MDA tid. [Ruby Black & Nanyria]

Här är tråden!
Så, tänker mig att det är MDA's sista år Funkar med tidigare år också så klart, men då kommer mina karaktärer att vara äldre!
Skriver på en gång!


Kavanagh

Det var september, första veckan efter sommarlovet, och det regnade, igen.
Regnet hade forsat ner konstant ända sedan skolstarten, och det kändes inte som ett varm, härligt sommarregn. Nej, det var snarare någon typ av ruggigt höstregn, ett sådant som man helst inte vistades i över huvud taget.
Killian suckade och stirrade ut genom fönstret. Av någon anledning var han vaken, klockan var sju på morgonen, men han hade vaknat så där löjligt tidigt hela veckan, helt utan anledning.
Hans sovsalskamrater sov fortfarande djupt, så pass djupt att han hade lyckats rita mustascher på två utav dem och ögonfransar på de resterande med en magisk markeringspenna som han visste av egen erfarenhet inte skulle försvinna på minst en vecka.
Någonstans sade en röst till honom att det kanske var dags att skärpa till sig, det var trots allt hans sista år på skolan nu, och det var hög tid att börja bete sig en aning mer moget.
Denna lilla röst var dock inte så högljudd och kunde lätt dränkas med roligare tankar, så som hur roande minerna på hans sovsalskamrater skulle vara när de väl vaknade.
Han suckade ännu en gång och kastade tennisbollen som han suttit och roat sig med på en av de sovande pojkarna.

”Joe! Dags att vakna, klockan är sju!” Han gjorde ett tupp-ljud och dunsade ner på pojkens säng.
Det enda svar han fick var ett mummel som lät något som.
”Dra åt helvete, Kavanagh, låt mig va’.”

Jaha, ingen lycka där. Uttråkad drog hans sig från sovsalen för att trippa ner till Gryffindors uppehållsrum. På vägen ner passerade han dock en spegel, han slängde en blick i den, eller kanske två blickar, och såg till att hans halvlånga, mellanblonda hår inte stod åt alla håll. Nej då, det verkade sköta sig. Det hade ljusnat upp en aning under sommaren, under de månader som det faktiskt hade varit sol, och såg ännu ljusare ut tack vare hans solbränna, som han fått utav att spendera den mesta delen av lovet utomhus.
Han kom ner till uppehållsrummet och muttrade surt över det faktum att det inte var en enda själ där inne förutom han själv. Det betydde att uttråkningen skulle hålla i sig. Skit.


Wilkinson

Ariella Loraine Wilkinson hatade morgonar.
Hon hatade framför allt morgonar innan klockan åtta på morgonen.
Att bli väckt innan klockan åtta på morgonen var dock något som var näst intill helvetet på jorden, framför allt när anledningen till att bli väckt var att någon i sovsalen plötsligt började gorma om vem som hade stulit vems sminkborstar.
Hon huffade argt åt personerna som nu verkade ha en livlig argumentation om vems sminkborstar som var vems eller något i stilen.
Det hjälpte inte att trycka kudden över öronen, de hördes igenom.
Hon satte sig halvt upp i sängen.

”Men håll käften! Jag försöker sova!” Röt hon argt åt sina klasskamrater, som verkade ignorera henne totalt. Hon tog ett djupt andetag. Ytterligare ett. Och ett till. De lät fortfarande. För i helvete.
Hon fumlade efter sin trollstav på nattduksbordet, vart fan var den nu då, där.
Hon fick tag i den och riktade den mot de två argumenterande tjejerna.

”Silencio!”
---
En halvtimme senare satt hon surt i Slytherins uppehållsrum. Att försöka tysta sina rumskamrater med magi hade inte fått lyckade konsekvenser, istället hade all ilskan vänts mot henne.
Allt hon ville var att få sova. Skulle det vara så svårt?
Hon suckade och försökte sätta upp sitt rufsiga svarta hår i en hyfsad tofs, det hade inte varit tal om att snygga till sig denna morgon, hon hade mer eller mindre blivit utkastad från sovsalen så fort hon hade fått på sig kläder.
Måndagar. Merlin, hon hatade måndagar.
Hon satte sig ner i en soffa med ett utmattat stön. Ett år. Sedan skulle hon slippa att dela rum med en massa idioter. Ett år kunde hon klara av. Hon suckade och slöt ögonen någon sekund. Fem minuter, sen skulle hon resa sig upp.

