[PRS] Clara Oswald & Allyson

Här är tråden Allyson!




Min mall:
Namn: Jennifer Smith
Ålder: 15
Blodstatus: Halvblodig
Personlighet: Jennifer har väldigt starka åsikter, hon älskar att ha rätt och hatar när folk ifrågasätter henne. Hon är smart, självsäker och kan ses av kaxig. Hon älskar att briljera och att skryta. Jennifers humör kan gå som en berg o dalbana, en dag är hon överlycklig och skuttar av glädje, nästa dag orkar hon inte ens stänga av väckarklockan. Hon blir enkelt missförstådd.
Familj: En mamma, pappa och en lillebror.
Utseende: Blåa, genomträngande ögon, långt, brunt hår med ljusa slingor, röda läppar, medellång och ganska smal.
Elevhem: Slytherin
Gillar: Djur, familj, musik, tystnad och vänner.
Ogillar: Trånga utrymmen, mörker, kaos och svek.
Bakgrund: Jennifer växte upp på en grå herrgård mitt ute i ingenstans. Hon fick all uppmärksamhet och kärlek hennes familj kunde ge och fick allt hon pekade på. Trots det så kändes hon som ett pussel med ett par försvunna pusselbitar, till på hennes födelsedag, då hon fick ett tjockt brev med ett rött sigill med ett stort h på sig så föll alla bitarna på plats. Trots att hon längtade så efter att få börja Hogwarts så var inte allt en dans på rosor, hon var van vid att få som hon ville men på Hogwarts så fanns det regler att följa, reglar som var svåra att följa för Jennifer.
Patronum: Fjällräv
Krafter: Animagus, räv.
Övrigt: -

_____________________________________________________
Blir det här bra? ♥

Väldigt bra, glöm inte bevaka Du glömde utseende

Min Mall:
Namn: Nicole Louis
Ålder: 15
Utseende: Nicole har svart lockigt hår med bruna ögon är välldigt blek. Hon är 1,77 och ganska smal men ser läskig ut. Hon brukar ha på sig punkkläder.
Blodstatus: Renblodig
Personlighet: Nicole är välldigt ensam och pratar sällan med någon. Ingen vet något om henne men hon ser inte så ut men hon är välldigt smart och stark så man borde hålla sig borta från henne.
Familj: Har en mamma och pappa
Elevhem: Slytherin
Gillar: Mörkt, rock musik, bågskytte, springa, klättra, skuggor
Ogillar: Ljus, människor, ljud, prata, familj
Bakgrund: Hennes föräldrar har ignorerat henne sen hon var fem år då de tyckte det var hennes fel att hennes kusin dog för hon var i närheten så hon har fått lära sig den hårda vägen.
Patronus: Kanin
Krafter (animagus elr metamorfmagus) : Leopard
Övrigt: -

Allyson

Oops! Nu är det i alla fall fixat! Vill du börja? ♥

(Visst)

Jag bodde nära King's Cross så jag gick dit mina föräldrar brydde sig inte om mig, och när de var tvungna att prata med mig kallade de mig dör "Du" vilket var sällan tack och lov. Jag gick genom spärren sov vanligt och såg det skinande röda tåget. Jag gick in i tåget och letade efter en tom kupé men jag kom ganska sent så jag var tvungen att dela med någon. Jag såg Tom Riddle vara ensam så jag gick in i kupén.
"Ursäkta får jag sitta här, det är fullt överallt?" frågade jag honom hest.
"Okej, men prata inte med mig." sade han och jag nickade.

Jag hoppade graciöst ut ur bilen och gick med lätta steg in i den enorma tågstationen, med mina föräldrar strax bakom mig.
"Jen, stanna, vi hinner inte med," hörde jag min mor ropa, jag saktade ner lite medans jag betraktade den stora byggnaden utsmyckad med affischer och enorma klockor. När mina föräldrar hunnit fram till mig var vid framme vid 9/3. Mina föräldrar tog ett tårfyllt adjö och lyckade sin älskade dotter lycka. Jag hade mest dåligt samvete för att jag visste att jag inte skulle sakna dem, jag skulle ha fullt upp med betyg och vänner. De omfamnade mig i en kram innan jag hörde tåget mullra och snabbt tog min koffert och hoppade på tåget.
I vagnen hittade jag inte några av mina vänner, jag suckade, de var antagligen i en annan väg och jag skulle säkerligen inte hinna byta vagn, det var lika bra att hitta en tom vagn.
Till slut hittade jag en ganska tom vagn, med en kille med slitna hängselbyxor och en ljusblå skjorta och en utmärglad tjej med en svart, tajt tröja och en lila kjol med nitar på.
Tjejen gav mig en undrande blick och jag besvarade den snabbt.
"Det här var den enda relativt tomma vagnen, okej?" snäste jag åt henne irriterat.

Jag tyckte den här tjejen var kaxig och dryg och tänkte inte låta henne trycka ner mig.
"Men du behöver inte vara här." fräste jag kallt till henne.

Jag kollade på henne utmanande och slog mig ner bredvid pojken.
"Är du döv eller? Alla andra kupéer är fulla, det är inte så att jag skulle sitta här med din pojkvän om jag inte behövde!" sa jag ilsket. Hon stirrade storögt på mig och pojken lyfte huvudet och gav mig en blick. Pojkvän. Det var inte meningen att säga det, det bara slank ur mig. Jag kunde ha slagit mig själv, varför behövde jag alltid säga dem mest idiotiska sakerna?

Jag blängde ilsket på henne jag tänker inte sitta mig i samma kupé som henne. Jag ställde mig upp tog min koffert och gick därifrån. Det fanns en skrubb här i närheten jag kunde sitta mig där.

Hon glodde ilsket på mig innan hon tog sin koffert och stampade ut ur kupén. Jag höjde ett ögonbryn men brydde mig inte så mycket, jag borde vara glad att hon gick. Det skulle jag också vara om det inte var för den här pojken brevid mig, jag ville inte vara själv med honom, han verkade så kall. Jag tog upp en bok vid namn Trollformellära år 5 och började läsa, jag försökte koncentrera mig på texten, men det var svårt när jag kände pojkens ögon i nacken.

Jag hittade skrubben och satte mig där inne. Det var mörkt och jag gillade det, här kunde ingen störa mig. Jag tog upp min mp3 spelare och lyssnade på en av Greed Days låtar.Jag nynnade låten tyst för mig själv och tog upp min ritbok. Jag ritade flickan jag hade sätt med stora djävulshon och en stor näsa och skrattade tyst för mig själv hon såg inte så bra ut längre. Jag gissade på att hon är en bortskämdunge som inte lärt sig respekt och jag hade sätt henne vara med ett gäng tjejer, säkert bara för att hon var rik.