sig allt varmare, någonting som aldrig brukar hända. Senaste gången han hade det med en tjej så blev hans hjärta krossad i miljontals bitar.. men med Ella, så känner han sig på något sätt säker?

William nickar lite enkelt åt det hans vän säger om sin förälskelse. Att hon skulle ha en one sided love är något han inte kan tänka sig, hon är perfekt. Hon ser inte bara bra ut, hennes personlighet är helt underbar. Okej, så visst, William skulle inte kunna tänka sig att bli tillsammans med henne själv, eftersom att hon är hans bästa vän och ärligt talat så känner han sig inte attraherad av henne det minsta. Men han kan fortfarande förstå varför folk skulle falla för henne. Inklusive Ben. I ögonvrån märker William hur hans vän fortfarande tittar mot hennes förälskelse och låter sin blick återvända till de två killarna längre bort. Men istället för att fokusera på den mörkhåriga killen som uppenbart har någonting för hans bästa vän, så fokuserar hans blick på den andra killen som borstar bort skolans äckliga potatis från hans tröja. Gulligt.
"Du vet, man brukar inte ha en sån där intense ögonkontakt som ni har om man inte är attraherad av varandra," berättar William medan han slänger i sig några vindruvor han hittat vid Ellas lunchbox, utan att direkt dra bort blicken.