Constance

Constance Crawley stirrade ut genom fönstret. Hon hade hittat en perfekt fönsterglugg under sitt första år på tredje våningen. Det hade gått snabbare än vanligt att komma dit. Om det fanns något som Constance älskade så var det att se soluppgångar och solnedgångar. Det som låg henne närmast om hjärtat var ändå att sitta uppe i astronomitornet och kolla på stjärnorna. Hon hade blivit upptäckt vid ett fåtal gånger. Säkert flera, men professorerna hade börjat blunda för det då hon inte utgjorde något hot.

”Connie!” Rösten tillhörde Stephanie Collins, ytterligare en sistaårselev på Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. Constance vred huvudet och såg ner på henne med ett flin.
”Har du saknat mig?” frågade hon sedan med ett skratt. Stephanie skrattade lågt.
”Kom igen, vi missar frukost!” Constance hoppade ner från gluggen. Hennes långa mörkröda hår fladdrade till och blev smutsblont axellångt när hon greppade tag i Stephanies arm.

”Det där är fortfarande väldigt imponerande” sa Stephanie med ett litet obetydligt skratt. Constance skrattade till.
”Du skulle sett min brors min när jag visade honom anknäbben. För att vara elva blev han överdrivet rädd” sa hon och gled ner för trapporna.

Christopher

Det var fortfarande mörkt när Christopher slog upp ögonen. Åtminstone trodde han det. Han satte sig upp och såg sig förvirrat omkring. Efter en stund började det klarna upp och han kunde se igen. Ett sommarlov i fullt dagsljus var det enda som krävdes för att vänja ögonen igen från att inte sova i en fängelsehåla.

Christopher såg sig omkring och upptäckte att nästan alla låg kvar i sina sängar. Förutom en. Snape. Han ställde sig upp och bytte om innan han lämnade rummet. Nere i uppehållsrummet var det nästan tomt. Han kollade på klockan. Det skulle inte dröja allt för länge innan någon av hans rumskompisar kom ner så de kunde ta sällskap till frukosten.

Christopher var blond, nästan vithårig och ganska lång, och ganska stark. Något som han själv uppskattade då han ofta fick till väldigt bra slag på dunkarna. I en av de sista Quidditchmatcherna mot Gryffindor hade han till och med träffat deras sökare, Potter. Han var väldigt stolt över den bedriften, om han fick säga det själv. De hade vunnit matchen såklart, även om Potter hade hållit sig kvar i kvasten och klarat sig från att falla.

Han slog sig sedan ner i en av fåtöljerna och väntade.

Kavanagh
Efter att ha väntat för att se om någon skulle vakna och därmed underhålla honom i kanske femton minuter så gav han till slut upp och gick ensam ut från uppehållsrummet.
Han kunde ju inte sitta och vänta hela dagen, resonerade han, och styrde stegen mot Stora Salen, där han möttes av ännu mer ödslighet. Det var för visso ett par stycken elever placerade vid borden, men det var inte många, och de flesta var yngre elever.
Han dunsade ner vid Gryffindorbordet och hällde upp en enorm kopp kaffe följt av en stor tallrik med diverse olika frukostdelar. Han fick en skeptisk blick av en några år yngre tjej från samma elevhem, som han besvarade med:

”Vad? Jag är en växande pojke, muskler som mina kan man inte hålla i om man inte äter.” Han blinkade åt tjejen som i sin tur blev röd som en tomat i ansiktet.
Så mycket för den konversationen.
Han sneglade runt i salen för att se om det var någon han kände igen.
Näpp, inte en enda jävel.
Han suckade och lyckades skålla sig på kaffet och uttryckte sitt missnöje med en hel radda svordomar som fick ytterligare fler konstiga blickar från de övriga som satt vid Gryffindorbordet, samt ett par fnitter. Han höjde på axlarna i en ursäktande gest och fokuserade på kaffet igen.

