Privat mellan Masato och Unicornhorn

Dagen grydde precis och det var måndag Morgon och Nimueh var mätt efter nattens byte och såg ut och det var regn ute, det var inte perfekt väder men solen var då inte ute.
Hon började sedan gå mot skolan och kollade sig lite omkring.

Audrey sträckte på sig och gäspade. Regn var nog det tråkigaste vädret som fanns. Hon packade ihop sina grejer i sin ryggsäck, slängde i sig en macka av bara farten och gick ut i regnet. Hon fällde upp det svarta paraplyet och lyssnade på hur regndropparna gav ifrån sig ljud när de studsade av paraplyet och ner på marken. Hennes svarta hår satt uppe i en inbakad fläta och hennes gröna ögon var inramade med smink. Runt halsen hände en Davidsstjärna som hon alltid hade på sig, hon hade fått den av sin mormor för väldigt längesedan. Hon gick ner för trottoaren mot sin skola, det var inte många ute. Inte så konstigt egentligen, vem gick ut i detta vädret frivilligt? Hon tittade på armbandsuret som satt på hennes arm, det var tio minuter kvar tills hennes lektion började. Historia. Audrey var rätt bra i skolan, och hon gillade de flesta ämnen. Bäst var ju såklart matte och naturvetenskap, hon hade som mål att läsa till läkare och senare kirurg efter studenten. Det var ju bara ett år kvar, hon kunde inte längta mer till dagen när hon skulle springa ut för trappan i den vita klänningen och studenthatten. Hon drömde sig bort och stod plötsligt framför en av hennes vänner, Michael.
”Dagdrömmer du igen?” frågade han och flinade.
”Som vanligt” svarade Audrey och boxade honom på axeln. Michael var hennes vän, och de hade känt varandra sen de var små eftersom de bodde grannar. Hon gick till sitt skåp och öppnade det för att ta ut böckerna som krävdes för dagens första lektion och gick tillsammans med Michael till klassrummet. Hon slog sig ner på en plats längst bak i klassrummet, eftersom hon kände att det var där hon kunde koncentrera sig bäst. Hon tog upp sina böcker och sin dator som hon brukade föra anteckningar på. Under tiden hon väntade på att läraren skulle komma så satt hon och Michael och letade efter biljetter till en bio som de hade pratat om att se. Det var det bästa med Michael, hon kunde gå ut med honom på bio, middagar och dylikt, utan att det blev pinsamt eller dejt-aktigt, de var bara riktigt goda vänner.
”Okej, då börjar vi!” sa läraren så fort hon klev in i klassrummet. Hela klassen stönade när hon berättade att det var oförberett prov och delade ut ett häfte med frågor som de skulle kunna om de hade läst sidorna i boken som de borde ha gjort.
”Tur att jag sitter bredvid dig, jag glömde läsa i boken” väste Michael och Audrey flinade. Glömde, inte en chans.

Nimueh satt i klassrummet hon med, hon avskydde prov som var oförberett men det var ingen fara, hon hade gått i så många skolor att hon tappat räkningen och inget kunde gå snett eftersom hon redan visste svaren på dem.
Hon suckade, att vara fastnålad i tiden var inte det roligaste men förmågor man kunde ha som vampyr var det bästa tyckte hon.
Hon undrade om folk märkt försvinnadena som hänt den senaste tiden eller hade polisen försökt dölja det?

När provet var över gick Audrey ut och satte sig på en bänk tillsammans med Michael.
”Så, hur gick det för dig?” frågade Michael och Audrey flinade.
”Det borde väl du veta? Du kollade ju på mitt papper hela tiden” sa hon och lutade sig bakåt mot bänken.
”Hur var helgen? Hur gick det med din kusins Batman Misa eller vad det nu heter?” frågade Michael och Audrey skrattade.
”Bar Mitzva” sa hon och pillade på sitt halsband, ”det gick bra, ärligt talat så är de rätt tråkiga och allt är på hebreiska, men man får god mat efteråt” sa hon och drog igen dragkedjan på väskan som hade gått upp.
”Äh, jag tycker det verkar rätt chill, du slipper ju ändå jobba på lördagar” sa Michael och Audrey applåderade sarkastiskt.
”Bravo, du har lärt dig något under religionslektionerna” sa hon och Michael boxade henne på benet. Audrey var uppväxt i en judisk familj, och traditioner var viktiga, i alla fall för hennes mormor och morfar. Hon och hennes mamma tyckte inte det var sådär jättenoga med att vara helt i vila under Sabbaten på lördagar, men de brukade gå till synagogan då och då. Hon bodde själv med sin mamma, eftersom hennes pappa hade gått bort hastigt för några år sedan. Hon tog upp sin laptop, och satt med den i knät och Michael visade någon Youtubefilm han hade sett föregående kväll. Audrey försvann in i sina egna tankar igen och dagdrömde om något helt annat, och när filmen väl var kvar låtsades hon som om den hade varit jätterolig. Audrey brukade vara tankspridd, men aldrig såhär mycket.

Nimueh gick ut och satt sig vid ett träd, hon hade inte många vänner och inte ville hon direkt försöka ta kontakt med någon heller.
Tänk om hon någon gång i framtiden skulle döda denna också?
Men hon kunde inte tänka på det sättet och suckade och tog upp en bok ur hennes väska och läste den.