En soldats plikt

It is time, Vildvittra and Stranger - let's roll

... sorry, kunde inte motstå xD

Vi har en värld som styrs av en militärregim som har skapat en pluton av supersoldater - starkare, uthålligare, snabbare, och som lyder varje order. Men alla soldater blev inte perfekta. Vissa har defekter som gör att de inte passar i armén. Men varför kasta bort perfectly fine soldiers? Så de har satts i ett arbetsläger där de bryter malm till landets stålverk, men missnöjet gror. Är det inte också människor? Varför ska de tvingas arbeta utan mänskliga rättigheter, bara för att de har andra förutsättningar? Är en skapad människa inte en riktig människa?

Bakgrund: (kommer inom kort)

Mall:
Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet:
Typ av soldat:
Defekt:
Övrigt:

Färdiga mallar:

AuroraAlexius
Namn: Yuri
Ålder: 20 år
Kön: Man
Utseende: Medellång, men uppfattas som kortare än vad han är pga hans smala kroppsbyggnad. På det stora hela ser han inte jättemycket ut som en supersoldat, utan mer som en spinkig tonåring (även om han kommer vrida huvudet av dig om du någonsin antyder det). Hans hår är axellångt och nästan vitt, och ligger i en snedbena så det oftast täcker hans högra öga. Hans ansikte är smalt, och ögonen är ljust grå.
Personlighet: Att säga att han har kort stubin är en underdrift. Han har oftast en missnöjd min i ansiktet, och minsta lilla kan få honom att explodera. Om man går lite djupare kan han vara rätt lojal, men det är det sällan någon som bryr sig om att göra då han sällan är särskilt trevlig till att börja med. Han anser såklart också att han alltid har rätt och vet bäst.
Typ av soldat: En så kallad skuggsoldat. Är bra på smygattacker, och att ta sig in där ingen förväntar sig. Han har sedan länge tappat räkningen på hur många sätt han kan döda någon på. Att vara utan vapen är inte något problem.
Defekt: Sa någon aggressionsproblem? Japp. Han har noll förmåga att behålla sitt lugn om han blir provocerad, och är dessutom rätt dålig på att följa order eftersom han anser att han vet bättre och vill göra på sitt sät.
Övrigt: Är alldeles nykommen till arbetslägret. Man trodde länge att det kanske skulle gå att göra en bra soldat av honom ändå, men efter allt för många misslyckanden och slagsmål fick det lov att inse att de inte kunde använda honom som soldat. Yuri är väldigt - väldigt - missnöjd med sitt öde

Vildvittra
Namn: Disa
Ålder: 20 år
Kön: Kvinna
Utseende: Kort, under 150 cm. Smal, spinkig och mager är så man kan beskriva hennes kroppsbyggnad.
Hon är nästan färglös, blek vit hy, ljust blå nästan vita ögon och vitblont hår.
Personlighet: Tyst och stillsam, syns knappt och märks inte heller.
Har egentligen ingen personlighet, gör det man säger till henne om än tyst, försiktigt, tvekande och rädd.
Tar aldrig för sig och visar även om hon kan en hel del.
Typ av soldat: Tillhör samma kull som Yuri, men blev bortkastad direkt då hon inte ens klarade grunden för att bli en skuggsoldat.
Defekt: Döv på ett öra och alldeles för osäker och skrämd.
Övrigt: Hon har levt på lägret hela sitt liv och minns inte mycket annat.
Hon var en av dem som kom dit som barn, till och med gjordes som barn då vissa soldater görs som vuxna.
Hon är bland dem som skickas in i de trängsta gångarna för att spränga upp nya gångar att där man kan bryta ny malm.
Ett arbete som bara barn och de småväxta kan klara av.

Stranger
Namn: Blank
Ålder: 22
Kön: Man
Utseende: Väldigt standard utseende inget som direkt sticker ut. Grön-bruna ögon tillsammans med sandfärgat hår och är av medellängd. Man hade kunnat tro att han skulle vara mer välbyggd men icke. Ganska standard där med.
Personlighet: Ett ord, dumdristig. Tar ALLT som en utmaning och kan vara ganska jobbig att ha och göra med då han hela tiden vill vara in charge men kan verkligen inte leda.
Typ av soldat: Front-line, De soldaterna de skickar först för att spana in läget och gå till attack.
Defekt: Kan ej ta instruktioner, kör över andra för att han säger aldrig nej till ett uppdrag (även om det inte ens är hans). Han kunde ej följa andras instruktioner och blev därmed satt i gruvan där det också visat sig vara problem. De har dock inga problem med farligare grejer. Lägerledarna formulerar det som en utmaning för de tuffaste och då hoppar blank in i striden utan några som helst spärrar. Det är förvånande att han fortfarande har alla lämmar.
Övrigt: Har ingen känsel i vänstra foten och kan därmed tappa balansen lite från och till när han blir för exalterad.