Wilkinson
Hon vaknade av ljudet av att någon slog sig ner i en fåtölj i närheten.
Vaknade? Ah, hon måste ha slumrat till igen. Hon såg yrvaket upp och blinkade trött mot Christopher innan hon gnuggade sig i ögonen.
”Morrn.” Sa hon gäspande, och kikade ner på sin vrist för att se vad klockan var.
Vilket hon inte lyckades med eftersom att hennes armbandsur fortfarande låg kvar på hennes nattduksbord. Så klart. Hon förbannade sina sovsalskamrater igen, satte sig upp lite ordentligare i soffan och vände sig mot Chris igen.
”Vet du vad klockan är?” Frågade hon och gäspade igen.
Måndagar. Vem fan hade uppfunnit måndagar?

Constance
Efter ett antal trappor nådde de den stora salen. Det hade börjat samla sig elever kring borden. De allra flesta var, inte oväntat, första och andra års elever. Ju äldre man blev, desto mer insåg man att man kunde äta snabbare och få ut mer sömn innan första timmens lektioner startade.

Constance slog sig ner vid Slytherinbordet och började genast att plocka till sig av frukosten. Hon kände hur några av förstaårseleverna stirrade på henne. Inte speciellt konstigt kanske, med tanke på att hon igår hade haft långt mörkrött hår, dagen innan det ilsket blått och idag var det kortare och smutsblont. Hon sneglade på dem och upptäckte att en av de som stirrade var en av de mugglarfödda från Gryffindor. Smutsskallen Mosley. Constance vände huvudet mot henne och hon såg hur förskräckt flickan blev.

”Haha, kolla hur rädd hon blev för en anknäbb” skrattade Stephanie och kollade sig omkring för att se vilka fler som hade lagt märke till Constance upptåg.
”Jag vet, min bror hade samma reaktion” sa Constance när hennes mun var tillbaka som vanligt.



Christopher
Christopher kollade på henne och flinade svagt när han såg hennes hår.
”Morrn, på dig också. Du har väll inte sovit här ute hela natten?” Han hade gjort det ett par gånger, slumrat till i uppehållsrummet och inte vaknat förrän de första eleverna kom ner.

Han sträckte lätt på sig och kollade sedan på armbandsuret han hade.
”Klockan är tjugo över sju. Frukosten borde vara uppe. Trolldryckskonst klockan nio, med Gryffindor”
Han kollade upp mot trapporna. Det hade börjat höras röster uppifrån. De andra hade äntligen vaknat, slöfockarna.

Kavanagh

Han hade redan fått i sig två stora koppar kaffe och tömt hela sin tallrik på dess innehåll när han såg några bekanta ansikten kliva in i salen. Ugh. Slytherins.
Vad var det hon hette, Crawley? Han log för sig själv, passande, hela Slytherin var ju mer eller mindre fyllda av creepy crawleys.
Han slukade kaffekopp nummer tre och började röra sig ut ur salen för att dra sig mot dagens första lektion. På väg ut slängde han ytterligare en diskret blick bort mot Slytherintjejerna.
Om hon inte hade varit Slytherin så skulle hon se ganska så bra ut, tänkte han för sig själv, skakade sedan på huvudet åt sig själv.
Majoriteten av Slytherinarna som gick på skolan verkade sympatisera med Lord Voldemort vid det här laget, så det var ingen idé att ens gå in på sådana tankar.

---
Wilkinson
Hon skakade på huvudet som svar på hans kommentar.
”Nä. Blev utkastad. Igen.” Muttrade hon surt. Det var inte första gången detta hände, hon hade ett fasligt morgonhumör och hade vid flera tillfällen uttryckt det på ett sådant sätt som inte var... uppskattat av hennes kamrater.
Hans kommentar om trolldryckskonst med Gryffindor fick henne att stöna och gömma huvudet i händerna.
”Varför, varför måste vi ha lektioner med dem? Borde man inte kunna få byta på något sätt?”
Gryffindor. Det betydde den där pompösa idioten Kavanagh.
Hon såg längtande upp mot sovsalen igen. Säng. Men det fanns inte en chans att hon skulle kunna sova nu, nu hade väl resten vaknat också, vilket betydde ännu mer oväsen.
Hon suckade och reste sig upp, borstade av sin klädnad och såg på Christopher från sin korta höjd.
”Frukost?” Frågade hon och nickade menande mot utgången.

