HipsterGeekEliza & boknörd_{PRS}

Här ska jag, boknörd_, och HipsterGeekEliza rolla Magisterium! Bara vi skriver, men alla andra får såklart läsa!

Mallen (du kan ändra om du vill)


Min mall


HipsterGeekElizas mall

Namn: Summer Springs
Ålder: 12, Snart 13
Kön: Tjej
Årskurs (järn, silver, etc) : Järn (första året)
Mästare: Det du...
Utseende: Summer har långt, brunt hår och bruna ögon. Hon har solbränd hud och fräknar.


Personlighet: Summer är en positiv, glad, charmig och omtyckt tjej. Hon blir lätt vän med folk och har bra självförtroende. Hon kan vara lite på, och folk kan uppfatta henne som lite väl entusiastisk. Hon är intelligent och arbetar bra i skolan, och har bra betyg.
Bästa element: Kaos, och om man ska välja ett "vanligt", Vatten
Sämsta element: Luft
Familj: Mamma; Elizabeth och Pappa; Phillip
Bakgrund: Summers pappa är framgångsrik trollkarl, aktieinvesterare och medlem i rådet. Mamman gick också på Magisteriet, med bra betyg. Hon är nu försvarsadvokat. De bor i ett fint, stort hus i LA och har ett bra liv. Springs är en anrik trollkarlssläkt, och Summer har mycket press på sig.
Övrigt: *Lägger till sen*

Great! Ska jag börja?♥
(ska vi börja från att de kommer dit? Andra eller tredje person? Preteritum eller presens?)

Haha är fruktansvärt dålig på ordklasser, men typ "Summer gick mot dörren"

så tredje person och preteritum xD♥ men ska vi köra från provet?♥

Japp❤️❤️

DÅ börjar jag då!♥ Förlåt om den blir lite kort men det blir bättre när jag kommer igång!

Dylan lutade huvudet mod vindrutans kalla glas. Ludwig Jones, hans far, satt i förarsätet och sjöng med i en Justin Bieber-låt, vilket kändes ganska ironiskt för Dylan eftersom att ingen i familjen Jones var något vidare förtjusta i den unga artisten.
Dessutom var det väl typ ett sekel sen någon sist lyssnade på Baby. Trots det kunde Dylan inte låta bli att dra på munnen åt låten, som enligt honom, var otroligt töntig, och sjunga med i refrängen med sin pappa.
" And I was like baby, baby, baby oh
Like baby, baby, baby no
Like baby, baby, baby oh
I thought you'd always be mine, mine
Baby, baby, baby oh
Like baby, baby, baby no
Like baby, baby, baby ooh
I thought you'd always be mine ". Ljudet studsade i den svarta BMW:n när far och son skrålade till Bieber's låt.
Skrattande skakade Dylan på huvudet och vände ut blicken mot motorvägen.
Den svarta asfalten såg ut att ånga i hettan och Dylan var med ens tacksam över BMW:ns fungerande AC.
De hade ungefär en trettio minuter kvar till Virginia, där Järnprovet skulle hållas. Dylans föräldrar hade berättat om Magisteriet och att de med icke-magiska föräldrar fick kallelser om till exempel idrottskolor, som hans mor hade.
Nynnande svängde hans far in på en bensinmack för att köpa en snabblunch och för att tanka.

Summer satt i den nya, dyra, och enligt Summer onödigt påkostade Volvon. Hon hade på sig hörlurarna, och spelade hög musik för att slippa höra sina föräldrars aktiesnack. Det var outhärdligt varmt, asfalten såg ut som om den skulle smälta vilken sekund som helst. Summer hade satt på varenda fläkt hon hittade i baksätet, och satt nu bara i sitt rosa linne. Hon var på väg att genomföra järnprovet, och hon var inte nervös över huvudtaget. Hon visste redan att hon skulle lyckas. Hennes föräldrar hade tjatat i 20 minuter nu, och Summers spellista var snart slut. Efter en stund började hennes mage knorra och hon insåg att hon var svinhungrig. Hon tog av sig hörlurarna och sa till sin pappa att svänga in på nästa bensinmack.

"Du får gå in och köpa en macka", sade Ludwig och nickade mot den lilla butiken som fanns på bensinstationen.
Dylan suckade och tog emot ett par dollarsedlar som hans pappa gav honom innan han vände sig om för att gå in i den lilla butiken som förhoppningsvis hade luftkonditoinering.
Det nästan kokade om honom när han klev in i butiken och han drog en suck av lättnad när en kylig bris slog emot hans ansikte.
Trots att Dylan varit ute i kanske bara i en halv minut ångrade han valet av ett par ljusblå jeans med (inte hemmagjorda) hål i knäna och en vit t-shirt.
Fast hans pappa hade sagt att han inte skulle ha på sig shorts eftersom att Magisteriet låg i underjorden.
Med Magisteriet i tanken tog han en tonfiskmacka åt sin pappa och en vanlig fralla med ost och sallad åt sig själv.
Båda hans föräldrar var säkra på att han skulle klara provet.
Dylan drog bak några hårstrån som ramlat ur frisyren och skulle precis betala när en tjej i hans ålder kom in i butiken.

"Gå in och köp något, och två espresso till mig och mamma är du snäll, vi har en viktig fest ikväll med deWinters, och du vet ju hur jobbiga dom är." Pappas order fick Summer att stånka till, men hon gjorde som han sa. Hon skulle antagligen behöva mer än 2 espressokoppar för att kunna vara i samma rum som deWinters i mer än 5 minuter. När hon kom in genom de stora svängdörarrarna fick hon syn på ett proteinpulver.
"Magiskt!" Stog det på påsen. Summer stönade. "Om DET HÄR är magiskt är jag dödens fiende." muttrade Summer, och knuffade ner pulvret på golvet. Plötsligt fick hon syn på en kille, som stod och glodde på henne. Först trodde hon att han stirrade på henne för hennes konstiga uttalande, men kände av något i luften. Hon visste inte vad, men det kändes som om han visste, så hon bestämde sig för att ställa en subtil fråga.
"Var är du på väg?"