Vildvittra
Namn: Disa
Ålder: 20 år
Kön: Kvinna
Utseende: Kort, under 150 cm. Smal, spinkig och mager är så man kan beskriva hennes kroppsbyggnad.
Hon är nästan färglös, blek vit hy, ljust blå nästan vita ögon och vitblont hår.
Personlighet: Tyst och stillsam, syns knappt och märks inte heller.
Har egentligen ingen personlighet, gör det man säger till henne om än tyst, försiktigt, tvekande och rädd.
Tar aldrig för sig och visar även om hon kan en hel del.
Typ av soldat: Tillhör samma kull som Yuri, men blev bortkastad direkt då hon inte ens klarade grunden för att bli en skuggsoldat.
Defekt: Döv på ett öra och alldeles för osäker och skrämd.
Övrigt: Hon har levt på lägret hela sitt liv och minns inte mycket annat.
Hon var en av dem som kom dit som barn, till och med gjordes som barn då vissa soldater görs som vuxna.
Hon är bland dem som skickas in i de trängsta gångarna för att spränga upp nya gångar att där man kan bryta ny malm.
Ett arbete som bara barn och de småväxta kan klara av.

Mall:
Namn: Blank
Ålder: 22
Kön: Man

Utseende: Väldigt standard utseende inget som direkt sticker ut. Grön-bruna ögon tillsammans med sandfärgat hår och är av medellängd. Man hade kunnat tro att han skulle vara mer välbyggd men icke. Ganska standard där med.
Personlighet: Ett ord, dumdristig. Tar ALLT som en utmaning och kan vara ganska jobbig att ha och göra med då han hela tiden vill vara in charge men kan verkligen inte leda.

Typ av soldat: Front-line, De soldaterna de skickar först för att spana in läget och gå till attack.
Defekt: Kan ej ta instruktioner, kör över andra för att han säger aldrig nej till ett uppdrag (även om det inte ens är hans). Han kunde ej följa andras instruktioner och blev därmed satt i gruvan där det också visat sig vara problem. De har dock inga problem med farligare grejer. Lägerledarna formulerar det som en utmaning för de tuffaste och då hoppar blank in i striden utan några som helst spärrar. Det är förvånande att han fortfarande har alla lämmar.
Övrigt: Har ingen känsel i vänstra foten och kan därmed tappa balansen lite från och till när han blir för exalterad.

"Och här har vi platsen där du kommer arbeta", avslutade mannen rundturen och pekade på en tragisk bit grottvägg. Yuri gjorde en sur grimas och la armarna i kors.
"Du kan inte mena allvar?" sa han bittert. Det var inte det här han var skapt för. Han var skapt för att döda och bli hyllad för sina förmågor. Ingen skulle hylla en Bortkastad, en som var satt att bryta malm i ett arbetsläger.
"Åh jo, jag är väldigt allvarlig", sa mannen och log nedlåtande. Han var något fetlagd och skyddsvästen smet åt om hans runda kulmage. De små ögonen var vattniga, och de råttfärgade håret patetiskt kammat över den uppenbara flinten mitt på hans huvud.
Yuri fnös och sparkade till en sten. Mannen såg på honom uppifrån och ned. De opassande arbetskläderna fick honom att se ännu tanigare och mindre ut än vad han faktiskt var.
"Du ser verkligen inte ut som en soldat", var mannen dum nog att påpeka med en nedlåtande blick. "Du måste vara riktigt defekt"
Det svartnade framför Yuris ögon av ilska. På ren instinkt rörde han sig mot mannen, och i en ögonblinkning stod han bakom mannen med sina förvånansvärt starka armar runt manens feta hals.
"Säg det där en gång till", sa han lågt och varnande. Han drog åt lite hårdare, han skulle lätt kunna bryta nacken av den patetiska mannen, men han gillade att se sina offer svettas lite först. "Vem var det som var defekt?". Hans röst lovade ingen förskoning. Mannen flämtade högt och lapade efter luft, och Yuri kunde känna hur hans puls rusande.
Plötsligt kände han en skarp smärta mot sin vänstra tinning och allting blev svart.

Disa var på väg in i grottan för att fortsätta med sitt arbete. Hon hade varit med att dra de tunga vagnarna med sten och nu skulle hon åter spränga i berget.
Det var hon och barnen de skickade in, de som var kortast och vägde minst, de som kunde ta sig in överallt. Men det var ett farligt arbete, fler än ett barn hade fastnat, blivit instängd i berget, i takras eller att de inte fick loss dem. De flesta lämnades där eller dödades om de inte kom loss.
Disa hade klarat sig och inte heller fanns det mycket barn kvar, barn var inte praktiska som soldater.
Det verkade bli en helt vanlig dag, en som alla andra. Hon hade sina uppgifter och utförde dem, utförde dem för mat och någonstans att sova. Följde bara tyst med strömmen, så som hon gjort hela sin uppväxt här.
Men allt var inte som vanligt, ett bråk utbryter. Bråk, slag, bestraffningar och slagsmål var väl vanliga i sig. Men det var mannen som hon såg då hon snabbt lyfte blicken innan hon sänkte den igen för att inte få ett slag från vakten som såg till att hon kom till dagens sprängning.
Mannen var som ingen hon sett förr, så blek, så vit som hon själv. Vem var han? Hon som trodde hon var ensam i sitt svar.
Men mer än så han hon inte tänka, mannen fick ett slag och hon försvann bakom en bergvägg för att ta sig längre in.