Constance
Måndagar var inte hennes favoritdag på veckan. Det nya schemat för året hade dock blivit bättre än tidigare år. Trolldrycksskonst var ganska kul, hon hade aldrig haft så mycket emot det tidigare. Läraren var väldigt intressant emellanåt, men Constance var inte direkt bra på det. Hennes bordsgrannar hade ofta hindrat henne från att göra allt för fel, men i år hade hon bestämt sig. Hon skulle göra allt själv och hon skulle klara det. Constance kollade på Stephanie.
”Fortsätter du med Spådomskonst i år? Första lektionen är i eftermiddag?” frågade hon. Stephanie skakade på huvudet.
”Aldrig i livet. Förra året var en pest, jag fattar inte att du orkar. Nej, i år blir det talmagi” sa hon och kollade sedan på deras tallrikar.
”Är du klar? Vill gärna sticka innan Corner kommer ner. Jag orkar inte med honom just nu”
Constance nickade och ställde sig upp. De lämnade sedan Stora Salen.

Christopher
Christopher skrattade lågt.
”Tror inte det, men hade du hellre velat ha lektion med Hufflarna? Eller smarthuvudena? Inte jag i alla fall. Lejonidioterna är det bästa alternativet i alla fall, eller ett helt okej alternativ”
Han följde hennes blick och nickade sedan.
”Frukost låter som ett fantastiskt bra alternativ. Antingen det eller blir slagen i huvudet av Snapes strumpor igen. Han var inte speciellt glad igår, troligtvis nåt med den där, smutsskallen Evans igen” Christopher ställde sig sedan upp och såg på henne.
”Kom igen! Frukost, here we come!”

Kavanagh
Han hade precis hunnit ut ur Stora Salen när han mindes att han var vaken mycket tidigare än vad han brukade vara.
Vilket betydde att nästa lektion inte började för ens... om en och en halv timme.
Han suckade och stannade upp mitt i korridoren. Vad skulle han göra i en och en halv timme medan alla vettiga människor låg och sov?
Hans tankegång blev dock avbruten av att någon gick in i honom, eller ja, tekniskt sätt så hade han väl stannat in i någon, om det nu hette så.
Han vände sig om och blev bemött av Crawley. Han ryggade tillbaka och gav henne en mörk blick. Det faktum att det var hans fel att hon gått in i honom var irrelevant.
Han hade hört alldeles för många kommentarer om sitt "smutsiga blod" från diverse olika Slytherinare vilket hade resulterat i att han nu flydde dem som pesten.
"Ursäkta dig." Muttrade han.

---

Wilkinson
"Helt ok alternativ?" Hon himlade med ögonen åt kommentaren. och skrattade åt nästa kommentar om Snapes strumpor.
"Ugh, nämn aldrig mer Snapes strumpor och Evans i samma mening, jag får hemska bilder i huvudet." Hon grimaserade och flinade sedan.
Han ställde sig upp, Merlin va lång han var. Eller kanske verkade det som att han var det bara för att hon själv var ordentligt kort. Kort och spinkig. Hon gäspade igen och började gå mot Stora Salen och väl framme satte hon sig ner vid det långa Slytherinbordet. Ingen av maten lockade men kaffe, det sa hon inte nej till.
Hon hällde upp en kopp som man kunde konstatera var nästan mer mjölk än kaffe och smuttade på den.

Constance
Normalt sätt brukade hon var väldigt uppmärksam på sin omgivning. Det var väldigt få saker som egentligen brukade överraska henne. Men just idag var hon inte tillräcklig medveten om vad som hände, för precis utanför dörren till Stora Salen krockade hon in i något. Stephanies fnys fick henne att inse vad hon hade krockat med, eller rättare sagt, med vem.