Blank stod borta vid en av barackerna som de brukar sova i för att spana in i de nyanlända. Inte för att han själv hade varit där så särskilt länge så tyckte han ändå det var roligt att se alla exsoldaters miner när de kom hit. Egentligen skulle han väl vara i gruvan som de andra just nu men detta var ett av de få nöjena han fick på denna eländiga plats. Blank visste att om de kom på honom med att inte jobba skulle han bestraffas men det bråk som visade sig framför ögonen på honom var han glad att han inte missade. En lustigkurre till nyanländing hade utmanat en av ledarna. Med stor spänning på vad som kunde tänkas härnäst flyttade sig blank sig in i skuggorna, inte lika tydligt att han faktiskt stod där han stod. Ett är en sak att smita från sina uppgifter. En annan att smita från dem för att se bråk från de nyanlända. En av de mer stränga ledarna hade nu tagit sig relativt obemärkt fram till scenen och Blank visste helt plötsligt hur detta skulle sluta. Fy för vad den där defekten skulle få ångra sig. Blank vände snabbt ryggen till och hörde bara ett dovt duns som när personen föll till marken. Nu var det dags att flytta på sig och det var snabbt. Hittade Han en när man gjorde annat än det man ska fick man ångra alla sina livsval. Blank har blivit påkommen flertalet gånger av olika ledare med bara en gång av Honom och han var bestämd att det aldrig skulle ske igen.

Yuri vaknade av att någon sparkade honom hårt i magen upprepade gånger. Han försökte kraftlöst putta undan foten som sparkade honom, men han fick bara ytterligare en spark innan personen till slut drog sig undan.
Hans huvud kändes som om det delats mitt i tu. Han stönade och rullade över på sidan.
"Upp med dig", sa en hård röst. Yuri kisade upp. Ovanför honom stod en lång man i en av landets uniformer. Den såg riktigt prålig ut, antagligen en högt uppsatt, konstaterade Yuri.
"Upp med dig", sa mannen igen när han såg att Yuri såg på honom. Yuri bara stönade som svar och slöt ögonen igen. Han hade ingen lust att lyda den här mannen, speciellt eftersom Yuri starkt misstänkte att det var han som var ansvarig för att han just nu låg på marken med sprängande huvudvärk.
"Lyft upp honom", befallde mannen. Och innan Yuri hann reagera hade två soldater tagit tag om hans armar och tvingat upp honom på fötterna.
"Släpp mig", sa han ilsket och försökte rycka sig loss, men det var lönlöst. Han blängde på den längre mannen framför sig.
"Seså, det var väl inte så svårt?" sa mannen med ett obehagligt leende. "Välkommen till Gruvan. Det är jag som är Grave, och det här är mitt territorium"
Yuri bekymrade sig inte om att svara. Mannen bara log nedlåtande.
"Jag känner mig snäll idag", sa Grave, och Yuri undrade vad han menade med det, eftersom både hans huvud och revben värkte efter mannens slag och sparkar. "Sätt honom i arbete. Men ett steg till hur ledet och du kommer få ångra det djupt"
De två soldaterna släpade bort Yuri och innan han visste ordet av det hade de satt en primitiv hacka i handen på honom och kedjat fast honom vid gruvgolvet. Soldaterna lämnade honom där.
"Ska det här verkligen vara nödvändigt?" frågade han högt och ilsket till ingen särskilt, och ryckte i kedjan.

Disa gick vidare in i grottan och möttes snart upp av Tor och de gick gemensamt vidare. Tor och hon var ungefär lika byggda kroppsmässigt och hade varit i gruvan lika länge även om han var yngre. Han var den yngre av dem men som styrde dem båda. De var det perfekta paret att arbeta samman på de mest svåråtkomliga ställena i gruvan. De hade arbetat samman att de visste vad de skulle göra och hur det skulle göras utan att fundera.
Tor var den mer talföra av dem och Disa den som fick dra honom tillbaka för att han inte skulle skada dem. Han var ofta rösten för dem båda och ibland gick det bra, ibland mindre bra.
"Så något nytt i denna fina värld?" sa han sarkastiskt och lyfte upp väskan med sprängmedel medans Disa lyfte upp repet och hackan. Hon ryckte på axlarna och kastade en nervös blick på soldaten som övervakade dem och de andra som jobbade där, de flesta barn. Soldaten gjorde henne som vanligt nervös, allt gjorde henne nervös så egentligen var det inget ovanligt i sig.
"Inget, eller ja....." hon tvekade och viskade fram orden även om de i sig egentligen inte var något farligt. Men som vanligt tystnade hon och började istället klättra upp en bit för att komma till den avsats som de skulle spränga i idag. Vad skulle hon säga? Att hon sett någon som såg ut som henne själv? En ny en, varför såg han ut som henne? Fanns det fler som hon? Någon som visste vad hon var konstruerad för och kanske bra på? Skulle hon vara bra på något?

Kan jag joina?