Constance mötte den blick hon fick av honom, Kavanagh, Gryffindor elev i samma årskurs som henne själv. Smutsigt blod, som många i de övriga elevhemmen. Smutsigt.

”Sover du fortfarande, Kavanagh? Skulle rekommendera dig att gå och lägga dig i stället för att stå här och sova” fräste hon irriterat.

Christopher
Christopher rufsade lätt till hennes hår.
”Du kanske ska ha mer att äta en bara kaffe, shorty” sa han och flinade. Han slängde upp en rejäl frukost åt honom själv. Quidditchuttagningen var den här kvällen. Han hade blivit utsedd till lagkapten redan förra året, dock hade han inte hunnit göra upp några planer för hur uttagningen skulle ske i år.
”Förresten, planerar du att söka till laget i år? Vi skulle verkligen behöva en ny sökare. Mc’Connor gick ju ut förra året och hans lillebror är inte av det bästa skicket, om jag får uttrycka mig så”

Kavanagh
Hur skulle han spela detta bäst? Hur kunde han på bästa sätt reta upp henne? Ah. Han visste precis vad han skulle göra.
Han satte armarna i kors och såg ner på henne.
"Det är inte mitt fel att ni Slytherinare är så desperata efter närkontakt att ni måste bumpa in i folk." Sa han med ett flin.
Någon förbipasserande fnittrade åt hans kommentar vilket gjorde att hans flin blev ännu bredare.
Han vände sig om för att börja gå iväg.
Lite underhållning i alla fall.

---
Wilkinson
Hon huffade åt honom när hennes hår blev ännu mer tillruffsat och som svar på hans kommentar plockade hon med en övertydlig rörelse upp en mini-morot som hon sedan tog en mini-tugga av innan hon sedan återgick till kaffet.
Hans fråga om hon inte skulle söka till Quidditchlaget lockade fram ett okaraktäristiskt skratt ur henne.
"Oh ja, om ni vill ha en sökare som kommer falla av kvasten efter fem sekunder så är jag den perfekta personen för jobbet." Hon gav honom ett leende. "Dessutom hörde jag att Hunky Black planerade att söka som sökare?" Hon höjde frågande på ögonbrynen mot Chris. Hunky Black var vad hon kallade Regulus. När han inte var i närheten det vill säga.

Constance
Jaså, den lilla Gryffidoraren tänkte vara uppkäftig. Det skulle de allt bli två om. Constance iaktog honom ett kort ögonblick samtidigt som hon drog upp trollstaven från mellanrummet mellan hennes hud och strumpa. Hon flinade svagt och viftade snabbt på den.
”Lamslå” Hon skrattade retsamt och väntade på reaktionen som skulle uppstå. Det fanns inga professorer omkring dem, inga spöken, inga prefekter, endast morgonpigga elever.

Lamslå var nog en av hennes favoriter att använda. Den, leviscorpus, petrificus totalus och förstås lumos. Lumos hade varit väldigt praktisk under hennes nattvandringar. Sova hade aldrig var så mycket för henne, ett par timmar och sedan ut och utforska. Känslan att kunna bli upptäck gav henne en speciell adrenalinkick som hon gärna fick.

Hon skulle inte säga att hon var modig eller äventyrslysten. Bara nyfiken.

Christopher
Christopher gav henne en uppgiven blick.
”Skulle aldrig kunna föreställa mig att han skulle vara något att ha. Han är inte den mest, tålmodiga och fokuserade människa jag mött.”
Regulus Black, Christopher hade egentligen inte mött honom speciellt mycket. Inte mer än kvällarna i uppehållsrummet och vid frukostbordet. Hans bild av honom var kanske inte den allra bästa.
”Och förresten, har du sett hans bror eller? Familjens vita lamm. Skulle knappt passa som jagare. Hänger omkring med den där, Potter, den lille skumme och killen med ärr över hela ansiktet. Nej, skulle inte ge mycket för den där ’Hunky Black’”